Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Terrorister har kapat all kommunikation till staden Varrigan City. Allt som broar, mobiltelefoner och Internet är avstängt. Bland allt detta kaos har dem spridit ett gift som har drabbat varenda människa i staden. Det enda sättet att rädda sig själv är att delta i deras spel: vilket går ut på att döda så många som möjligt och få poäng! Dessa spel kallas ”DeathWatch” och sänds över TV-apparater och har blivit en stor succé staden över. Ett stort antal pengar stor på spel.

Jack Cayman är en stor muskelknutte korsad med en motorcykelsälskare. Han är huvudpersonen i MadWorld och har bestämt sig för att delta i spelen. Men vad Jack är ute efter mer detaljerat, är det ingen som vet. I början av spelen kommer Jack i kontakt med ”Agent XIII” som sponsrar Jack under spelets gång. Allt Jack behöver göra är att slakta människa efter människa, uppnå nya ranker och besegra nummer 1. Men terroristernas anordnare, Noa, börjar misstänka att Jack inte är ute efter att bli den första. Något annat är på gång.

Du spelar som Jack med en motorsåg fast på ena armen, och med en cigg i munnen. Du ska ta dig igenom bana efter bana i stilen ”Beat ’em Up”. Varje fiende kan dödas på massvis med sätt. Du kan trycka en stolpe rakt genom tinningen, såga sönder kroppen rakt itu eller vad sägs som att spika ihjäl en fiende genom att slå gång efter gång med kroppen på stora spikar? Ditt sätt att döda i MadWorld är nästan oändligt. Under banans gång måste du samla på sig poäng, som du får när du dödar folk, för att kunna öppna upp så kallade ”Blood Bath Challenges”. Där kan det vara allt ifrån att kasta pil med människor, trycka ner en champagneflaska i halsen på dem, för att kunna flyga iväg som en raket, eller att kasta in människor i en stor flygplansmotor! När du har nått en viss summa poäng kommer bossen på banan att bli möjlig.

Vad jag tycker om spelet
MadWorld är något som Wii behöver mer utav. MadWorld är så rått och brutalt att man måste spela det ett tag för att bli van vid det. Grafiken för spelet är som i en serietidning, vilket är riktigt häftigt! Allt är utmålat med svart och vitt men blodet från dina offer utpräglat med rött, såklart. Scenerna mellan banorna är gjorda med klassiska effekter som ”Swisch!”, ”Boom!”, ”Splat!” och så vidare.

Banorna kanske är lite väl för tråkigt designade, men vem tycker inte att det är kul att spätta en stång genom ens fiendes huvud? För MadWorld går bara ut på att döda, döda och döda. Variationerna till olika mord är väldigt många, vilket är bra gjort Platinum Games. När den dystra miljön av svart kläds upp av rött får man faktiskt ett litet leende på läpparna.

Men det är trots allt bossarna och Blood Bath Challengesen som är det roligaste i spelet. Bossarna är lika väl designade som i spelet ”No More Heroes” och att avsluta dem med så kallade ”Finishes” är extremt roligt. Det kan vara allt ifrån att svinga runt Wii-remoten i cirklar, skaka både Wii-remoten och Nunchukern så snabbt som möjligt eller att undvika smällar genom att svinga åt markerat håll som skärmen visar.

Men det är inte endast Jack som person man får styra. På vissa banor blir hans motorcykel möjlig att utkämpa fiender som försöker överbemanna dig från andra bilar. Vilket också är riktigt skoj.

Men kontrollen i spelet kanske skulle ha finslipats lite till. Det tar ganska lång tid innan man får hur det går till och kameravinkeln är oftast i vägen. Dessutom försvinner glädjen efter ett tag med att döda människor. Spelets hållbarhet är förvånansvärt kort. Men som tur är maxas det upp med lite nya saker efter att man har klarat spelet första gången.

Vad får man egentligen om man lägger Sin City, Motorsågmassakern och No More Heroes i enda stor mixer? Jo, MadWorld. För spelet har alla dessa tre faktorers egenskaper med sig. Jag tycker att om du har väntat på något köttigt och blodigt till Wii så ska det här vara ett köp.

Betyg till spelet
Grafik: 9
Serietidnings-grafik där svart och vitt är miljöns enda färger, och såklart skinande rött blod från ens fiender. Grafiken kanske känns en aning konstig i början, men efter ett tag blir den oerhört oundviklig och fantastisk! Karaktärerna är också väldesignade.

Spelkänsla: 8
O, ja. Visst fanns den där råa känslan av att döda folk hela tiden. Jacks motorsåg på armen livar upp det hela och den blodet som klär väggarna gör det inte sämre. Här känns det som om man själv var med i DeathWatch-spelen.

Ljud: 8
Bakgrundsmusiken är endast hip-hop, vilket inte är min smak precis. Men tack vare de välgjorda dialogerna, ljudeffekterna och karaktärernas röster så gick detta hem för mig. En 8:a.

Hållbarhet: 7
Spelet är överraskande kort. Över 10 bossar och en speltid på 3 timmar ungefär. Men eftersom det finns en hel del att göra efter man har klarat spelet första gången blir det en 7:a. Men en mycket svag 7:a…