Speltest av Big_The_Budo

Handling / story / vad man gör i spelet
Du spelar som Gordon Freeman, en ung forskare som arbetar på Black Mesa Research Facility. På väg till arbetet tar han på sig sin HEV-dräkt, en klädnad som skyddar honom utifall att något går snett. Gordon ombeds testa ett prov av okänd art, men någonting går snett och hela Black Mesa kastas in i en Resonance Cascade. Ohygliga monster från världen Xen tar sig igenom den dimensionella repan och attackerar allt som rör sig. Det är upp till dig att ta dig genom labbet, kontoret, lambda complexet och tillochmed världen Xen för att få stopp på Xen varelserna. Men var bara lugn, marinen är på väg, säkerligen kommer de hjälpa dig och forskarna... Eller?

Detta är ett såkallat FPS, First-person-shooter. Du ser genom ögonen av Gordon Freeman även under såkallade cutscenes. Spelet handlar mest om att ta sig enom de olika platserna och döda de monster som kommer, men då och då kommer det diverse pussel eller fiender som du måste tänka ut att skada. Det finns också diverse plattformshoppning, det är dock inget som händer allt för ofta.

Vad jag tycker om spelet
Half-Life ses som ett av de bästa spelen genom tiderna, och det är lätt att förstå varför. Allting i spelet är väldigt genomtänkt, och att alltid se genom Gordon's ögon får en verkligen att känna att det är man själv som är där inne. Det är också ypperligt att man kan spara spelet i princip var som helst. Man dör ofta i det här spelet om man inte är en riktigt bra FPS spelare, så förbered dig på att slita ditt hår många gånger efter den tusende gången en vattenfiende dödat dig. Allt som allt är spelet något så när perfekt, men det hade varit ännu bättre om vissa horribla buggar hade fixats innan spelet släpptes.

Betyg till spelet
Grafik: För att vara från 1998 har spelet bra grafik, och det finns mycket att se på, om du har high-definiton pack kommer grafiken få en rejäl updatering, men grafiken duger verkligen som den är.

Spelkänsla: Trots det enkla uppläget blir man aldrig riktigt trött på att smyga förbi gigantiska monstertentakler, skjuta trearmade monster och slå sönder diverse huvudkrabbor. Det är uppfriskande med så många genomtänkta vapen som ökar valet av olika strategier, en favorit är de små insekterna Snarks som rabiat attackerar fiender för att sedan explodera. Det är också bra att det finns lite plattform och pussel över det hela, så det inte bara handlar om skjutning. Att fienderna dessutom är relativt smarta hjälper också situationen eftersom du måste tänka för att slå diverse fiender som kommer.

Ljud: Trots att det sällan är musik i spelet så vägs det upp av det upp av alla andra ljud. Mariner pratar med varandra om strategier, vissa Xen varelser skriker åt dig att dö och de olika ljudeffekterna i bakgrunden och forskares skrik på hjälp gör det till en levande känsla.

Hållbarhet: Det finns tre olika svårighetsgrader, alla tåls att köra igenom. Och det är kul att slå sitt rekord på hur många gånger man dör varje gång eller hur snabbt man klarar spelet, och vissa fiender går igenom förändringar på Hard, så man kan knappast tro att det blir samma sak igen. Miljöerna och upplägget är också så kul att man önskar att få köra om det igen bara för skojs skull.