Speltest av Fuska-nu

Unreal Tournament 2004 utspelar sig inte, som man skulle kunna tro, år 2004. Det utspelar sig istället år 2362, på framtidens gladiatorarenor, fulla med framtidens olika dödsbringande vapen.

Spelet är precis som det klassiska sällskapsspelet masterminds motto: "five minutes to learn, a lifetime to master".
Det är väldigt lätt att lära sig spela, som med alla fps, men är det är däremot mycket krävande att bemästra.
Det som gör allt svårt är valmöjligheterna: allt som allt finns det nästan 20 vapen, tio speltyper samt 95(!) banor att spela på med spelet som det levereras. Om du fortförande inte är nöjd så följer det med en editor så du kan göra egna banor (påpekande: editorn är inte som den där lättförståerliga strategispelseditorn som du får med i t.ex. C&C eller Age of Empires, utan är ett mycket kraftigt redskap till för att skapa detaljrika 3d-världar. Det är högst att rekommendera att INTE göra något i editorn föräns men vet HUR man gör det. En massa bra tips (på engelska) finns att hämta på www.unrealwiki.com/wiki för er som är intresserade, som mig, av att skapa egna banor).

Det finns olika sätt att spela UT2k4 på, man kan antingen spela single player tournament, instant action eller multiplayer.
I single player så tar man sig an rollen som en uppstickare i turneringen, som spelar antingen för makt, pengar, ära eller liknande (det får man bestämma själv i sina tankar, för oavsett varför man gör det så är man där) som först måste visa sig värdig att leda ett gladiatorlag genom att kämpa sig genom "rookie-rankerna" och helt enkelt besegra ett antal lätta motståndare i hårda man mot man-strider. När man eventuellt har klarat av detta intagningsprov så får man välja sitt gladiatorlag bestående av en själv samt fem "bots". Efter att man valt dem och besegrat dem (för att visa att man är den mest lämpade ledaren för laget) Så slängs man in i den stora turneringen. Här ställs man emot andra lag i olika speltyper (dock ej alla), och det gäller att besegra alla man möter. Det som är nytt med single playerdelen i UT2k4 gentemot föregångaren UT2k3 är bland annat nya spelstilar, nya lag, ett "pengasystem" samt möjligheten till olika specialutmaningar och val av banor till olika utmaningar.

Om man däremot vill välja banor helt fritt så ska man inte ens ge en tanke åt single player-menyn, utan man ska istället fokusera på multiplayerdelen, eller om man inte har en stabil internetuppkoppling, på instant action-delen.
De båda är samma sak, med en enorm enda skillnad: multiplayer spelar man förstås med andra människor.
För att förklara båda två på en gång så börjar jag med nyheter sedan ut2k3:
Två nya större spelstilar: Med större så menar jag spelstilar med banor specialbyggda för just de spelstilarna (motsatsen är alla deathmatchvarianter som "deathmatch", "team deathmatch", "last man standing", "Mutant" et.c.) och de två nya är Onslaught och Assault. Assault är egentlige inte nytt, det fanns nämligen i original-UT, men det togs bort i UT2k3. Oavsett, med dessa två nya spelstilar kom ett nytt koncept: fordon. På de flesta Assaultbanor och på alla Onslaughtbanor finns det allehanda bilar, tanks, svävare och flygfordon att döda motståndarna med.
Assault bygger på att lagen turas om att antingen försvara eller attackera olika mål som måste lösas i en specifik ordning (t.ex. "Fäll ner bron"-"spring över bron"-"spräng byggnaden på andra sidan bron").
Onslaught däremot skulle kunna liknas vid assault där båda lagen försvarar och attackerar samtidigt. Lagen startar vid var sin kraftkälla och ska genom att ta över kontrollen över kraftnoder utspridda på kartan  länka sig till det andra lagets kraftkälla och attackera den. Detta är utan tvivel den mest populära spelstilen i hela spelet och är faktiskt mycket mycket underhållande.

Över till prestanda och liknande:
Grafik: Med minimikrav tangerande eller överstigande mitt systems kapacitet så kan jag inte påstå att de högsta grafikinställnigarna någonsin varit något att fundera på för mig. Men utvecklarna av UT2k4 har tänkt även på oss med gamla datorer och gett oss ungefär tio olika grader av kvalitét på grafiken, smt möjligheten att slå av vissa krävande grafikdetaljer, som coronor och gräs.
Ljud: Mycket bra musik, mucket bra effekter, mycket bra röster, mycket bra kommentatorröster... vad mer kan man begära?
Hållbarhet: Detta spel blir man aldrig trött på, kort sagt.


Jag kan inte ge annat än toppbetyg till det här fantastikt bra spelet, och jag inte annat hoppas ni förstår hur jag kan ha orkat skriva en så lång artikel om detta världens åttonde underverk.

Synpunkter på artikeln? Maila mig på [email protected]