Speltest av Hucc

Handling / story / vad man gör i spelet
Spelet äger rum vid sidan av första Gudfader-filmen och det är från filmen uppdragen är gjorda. Du följer dock inte filmens manus klockrent, utan du lever vid sidan av det, ibland knyts du in i filmen men oftast är du "utanför" filmen.
Det gäller att styra den sicilianska maffiafamiljen ledd av familjens överhuvud Vito Corleone att bibehålla makten som den mäktigaste familjen i New York och krossa dom som vanärar dig eller familjen. Du får under spelet se flera kända scener ur filmen och leva dig in i dom, som ex. att köra Don Vito till sjukhuset precis efter att han blivit skjuten och plantera ett hästhuvud.
Under spelets gång stiger du i dina grader och blir en mer och mer respekterad medlem inom maffia-familjen. Man får nya titlar som kan ses som en befodran inom familjen som i sin tur ger dig mer respekt och svårare uppdrag.

Men man behöver dock inte alltid följa huvudstoryn, man kan gå utanför "ramarna" genom att istället välja beställningsmord, då du får i uppdrag att mörda en speciell eller/och betydelsefull person, detta blir förstås svårare och svårare under spelets gång.
Du kan också ta över butiker runt om i New York, oftast genom att hota ägaren eller köpa lös affären.

När man avslutat ett uppdrag, dödat någon, rånat en bank m.m. får man respekt, respekten går upp under hela spelet och funkar som ett level-system, då du samlat viss respektpoäng går du upp ett steg, en respekt-level, när du gått upp det steget kan du öka din karaktärs egenskaper, bl.a. låta honom bli starkare, få bättre gatulist, hälsa eller snabbhet.

Vad jag tycker om spelet
Mina förväntningar innan spelet var inte precis skyhöga, då jag nästan kunde ana en katastrof direkt, men det är dock väldigt lätt att vara eftersmart.
Spel från filmer floppar och filmer från spel floppar, det är en förbannelse över sånt.

Detta är dock EA:s dyraste spel, men tyvärr lever den för mycket på den kända titeln och skapar inget nytt eller fascinerande, det känns mer som ett drygt GTA-spel fast i Maffia-NY-miljö.

Faktum är att GTA är att föredra före gudfadern, GTA har en enorm frihet som inte gudfadern har. Uppdragen må vara roliga, men dessa ger absolut ingen frihet. Det finns en strikt linje som du måste följa, det känns ibland också väldigt enformigt.
Beställningsmorden är roliga dom första 3-4 gångerna, sen blir man trött på allt fram och tillbaka, att ta över affärer och utpressa affärsägare är roligt i början, sen blir det bara tråkigare och tråkigare för varje affär.
Gudfadern har till och med lyckats göra bankrån till något tråkigt, in, döda två vakter, ta pengar, skjuta två vakter, bort. du behöver inte ens bli jagad av snuten.

och en annan rätt stor besvikelse var bilarna, hur många coola bilar fanns det inte på den tiden? i spelet finns bara 4-5 st. Likaså med vapnen, något dom skärt ner på, visserligen finns det uppgraderingar till alla vapen, men utbudet är det normala. Pistol, K-pist, Shotgun.

Det jag tycker är bäst dock, är att skådespelarnas röster är med i spelet så som dom lät i filmen, det ger en enorm känsla och jag, som älskar filmen, får gåshud när jag hör Marlon Brandons viskande men mäktiga röst.
Men kanske inget man bryr sig så mycket om, ifall man inte sett filmen.
Sången i allmänhen består av gudfaderns tema, som kanske är enormt bra den första timman, sen blir man trött på den och sätter hellre på stereon.

Jag köpte spelet mest för min enorma kärlek till maffia-filmer & spel. och gudfadern är inget spel man spelar om och om igen, det är ett spel som ligger i sin hylla som ett, kanske inte så värdefullt, samlarobjekt som mest finns där bara för titelns skull.

Betyg till spelet
Gudfadern är absolut inget toppspel, inte ens i närheten utav ett. Det lever mest på titeln, och försöker apa GTA fast med nyare finesser, en respekt-mätare hjälpte dock inte, och att ta över affärer-systemet kunde gjorts mycket mycket bättre, likaså många andra saker.
Stor press, lite tid?

I början är det lätt att komma igång, man lär sig snabbt kontrollerna och förstår hur saker och ting funkar, ibland är man inne i spelet, oftast inte, men spelkänslan är där, det känns rätt mäktigt att hålla en shotgun och se en maffia-dude trilla bakåt in i ett fönster och landa inomhus i ett hav av glas. Men stort minus för att körningen är cp, och väldigt tråkig. Kanske realistiskt, men jag vill hellre köra GTA-version där bilen hoppar 20 m upp i luften, landar och exploderar. Jag vill inte hoppa en meter, alltid landa säkert och komma undan med det.

Grafiken är rätt bra, inte strålande, inte kass. Bra.
Det finns inte så mycket att säga om den, husen ser ut som hus, träden ser ut som träd och karaktärerna ser någorlunda bra ut.

Som jag skrev där uppe, det bästa är rösterna från skådespelarna och hur mäktigt det låter, ibland låter det dock dåligt för att ljudet överröstar men det är inte så farligt att det ger minus.
Annars är det mest gudfadertemat som hörs i bakgrunden, rätt okej i början, sen vill du inte höra låten mer på ett tag.

Huvuduppdragen, dom du får av din familj är oftast korta, enformiga och så är dom väldigt få. Vips, så har man gjort klart alla uppdrag och då är det inte så mycket kvar utav spelet..
Man tröttnar väldigt fort, beställningsmord & affärsutpressning blir riktigt uttjatat efter ett tag och egentligen det enda som håller en kvar är den lilla djävulen på axeln som tvingar en att spela för man lagt ner 600:- på det.
Men gudfadern håller inte alls länge, du kan nog till och med klara spelet på tre-fyra timmar om du anstränger dig.
Jag satt i spelet i nåra timmar i alla fall, kämpade mig lätt upp Don över NY och efter det la jag det på hyllan och drar inte ens fram det när jag har som mest långtråkigt.

Gudfadern var inte något underverk från EA, och nu i efterhand förstår jag varför regissören av gudfader-filmen inte tyckte om spelet. Det är inte i närheten av samma nivå och känsla som gudfadern. En kort, långtråkig dryg version av GTA.

Dock håller dom nu på fortsättningen. Denna gången kommer jag dock inte förhandsboka spelet, vänta för att se nästa drag EA gör. Om dom lyckats göra Gudfader-spelet på samma nivå som filmen, eller i alla fall försöka göra ett vettigt spel av det som inte dödar folk av tristess.