Speltest av verticalpig

Handling / story / vad man gör i spelet
Spelet utspelar sig i en förbjuden värld. Wander, vår huvud karaktär, anländer efter en lång resa till ett enormt tempel. Han har en livlös/medvetslös kvinna med sig. Sedan går spelet ut på att dräpa 16 enorma bossar, colosser. Genom denna process ska han kunna väcka sin kära (?) till liv. Det ända du har i bagaget är ett magiskt svärd, pilar och båge och din lojala häst, Agro.

Vad jag tycker om spelet
Det här spelet är så fantastisk, så vackert. En känslosam resa liksom Ico var. Att rida på milslånga landskap mellan berg, slätter, sjöar med Agro ger en total känsla av frihet. Med svärdet i hand, även en kompass kan man kalla den, skiner den upp min väg, mina möten med colosserna. Colosserna, som även är banorna, är fulländade. Att möta en coloss är allt annat än trevligt, i positiv bemärkelse. Ingen coloss är sig lik den andra, åtminstonde inte det sättet den måste dräpas..
Jag älskar Shadow of the Colossus.

Betyg till spelet
Grafiken, även känslan för estetik smälter ihop till en ända stor deg av tillfredsställelse.
De är så fint, så snyggt. Spelkänslan är mycket mer än duglig. Känslan att bestiga, hugga, rida på Agro är kraftfullt, kameran bli ett irritationsmoment, dock ganska sällan. Ljudet eller rättare sagt tystnaden är enormt effektfull, endast vindpustarna regerar. Wanders och Agros närvaro hörs, lika med att det känns inte så ensamt. Men under bossfighterna då dundrar orkestern på, lite suggestivt. Finns inget att klaga på. Hållbarheten..mjovisst det har den allt. Att döda 16 gigantiska bossar konsekvent är allt annat än tråkigt mina damer och herrar. Klarar du spelet får du ett antal starka skäl till att döda dessa 16 colosser igen..kanske en gång till efter det. Njut.