Speltest av blackheart

Devil may cry är ut format av PS2 skapade Capcom och Electronic. Capcoms svärdssvingande och blypumande stilikon Dante är tillbaka. Den här gången i en prequel där han drabbar samman med sin bror Virgil, som narturligvis är spelen skurk.
Spelet är en tillbakagång till den första utgåvans hysteriska röjaraction. Stilsystemet där du inför varje uppdrag kan välja om Dante ska briljera med svärd, pistoler eller diverse akrobatiska undanamanövrar är spelets största nyhet. Tyvärr är kameran lite för närgången och det är svår att överblick i striderna. Man hade även önskat sig lite smidigare animationer men Dante ser fortfarande ut att sväva tio centimeter ovanför marken med ryckiga rörelse.
''Devil May Cry'' har hyllats för att ta tillbaks tv-spelen till rötterna, något som jag personligen inte är lika positiv till. Visst är tempot föredömligt högt och actionscenerna häftiga men det blir snappt ganska enformigt. Spelet tar till vara på traditionen från gamla knappmosarspel som ''Double dragon'' och förvaltar arvet väl. Det gör sig dock bäst i små doser. Men spelen får grafik/10  ljud/10  spelkänsla/10    hållbarhet/10    spelen går ut på att man ska rädda världen från sin bror Virgil. här får Dante nya svärd men pistoler har han dom gamla två pistoler men spelet är svår så de är bra att akta sig för överanskningar av fiendena. Men spelet får alla på 10/10