Speltest av Streamline

Handling / story / vad man gör i spelet
Bully: Scholarship Edition är en... tja, jag vet inte om jag vill kalla det för expansion... till spelet Bully som släpptes till PlayStation 2 för något år sedan. Spelet finns även till Xbox 360. Det är skapat av bolaget Rockstar North. Vet ni vad Rockstar North också har gjort? Just det. Grand Theft Auto-serien. Så, kommer Bully vara lika bra som GTA-serierna, eller bara verka som en produkt mellan San Andreas och GTA IV för att inte förlora spelare?

Okej. Spelet börjar i en bil. Du spelar som den femtonåriga, bråkiga, flintskalliga killen Jimmy Hopkins som blir skjusad av sin mamma till Bullworth Academy, en av de värsta skolorna i landet för att få en riktig utbildning och få ordning på sitt liv. Men Jimmy hamnar redan från början i trubbel när han springer in i tre killar som inte vill ha något annat än bråk. Bråkig som Jimmy är spöar han alla tre. Då springer Jimmy in i Russell, en av skolans stora, farliga killar. Men bara på Russells sätt att prata märker Jimmy att han är väldigt dum.

Efter det träffar Jimmy en kille vid namn Gary. Han erbjuder sig vara Jimmys vän, och Jimmy säger inte nej. Genom Gary träffar Jimmy även Petey; en ganska osäker kille som gör nästan vad som helst vad Gary säger. Men Gary och Petey blir som sagt dina vänner.

Spelet Bully: Scholarship Edition handlar mest om det GTA-spelen handlar om, fast absolut inte lika brutalt. Du utför olika uppdrag åt olika människor. Det börjar med ett litet klipp som du kollar på. I klippet berättas det vad som ska göras i uppdraget. Du gör uppdraget. Återvänder till den som gav dig uppdraget, och du gör ett nytt uppdrag. När du gör dessa uppdrag får du både pengar och respekt inom de "grupper" som finns i skolan. På tal om grupper, så kan jag berätta kort om dem:

Den första gruppen är Nördarna, eller töntarna. De är de smarta, tjocka, killarna och tjejerna som spelar brädspel varje kväll. Även om dessa är svaga kan de bli starka allierede, eftersom de kan göra till exempel stinkbomber, klipulver och annat.
Den andra gruppen heter "preppies". Här i Sverige brukar vi kalla dem för "brats", vilket är en person av överklass som ofta lever på föräldrars inkomster. De är ganska starka och har många kompisar som går vid deras sida. Men se gärna till att använda hela ditt artilleri för att förstöra för dem.
Sen finns det "jocks", eller sportfånar. De är mycket starka och ofta ganska många. Det är såna du inte vill bråka med i första taget. Men om du skulle bråka med dem, se till att du bråkar med en i taget.
Sist men inte minns är det "greasers". Jag kan inte riktigt hitta en bra översättning för dessa. Men om du någonsin har sett filmen "Grease", och sett John Travoltas klädstil, så fattar du säkert. De vill du inte heller bråka med, och de är också ganska lättretade.

Med Scholarship edition följer:
8 nya uppdrag
4 nya lektioner
4 nya karaktärer
Multiplayer och nya belöningar

Vad jag tycker om spelet
Bully: Scholarship Edition är ett ganska roligt spel faktiskt. Jag gillade hur likt GTA-spelen det är utan att ha med våld, sex och annat sånt som bland annat politiker i andra länder är oroliga över. Du behöver faktiskt inte skjuta ner en helikopter för att ha kul med Rockstar North. För dig som går i högstadiet; du kommer att särskilt gilla det här spelet, eftersom spelet reflekterar en medelklass-högstadieskola mycket bra. Jag är faktiskt imponerad över hur bra reflekterat det är.
En sak jag förknippar med Rockstar North är fenomenala röstskådespelare. Och jag är inte sarkastisk, de är verkligen skitbra. Det känns ibland som om jag kollar på en film under vissa små scener. Även om också animationen är helt okej är inte grafiken det. Kom igen, spelet är bara snäppet snyggare än PlayStation 2 versionen. Jag är faktiskt lite besviken, med tanke på att Wii tillhör en annan generation av konsoler och därav bör ha bättre grafik. Skäms, Rockstar!

Något som man ofta kunde göra i GTA-spelen är att springa omkring och vara helt galen! Eftersom detta spel är gjort av Rockstar North borde man ju kunna det i Bully också. Tänk om. Det kan du inte i det här spelet. Det blir ofta så här: du går fram och börjar bråka med någon. En prefekt får syn på dig, och du tar din skateboard för att komma undan. Sen springer du tillbaka och gör det samma hela tiden. Men det hjälper dig fokusera på uppdragen, men försämrar hållbarheten, tyvärr.

Betyg till spelet
Här följer mina betyg. Jag hoppas att detta är avgörande om du vill köpa Bully: Scholarship Edition eller inte.

Grafik - 6
Snygga miljöer, måste jag erkänna. Fast det är nog det enda med grafiken jag gillar, för att vara ärlig. Karaktärerna och NPC's ser dåliga ut, och många av dem ser mycket likadana ut. Synd, Rockstar. Tur att ni gjorde ett bättre jobb i GTA IV, iallafall.

Spelkänsla - 9
Mycket bra spelkänsla faktiskt. Förmågan att styra Jimmy Hopkins är faktiskt mycket bra, och det är verkligen kul att slå sig fram med hjälp med att slå vilt med Wiimote och Nunchuk. Det enda som saknades, var det där med att vara helt galen och slå allt och alla du ser.

Ljud - 10
Perfekt ljud! Som sagt, jag förknippar Rockstar North med skitbra röstskådespeleri. Musiken är faktiskt också bra, även om det inte märks så jättemycket. Det är i varje fall inte musik som blir långtråkig och upprepar sig alldeles för mycket.

Hållbarhet - 7
Spelet har en mycket lång story. Efter två timmars spelande har du tagit dig igenom runt 5% av spelets story. Vilket är bra, för ett bra spel som detta. Men förutom story mode finns det inte mycket annat att göra, eftersom Bully i Multiplayer inte är något vidare roligt. Du vill hellre spela till exempel Mario Kart Wii.

Om du har ett Wii, och du vill ha GTA IV, kan du ju alltid skaffa Bully: Scholarship Edition. Det är nästan som ett GTA-spel, fast, som sagt, mycket mindre brutalt. Jag köpte bland annat detta för att ha något och göra, vilket jag fick också.

Tack för mig, hoppas du gillade speltestet!