Speltest av honda_94

Utvecklare: EA Sports
Utgivare: Electronic Arts 

De har haft tillräckligt lång tid på sig, men ändå når de inte ända fram. Varje år ser det allt bättre ut, men FIFA är fortfarande inte perfekt.

Vad är egentligen riksbanken? Visst, de har rätt att trycka pengar. Men, och det här är inget som de berättar för alla, t o m de på Riksbanken är avundsjuka på Electronic Arts FIFA-idé. Riksbanken måste ta med marknadskrafter, inflation, kronans värde, dollar, yen, räntorna och t om statsskulden
i beräkningen innan de kan bestämma sig för att trycka några miljoner till innan de går hem för kvällen. EA å andra sidan, behöver bara tänka för sig själva att det är ett nytt år, och ja, varför inte göra ett nytt FIFA-spel, och just det, vi måste nog förvarna banken om att det kommer att trilla in äckligt mycket pengar igen.

Ni förstår, det är väldigt deprimerande för mig som har som levebröd att tala om för folk om de bör köpa ett visst spel eller inte, att FIFA 97 kommer att sälja extremt bra oavsett om jag ger det 2, 20, eller 200%. Därför kämpar jag vidare, spelar spelet så länge som möjligt, och försöker komma fram till ett så rättvist betyg som möjligt.

Hela tiden är jag klart medveten om att det finns tillräckligt många fotbollsdårar i det här landet för att föra upp det här till toppen av försäljningslistan.

Det är så svårt att recensera PC-fotbollsspel, eftersom jag ser fram emot vartenda ett. Förutom kanske Microsoft Soccer, som aldrig verkade bra. Jag älskar fotboll, men det har bara funnits två fotbollsspel som jag har spelat i månader i sträck (eller t o m år). Hur tråkigt det än låter, var Sensible det ena (och det andra var på min Commodore 64, men jag var ung och vill inte göra det pinsamma misstaget att gräva i det förflutna).
Inte desto mindre väntade jag otåligt på FIFA 97, särskilt efter att ha sett hur fantastiskt det såg ut när jag besökte EA Sports huvudkontor i augusti. Visst har det de senaste åren kommit
några ganska sega fotbollsspel från EA, men den här gången blev jag lovad att det fanns hopp.

Efter fem minuter var jag ganska besviken. Alla samlades runt mig i spelad oro när jag rev mitt hår, rullade med ögonen på ett överdrivet sätt, och jämrade mig (riktigt skräckfilmsjämmer, inte
den klagande varianten). "Vad har de gjort? Hur kunde de misslyckas så?" Det var ett jobbigt ögonblick, inte minst eftersom min röst var så där på gränsen till att spricka, då jag inte hade pratat på ett tag, och alla lyssnade. Det var tidigt på förmiddagen, förstår ni.

Under de första 45 minuterna skrek jag ut min ilska över att min spelare sprang raka spåret nerför planen, trots att min joystick höll på att gå sönder av den kraft som så tydligt drog den åt höger. Kanske kunde jag inte heller förstå varför han inte kunde klistra bollen vid fötterna, utan istället sprang med den ett par meter framför sig. Till sist sprang han av planen, och då gav jag luft åt min klentrogenhet med ord som inte lämpar sig i tryck. Under den här tiden kanske jag även
skrattade åt hur löjliga mina försök att göra mål var, då bollen hela tiden rullade utmed marken (där målisen på ett lugnt sätt boxade eller sparkade undan den), eller lobbades högt över
ribban. Under den här tiden kom diverse tidningsmedarbetare förbi och frågade vad jag spelade. Sedan frågade det hurdant det var, och då mumlade jag något argt och ohörbart. Då nämnde de hur fantastiskt det såg ut att vara, och frågade
om det var en ny kommentator. Jag svarade att det var det, och då frågade de vad som hänt med den förre. Jag svarade på samma sätt som jag gjort hela morgonen, att han fortfarande fanns kvar, och att den nye bara var med och hjälpte till när den gamle behövde fukta strupen med ett glas vatten.

Till en början lät de imponerade, men sedan tittade de sorgset på mig, utan att riktigt förstå varför jag inte hade roligt.

Men, som det heter i klichéernas värld, det krävs två för att dansa. Efter att ha fått den första, hemska prestationen ur vägen, och då jag var helt på det klara med att jag var tvungen att spela ett bra tag till, sög jag på en apelsinklyfta,
kritiserade min tafatthet, och svor att jag inte skulle få stryk nästa gång. Jag vill inte påstå att de här första intrycken var helt och hållet mitt eget fel - när allt kommer omkring var det
EAs hype som gjorde mig så förväntansfull. Vad jag insåg var att det inte var ett ohjälpligt fel i FIFA 97 som gjorde mig så upprörd till en början, utan att jag bara inte uppskattade att det var något som med lite träning var möjligt att förutse och t o m kontrollera.

Ni förstår, det första överväldigande intrycket är att din spelare inte gör det du säger åt honom. Han springer vart han vill och verkar sparka när och vart han vill utan att ta hänsyn till den
påstådda gudomliga kontroll du har över honom. Vad EA har gjort, är att ha utvecklat ett system där din spelare springer åt det håll du vill, men om du ändrar din joystick följer han inte omedelbart efter. Istället behåller han kontroll över bollen
(såvida inte motståndarna har tacklat benen av honom) och vänder sedan när hans tekniska färdigheter tillåter det. Alternativt kan du göra om rörelsen till en spark, vilket innebär att du efter några timmars träning kan springa ifrån bollen, dra tillbaka spaken och sparka. Din spelare vänder på en femöring och skjuter, vilket kan ställa försvaret helt. På samma sätt kan du, trots att det bara finns två olika sparkknappar, trycka på båda samtidigt och därmed få iväg ett kanonskott mot mål. Det är så man gör mål.

Själva dribblandet dock är fortfarande löjligt. Om bollen bara var några tum från sidolinjen, kunde jag bara hålla den i spel genom att själv springa av planen. Oavsett om den bollkontrollen är bra eller inte, kan du fortfarande inte svänga runt på platsen, vända dig om snabbt eller skjuta direkt.
Istället måste du tänka i förväg, och släppa upp avfyrningsknappen en halv sekund innan du blir tacklad.

Det finns ett väldigt enkelt skäl till de här problemen. EA har ansträngt sig för mycket att vara realistiska. De har blivit för besatta av att återskapa sporten fotboll - men hjälp av motion
capture, olika rörelser, TV-aktiga kommentatorer - att de har glömt bort hur man gör ett bra, och roligt spel. Fotboll är suveränt, men fotbollssimuleringar verkar inte göra sig så bra
som PC-spel. Tidigare bra fotbollsspel har satsat mer på fart och enkelhet än på realism. EA ska ha all heder för sitt försök att återskapa Det Stora Spelet så troget, men om fotboll vore så här svårt och emellanåt så frustrerande, skulle ingen bry
sig om att titta på det.

Vilket trams!

Ett tillägg till det här årets FIFA är inomhusalternativet five-a-side. Det har inte de regler som vi är vana vid: du får sparka över axelhöjd, du får sparka varifrån du vill, och
hälften av tiden kan du inte se bollen. Vad värre är, att det är i stort sett ospelbart på PC.

Det finns bara några kameravinklar där FIFA är spelbart, men om du väljer någon av dem när du spelar five-a-side så kommer en av planens sidor att skymmas av reklamskyltar. De unika inslagen i five-a-side, förutom antalet spelare, är att man
kan använda sig av väggarna för att hålla bollen i spel. Av det skälet springer man oftare utmed en kant än inne i mitten. Tyvärr försvinner dina spelare och bollen, vilket gör det näst intill omöjligt att vinna. Vi tänkte ge dig ett exempel, men inte heller den här gången går det att ta en dump. Ytterst irriterande.

Det bra, det dåliga och det irriterande.

FIFA 97: en veritabel blandning av bra och ohyggliga ideér
som bara visar sitt rätta jag efter en längre tids
spelande.

Det bra

* Det ser väldigt, väldigt bra ut.
* Kommentatorn låter uttråkad, men ändå kan man
inte låta bli att skratta.>
* Med tiden kan man anfalla på riktigt bra sätt.
* AI:n lär sig av sina misstag.

Det dåliga

* Kommentarerna är inte alltid logiska.
* Det är nästan omöjligt att få utdelning på hörnorna
(bortsett från de korta varianterna).
* Benen verkar inte vara anpassade till bäckenregionen.

Det irriterande

* Det tar för lång tid att komma underfund med.
* Det här kan man inte spela om man har druckit.
* Five-a-side-läget är löjligt (se föregående sida).
* Mindre tålmodiga kommer att ge upp utan att ha försökt ordentligt.