Speltest av TheFunBegins

Handling / story / vad man gör i spelet
Slaget om Midgård - Härskarringen

PC

12+

Du styr hela Midgård. Du sitter i din komfortabla stol i ditt hem en sen kväll för att besluta om dina soldaters öde. Du känner dig som en furste och slagen i spelet är nästan lika förbluffande som dem i de tre filmerna i den häpnadsväckande trilogin. Du fnissar överraskande mycket när dina rivaler närmar sig och försöker att ockupera Helms Deep. Du ser nöjt på när din väl uppgraderade armé störtar alla orcher som kommer i närheten. Du lever dig in i rollen och kämpar för din konung – för ditt land. Du är stolt över din kraftfulla armé som du har byggt upp, och ingenting kommer att hindra dig från att inta varje landsdel – och till slut så kommer hela Midgård att tillhöra dig.

EA har tagit klivet och frambringat ett spel som är baserat på J.R.R. Tolkiens kosmos – baserat på de tre filmerna i trilogin som alla känner igen. Uppgiften är ju självfallet att smälta ringen i Mount Doom – den ondskefulla ringen som har fått invånarna i hela Midgård att leva i oavbruten skräck. Och självklart är det Frodo som tar sig an denna uppgift, som sedan blir hårdare än han tror. Resan dit blir alltså farlig, men som tur är så har vår ringbärare sin kära vän Sam med sig. Det är dock inte det enda som du får göra i spelet - du måste ju också försvara alla angrepp som Sauron och Saruman planerar! Så släng in dig i det storslagna äventyret och var redo för långa, sena och svettiga kvällar!

Vad jag tycker om spelet
Tja, jag inhandlade ju detta spel eftersom jag, på den tiden, verkligen älskade filmerna, speciellt trean, som detta spel är baserat på. Jag köpte alltså inte det på grund av genren, även om jag faktiskt gillar den. Jag har dock inte spelat stora spel som "StarCraft", som rangordnas som ett av de bästa strategispelen någonsin. När det var jul så satt jag alltså där hemma och väntade entusiastiskt på att få spela detta spel, som jag trodde skulle vara bra. Och det var det också...

Ja, var skall man börja, egentligen? Spelets kampanj är ganska lång och på vägen dit så kommer du att uppleva minnesvärda, svåra och svettiga kamper. Vem kommer att segra och vem kommer att gå bort? Det var länge sedan som jag spelade detta spel för första gången, så jag kommer inte ihåg allting, men jag tror att jag tyckte att det var enormt roligt. Karaktärerna och alla krafter som man kan köpa gjorde spelet skojigare. Ett av de mest minnesvärda ögonblicken var nog slaget vid Helms Deep och Minas Tirith. Jag kommer dock ihåg att jag tröttnade på slutet vid Slaget vid den Svarta porten.

Betyg till spelet
Grafik: Grafiken i detta spel är ganska bra, må jag säga. Spelet är gammalt, och dess grafik ansågs inte som "banbrytande" då det släpptes. Jag tycker dock att landskapen är vackert - hela Midgård är snyggt. Det är ett strategispel och man skall därför inte förvänta sig grafik i samma nivå som i "Crysis", till exempel. Då är man ute och cyklar. Dessutom är detta spel gammalt. Men grafiken i ett sådant spel spelar inte en sådan stor roll, tycker jag. Det är spelkänslan som allting handlar om, speciellt i ett strategispel. Karaktärerna är ändå okej. Man fokuserar ju inte sig på grafiken, utan själva spelet. Vattnet är fint när det rinner och det känns realistiskt. Träden är också verkliga, och allting annat som visas i spelet, i stort sett. Detta är alltså ett vackert spel, men inte ett spel som är ovanligt känt tack vare grafiken. Det är inget "grafikspel", som "Crysis".

Spelkänsla: Detta måste vara "The Lord of the Rings, the Battle for Middle-earth":s starkaste punkt, måste jag tillägga direkt. De flesta strategispelen handlar i stort sett bara om spelkänsla, men grafiken måste ju också vara snygg. Spelkänslan i detta spel är faktiskt på hög nivå - där uppe, alltså. Detta är nog orsaken till att jag svettades ivrigt minuten innan jag fick äran att spela uppföljaren. Dessa spel handlar om spelkänsla - om att erövra landskap, slå ut fienden och på samma sätt känna det, inne i hjärtat. Allting i ett spel handlar ju om spelkänsla. Och här, som jag redan har nämnt, så ligger den ganska högt uppe - ett bra spel, inga protester. Jag menar, inte alla spel slår känslan av att, till sista bloddroppe, försvara Helms Deep. Det är en sådan där magnifik känsla som man får, då man ställer de få, heroiska hjältarna i den främsta linjen tillsammans med några andra soldater för att vara först att stöta ihop med de flera tusen stormande, mordlystna monstren. Eller när man försvarar Minas Tirith och de där ryttarna från Rohan ankommer för att kämpa sida vid sida med Gondor, kämpa för fred. Eller när, då allting verkar vara förlorat, Aragorn, Gimli och Legolas anländer med sina gröna kompanjoner. Nej, detta är känsla - taget ifrån en av de absolut bästa filmerna som jag har sett. Som jag påpekade så är spelkänslan visserligen spelets kraftfullaste punkt, och som även gör att detta spel är ett väldigt bra spel.

Ljud: Ljudet i detta spel är inte så jättebra, faktiskt. Låt mig förklara. Musiken i spelen och i de tre filmerna är underbar - och den förekommer i spelet, men jag tycker ändå att det kunde ha varit bättre. För det första så såg jag filmerna innan spelen, så musiken i spelen är ju inte originell, men ändå väldigt bra. Jag hade alltså redan hört musiken innan jag spelade spelet för första gången. Och sedan så framställs den inte så jättebra, om ni förstår vad jag menar. Den är alldeles för låg och förekommer inte så jättemånga gånger. Men den största anledningen är nog att jag redan hade hört den innan jag spelade spelet - den påverkade alltså inte mig på samma sätt som den kanske skulle ha gjort om spelet släpptes innan filmerna. Ibland så får jag ändå lite gåshud när jag spelar spelet och hör musiken i bakgrunden, som det känns. Men även om det inte är så jättebra, som jag påstår, så är det inget fel med att se orcherna storma Minas Tirith entusiastiskt, rakt mot din lilla, tappra armé, när musiken är igång.

Hållbarheten: När du sätter dig en kväll, för att spela på allvar, så kan det faktiskt bli lite svårt att ta sig ur detta "mörka hål", som säger åt dig att stanna och spela lite till - hela tiden. Särskilt om vi diskuterar om online! När du bestämmer dig för att spela igenom kampanjen så blir det ju inte tråkigt i början. Nej, men det kan hända att du gör det i slutet, faktiskt, som jag gjorde. Hållbarheten i detta spel är bra, som alla spel borde ha. När du tittar på TV en stund så får du den där pirriga känslan av spelet - som säger åt dig att sätta dig och börja spela, men du sparar allting till kvällen. Man skall kunna prata med spelet! Det är speciellt roligt att spela online med andra personer, såklart. Det är väldigt roande och exakt allting kan hända i en sådan match - nu möter du alltså inte en trög dator, utan du kanske ställs mot världens nörd som skulle kunna rabbla upp exakt allting som står på sida 478 i en av böckerna som förknippas med detta universum. Jag behöver egentligen inte skriva mer ån såhär - det är ett spel med bra hållbarhet, som får dig att vilja spela det igen och igen.