Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Pokémon Red och Pokémon Blue är två rollspel/äventyrsspel, som släpptes sommaren 1999 i Europa. Spelen i sig är nästintill identiska, förutom vissa Pokémon, som är unika beroende på vilken version man har.

Man intar rollen som en ung Pokémontränare som ska bli den bäste i sitt slag. Man börjar sitt äventyr i den lilla staden Pallet Town, där man säger adjö till sin moder innan man beger sig ut på sitt första Pokémonäventyr. Man stoppas dock av Professor Oak, som är en nära vän till familjen. Han säger till en att man måste inneha en Pokémon innan man kan bege sig ut på äventyr, vilket man lyssnar på och följer med till hans laboratorium. Väl där får man välja en Pokémon som antingen är av eldtyp (Charmander), vattentyp (Squirtle) eller grästyp (Bulbasaur). Din rival i spelet dyker även han upp och väljer en av de två återstående Pokémon. Du får nu din första strid innan det är dags att lämna Pallet Town och börja fånga Pokémon.

En Pokémon kan beskrivas som ett sorts djur, som kan en del attacker och har en viss level. De kan lättast fångas i en så kallad Poké Ball, vilket sker under stridens gång. En fångad Pokémon ansluter sig till ditt lag, där du kan ha max 6 Pokémon åt gången. Du tränar dessa genom att möta antingen vilda Pokémon eller Pokémon som ägs av en annan tränare. Det finns 150 Pokémon i dessa två spel (151 om man räknar med en viss svårfångad Pokémon med namnet Mew), men du kan inte fånga alla dessa om du enbart har ett av spelen.

Ditt uppdrag är att segra över 8 stycken gymledare, som var och en tilldelar dig en gymnål om du besegrar dem. Dessa kan du sedan använda för att ställa upp i Pokémonligan. Där kommer du att få möta Elite Four, vilka är de bästa Pokémontränarna i världen. Kan du besegra dem så är du den nya mästaren. Eller…?

Vad jag tycker om spelet
Detta är ett av de spel som har påverkat mig mest genom tiderna. Jag hörde inte talas om Pokémon förrän i början av 2000, men när jag väl började spela Pokémon Red så förstod jag hur bra spelet var. Det var lite av en epidemi, eller rent av pandemi, som drabbade alla barn och ungdomar vid den tiden. Från det att jag först såg en av mina kompisar fånga Moltres (på tredje försöket) så har jag älskat dessa två spel. Jag minns även hur exalterad jag var när jag fick tillbytt mig Mew (den mest ovanliga Pokémon) under hösten 2000 och hur förundrad jag blev första gången jag fick reda på Missingno.-buggen, som bland annat tillåter en att fånga Pokémon med extra hög level.

Pokémon Red och Pokémon Blue är några av de mest beroendeframkallande spel jag någonsin spelat. Man kan sitta i timmar framför sin Game Boy-skärm och man vågar utmana ödet och spela några minuter till även om batterierna börjar ta slut. Spelet är helt enkelt underbart och borde finnas i allas ägo. Om man anser att grafiken är för dålig eller man helt enkelt inte äger ett Game Boy/Game Boy Color, så kan jag rekommendera Pokémon FireRed och Pokémon LeafGreen, vilka är omgjorda versioner av originalspelen.

Betyg till spelet
~ Grafiken: Då spelen släpptes var det standardgrafik för ett Game Boy och det fungerar mer än väl idag. Det är mer för spelkänslan man spelar Pokémon, inte för grafiken.
Grafikbetyg: 10

~ Spelkänsla: Underbar. Så kan man bäst beskriva spelkänslan. Från det att man först får en Pokémon till det att man klarar av Elite Four är bara en enda lång njutning.
Spelkänslebetyg: 10

~ Ljud: Numera välkända musikstycken. Pokémonmusiken är superb, med få (eller inga) undantag. Varje stad och byggnad har sin signaturmusik och alla små låtar är bra TV-spelsmusik.
Ljudbetyg: 10

~ Hållbarhet: De håller än idag, så det borde väl säga något. Faktum är att det är dessa är de Pokémonspel som har åldrats bäst, enligt mig. Jag gissar (och hoppas) på att dessa spel kommer att kultförklaras i framtiden.
Hållbarhetsbetyg: 10