Speltest av Ecko

Handling / story / vad man gör i spelet
I Splinter Cell: Double Agent antar man rollen som Sam Fisher (vår tidigare hjälte i Splinter Cell spelen). Men den här gången är det värre än någonsin. Fisher måste inflintera en grupp terrorister, i en grupp som heter John Browns Army (förkortat JBA). Då Fisher inte bara kan gå rakt in och säga ”Hej, får jag joina JBA?”. Nej, han måste först ta kontakt med en i gruppen som har hamnat i fängelset. NSA ser till att Fisher får komma in till fängelset och försöka bli vän med en gruppmedlem som heter Jamie Washington. Ni planerar en flykt, och du måste sedan välja (för att förenkla flykten) att antigen släppa ut alla fångar så att poliserna får det svårare att hitta just er (detta ger respekt till JBA). Eller låta bli, det kan bli svårare att fly eftersom det inte är så många som flytt (detta ger respekt till NSA, eftersom det förenklar polisernas arbete). När ni äntligen lyckats att fly därifrån så tar ni er till Brooklyn (där JBAs högkvarter ligger). Där blir du presenterad för dom olika medlemmarna: Emile Dufraisne, Enrica Villablanca, Carson Moos och Stanley Dayton. Du kommer att få utföra saker åt JBA när du är vid högkvarteret, som tillexempel att ladda upp en trojan, bugga radiokontakter mm. Öva prickskytte samt öva på en bana. Man kan bli upptäckt och blir man det är det bäst att man sticker ifrån ”The Restricted Area” man förlorar respekt från JBA om man inte drar därifrån plus att det blir minus i slutratingen. Mycket som spelet går ut på är just att smyga, hacka mm. Man spelar igenom tio uppdrag, allt från New York till Shanghai, snö stormiga Ryssland, eller mitt i ett rebellkrig i Afrika. Vissa saker är man tvungen att välja, t.ex vid ett tillfälle ska man skjuta en person vid namn Cole Yeagher. Enligt JBA ska du skjuta honom, men enligt NSA ska du inte. Visserligen spelar det ingen roll då han dör iallafall (kanske inte ska avslöja så mycket). Man kommer även att bli tvungen att välja mellan lite ”tyngre” saker som att spränga ett stort lyxigt passagerarfartyg. Eller att skjuta en kompis, till och med en riktigt nära vän…

Vad jag tycker om spelet
Jag tycker att spelet är riktigt bra gjort. Man behåller saker från dom tidigare spelen, t.ex OCP på pistolen som gör att man kan ”stänga av” lampor för en kort period. Hackningen har blivit lite annorlunda nu, nu är det en timer, på cirka 20-30 sekunder, på den tiden ska man ha klickat in fyra olika siffror, tillexempel 788-23-21-73. Då när det är i tryckt så har man hackat klart datorn. Nu finns det inga attachment, utan nu har man bara ett rödpunkts sikte, man har även tagit bort saker som livbar och medkits. Livet är nu som en sköld som kommer upp när man blir skadad, som sakta börjar blinka så att den ska bli som vanligt (fullt liv). Grafiken blir lite svart/vit/röd när man blivit skadad mycket. Tycker jag är ganska så verkligt då man börjar se suddigt om man blir så skadad själv. En sak till som är ny är att man kan uppgradera sina ”hjälp saker”, tillexempel Sticky Cam, som nu kan explodera om du klarar vissa ”stjärna objekt”. Det är en uppgift som kan vara lite svår, tillexempel inflintera ett hotell utan alarm, mm. Då låser man upp nya saker samt uppgraderingar. Med detta kan man nästan säga att Splinter Cell: Double Agent är fullbordat.

Betyg till spelet
Grafiken är riktigt bra gjord. Man ser verkligen detaljerna, som ådror på huden, om man är blöt på kläderna. Miljöerna är mycket bra gjorda, det ser så ”riktigt” ut om ni förstår vad jag menar. Det speglar sig tillexempel när man är i Ryssland, då solen först visar sig och man ser att det bländar mot isväggarna. Riktigt läckert gjort tycker jag, det är faktiskt inte mycket mer att säga om grafiken, riktigt bra gjort är det.

Spelkänslan = fantastiskt. Jag gillar den här spelkänslan av att man måste göra ett val och så hör man en låt som gör att man känner att man måste skynda sig och göra ett val. Jag gillar ”double agent” känslan. Ska man välja det ena eller det andra. Kontrollerna är som dom gamla Splinter cell spelen (i alla fall Chaos Theory), bara att man använder LB till att byta vapen med. Eftersom det är till Xbox 360.

Ljudet är mycket bra gjort. Jag älskar musiken som Michael Mccann har gjort. Det blir liksom lite mera action med musik. Vapnena låter som vanligt. Fast det är en sak som jag stör mig på och det är att på alla New York uppdrag, fängelset och på JBA så låter dom ”mindre viktiga” personena likadant som på Splinter cell: Chaos Theory. Jag tycker faktiskt att man borde ha ändrat rösterna då man inte är på samma uppdrag och att det är andra personer.

Hållbarheten är bra. Man kan spela online, (Xbox-live, samt System link). Spelet är som sagt ganska så kort tycker jag. Tio uppdrag att ”leva” på? Man borde ha gjort minst 13-15 uppdrag, för att det skulle hålla lite längre. Men det är som sagt ett riktigt bra spel.

Sammanfattning.
Ett mycket köpvärt spel för den som är ett Splinter Cell fan eller bara gillar ”smygarspel”. Jag ger spelet 10/10. Jag rekommenderar att man köper detta spel.