Speltest av Silver_

Handling / story / vad man gör i spelet
Man kan säga att City bus simulator 2010: New York är ett Bus simulator 2010. Detta spelet håller jag varmt om hjärtat eftersom att det var det första busspel som jag någonsin spelat vilket blev en succé då jag efter detta spelets releasedatum har köpt alla busspel som har kommit ut hittills.

Spelet börjar med att du får välja en buss som du ska köra med genom staden New York. Du får också välja vart du vill placera din karaktär och bussen och vilket väder du vill köra i. Du kommer sedan att befinna dig i den stora staden som en gubbe vid namn Carlos. Du får gå in i bussen där du startar den och gör i ordning den för avfärd.

Du ska nu köra bussen till första hållplatsen där du stannar och plockar upp de passagerare som vill åka med. De betalar med antingen kort eller biljett som du manuellt ger till den som ber om en. När någon vill av klickar den på stoppknappen och när du stannar på nästa hållplats öppnar du dörren så att den kan stiga av. Medan andra som vill åka med din buss stiger på.

Om du har tur så kan du få en lite annorlunda passagerare, nämligen en rullstolsburen person som du måste använda rampen, bak i bussen, för att få in honom. Då säger han vänligt var han vill av och sedan får du stanna på den hållplatsen och hjälpa honom ut ur din buss för att sedan släppa på nya passagerare som vill åka med. Du behöver naturligtvis inte använda rampen för ej handikappade människor.

Man kan också göra uppdrag i spelet då du bland annat får bogsera trasiga bussar, köra i ren storm och göra omvägar pga. vägarbete och mycket, mycket mer!
Det är bara att tuta och köra!

Vad jag tycker om spelet
City bus simulator 2010: New York var mitt första busspel vilket gör att jag som sagt håller det varm om hjärtat. Jag tycker att det är kul att få åka runt i staden och frakta "människorna" eftersom att det efteråt känns lite som om att man har gjort en god gärning genom att hjälpa en vanlig "människa" till tex. sitt jobb eller till affären eller något liknande. Man känner att man har ansvaret för att passagerarna ska känna sig trygga när de åker med mig och när de går av bussen ska de känna att de kan tänka sig att åka men en gång till. Det är den känslan som gör att man orkar sitta och köra runt i staden i bussen utan att tröttna, men för att få fram känslan behövs fantasi!

Betyg till spelet
Grafiken: Jag tycker att grafiken inte är så bra vilket man ser direkt när man kollar på passagerarna som stiger in i bussen. De ser så fula ut att jag brukar kalla de för "Dö-nickar". Staden är annars rätt så dåligt gjord med fula kråkslott som höghus och med pappersbitar som bilar men ändå så är det inte något stort fel på grafiken.

Spelkänslan: Spelkänslan beskrev jag lite i "Vad jag tycker om spelet". Den är väldigt bra om man har lite fantasi men om man inte har det så tycker jag inte ens att man ska tänka på att köpa spelet.

Ljudet: Ljudet är väl rätt så bra om man inte tänker på när man krockar med något då det låter som om att man spräcker alla glasrutor i bussen oavsett om man nuddar något eller att det blir en frontalkrock. Det sänker betyget lite.

Hållbarheten: Hållbarheten blev en trea eftersom att jag inte har så himla mycket fantasi så börjar det bli tröttsamt att åka runt i bussen hela tiden...