Speltest av Shoryuken

Handling / story / vad man gör i spelet
Mystical Ninja 2: Starring Goemon  startar när seriens hjältar, Goemon och Ebisumaru, är på väg till Wiseman (han kallas för Wiseman i spelet, så jag kan tyvärr inte kalla honom något annat än just det) eftersom han har något att visa dem. När de båda kommer dit berättar Wiseman om den nya maskin han byggt. Det är en maskin som kan återuppväcka döda människor. Goemon blir uppspelt eftersom han äntligen får träffa sina förfäder, medan Ebisumaru vill träffa James Dean. Men när maskinen ska testas blir de avbrutna av Bismaru, en förfader till Ebisumaru (Bismaru har även dykt upp i de tidigare SNES-spelen). Bismaru stjäl maskinen och berättar att han planerar på att återuppväcka sin mästare Dochuki och släppa lös helvetet på jorden. Så nu är det upp till både Goemon och Ebisumaru att stoppa Bismaru.

Mystical Ninja-serien har alltid varit en stor hit i Japan, och bara några av spelen från denna spelserie nådde Europa och USA. Detta var det sista spelet i Ganbare Goemon-serien som släpptes utanför Japan, och det är faktiskt ganska kul. Spelet är en side-scroller i 2.5D (tänk dig New Super Mario Bros.) där målet är simpelt: att nå slutet av banan utan att dö. För att undvika detta finns det antingen två vapen att använda, det vill säga en pipa och din samling mynt, eller en till spelare. Fast som många side-scrollers, där den andra spelaren får vänta tills antingen den första spelaren dör eller klarar banan, så spelar två spelare samtidigt. Två spelare samtidigt gör spelet mycket roligare, och det hindrar verkligen spelet från att bli långt och tråkigt.

Vad jag tycker om spelet
Om man spelar det här spelet är det inte särskilt speciellt. Bara att du springer från start till mål och dödar allt som står i din väg. Men det är med en vän som spelet blir mycket roligare. Fast det kanske bara är jag som gillar att göra med kompisar?

Något som man märker när man spelar är att de små scenerna man ser då och då påminner mycket om en animé-serie, en ganska bra faktiskt. Det fanns faktiskt en animé-serie baserad på spelserien, men den är satt i en mer seriös ton, plus att det är en helt annan historia.
Och med animé kommer oftast knäpp humor. Bara synen av Ebisumaru får en att bli full i skratt, en kort gubbe klädd i blå pyjamas med gäll, irriterande röst som avgudar James Dean. Det är så typiskt animé så att det gör ont, på ett bra sätt.

Något jag inte gillar med spelet är dess karaktärer. Det finns fyra att välja mellan, men bara två från början (Goemon och Ebisumaru, de två upplåsbara heter Sasuke och Yae). Alla karaktärer är utrustade med olika vapen. Goemon har en pipa, Ebisumaru har en solfjäder, Sasuke har två kunai (dolkar) och Yae har en katana. Deras vapen är det inte nästan ingen skillnad på, men Goemon är utan tvekan den bästa karaktären, då han har något de andra karaktärerna inte har. Förmågan att göra ett dubbel-hopp. Ett dubbel-hopp är näst intill livsviktigt i det här spelet, eftersom vissa av hoppen kräver precision. Så om du kör med en kompis, så kommer din kompis att dö mycket.

Betyg till spelet
Grafik: 7
Ser bra ut, men ingenting speciellt. Finns inte så mycket att säga om grafiken. Måste dock säga att banorna är snyggt designade och har väldigt bra variation. 2.5D FTW!

Ljud: 10
Det här spelet har en av de bästa låtarna någonsin. Det låter väldigt snyggt med japansk musik samtidigt som japanska röstskådespelare som Shinichiro Ota (One Piece, Dragon Ball GT). Musiken är näst intill beroendeframkallande, och du kommer att humma på låtarna tills den dag du dör.

Spelkänsla: 7
Helt okej, faktiskt. Det är tyvärr lite obalanserat mellan karaktärerna, vilket gör alla andra än Goemon nästan oanvändbara eftersom de saknar dubbel-hopp. Att hoppa över stup utan dubbelhopp är ganska svårt, och man behöver ofta hjälp när man ska komma upp på saker. Man förutom det funkar kontrollerna bra, och det är rent av en kul spelupplevelse.

Hållbarhet: 4
Spelet är tyvärr ganska linjärt, och det finns inte mycket att göra förutom det man måste. I staden kanske man hittar något att göra för att få ett till pass eller lite extra pengar, men man vill helst bli klar med spelet. Allt kan bli ganska långtråkigt efter ett tag, även med bra bandesign och utmärkt ljud.

Är det ett bra spel? Ja, det är det. Inte ett revolutionerande spel, men det är i vilket fall som helst bra, vilket räcker för mig. Har du fortfarande ditt Nintendo 64 liggandes, och du ser det här spelet i en affär så tycker jag att du ska köpa. Det kostar väl max 50 kronor nu ändå, eller hur? Sätt dig ner med en kompis och spela det så ska du se att ni får det roligt i 1-2 timmar i alla fall.