Speltest av Paladin_

Handling / story / vad man gör i spelet
Världens populäraste spel översatt till X-box går ut på att på ett så enformigt sätt som möjligt skjuta ihjäl sina fiender samt springa och hoppa roligt. Nej, lögn. Men man skulle kunna tro det. Spelandet är uppdelat i två grupper: Terrorister och antiterrorister. Terroristernas uppgift är att spränga ett utvalt mål i luften eller att hålla gisslan. Antiterroristernas uppgift är att se till så att terroristerna misslyckas.
Lyckas gör man genom att döda alla i fiendegruppen eller desarmera den möjliga bomben. Då vinner man även en rond. Hela spelet är uppbyggt runt dödsmatcher.

Vad jag tycker om spelet
Kasst. Upplägget är som i nått avsnitt av James Bond Jr. och spelandet är så enformigt att man blir sjuk. Men av populäriteten att dömma måste det ju finnas något som uppskattas i spelet. Antagligen är det online möjligheterna.
Att spela ensam är enormt deprimerande, man vet helt enkelt inte vad man ska göra av sig själv efter att ha spelat några matcher ensam. Online är spelandet dock lite förändrat, att möta andra människor i en dödsmatch förändrar helt utsikterna. Det är inte längre några dumma "botar" som du ska döda, utan nu ska du klassa någon annan människas hjärna och kringgå problemen. De flesta problemen kringgår man genom att skjuta vilt omkring sig. Om inte alla.

Betyg till spelet
Grafik: 3/10: Kantig grafik, enformiga miljöer, dödsdömda rörelser. Det är som man säger: "Ett ansikte endast en mor kan älska".
Spelkänsla: 4/10: Som stoppa ner handen i en hög bajs. Ungefär så känns det. Nej, det var ironi. Men spelkänslan kan nog inte bli lägre än så här. Riktigt bra krigsspel ska innehålla stressmoment, där man känner att man måste göra något riktigt snabbt och bra åt situationen, annars är man dömd. Counterstrike saknar dessa moment.
Ljud: 6/10: När man just har placerat bomben på sin plats springer man därifrån i all hast för att inte hänga med explotionen hör man pipet medans man springer. När du sprungit trettio meter hör du fortfarande pipet. Wtf? Men det finns ju bra sidor, som fotstegen. Man känner liksom stegen av en fiende eller vän, man är alltid bered att attackera, man är förbered.
Hållbarhet: 9/10: Trots sina brister är det här ett strålande onlinespel, men ensam är det en mardröm.