Speltest av ravirento

Handling / story / vad man gör i spelet
"En gång i tiden brukade staden pulsera av energi, smutsig och farlig, men levande och vacker. Nu har det förvandlats till något annat. Förändringarna skedde långsamt till en början, de flesta reagerade inte eller struntade i att bry sig. De valde ett bekvämt liv. Men vissa gjorde inte det..." Så lyder de inledande orden i det välgjorda spelet om den såväl filosofiske som kvicktänkta tjejen Faith. Hon lever som en Runner i staden City Eye och lever ett helt annorlunda liv än någon annan.

Allt började i Faiths hemland Kina, där inbördeskrig bröt ut. Motståndsorganisationer tillfångatog den då mycket unge Faiths föräldrar och en natt valde hon att fly. När hon anlände till Amerika, trött som få, var hon helt nollställd i huvudet. Det enda hon visste var att hon ville stoppa orättvisor och att hon inte ville att någons energi skulle få rubbas så som hennes egen blev i Kina. I City Eye blir hon hittad utav en man vid namn Merc som förde henne till hans tillhåll. Han är en Runner och får höra om Faiths berättelse. Han berättar att hon kommit helt rätt, att Runners jobbar emot orättvisa poliser, ministrar och politiker, bara för att få energin och rättvisan i behåll.

En Runner utbildas i såväl närstrid och vapenstrid som styrka och smidighet. Deras stil påminner starkt om sporten Le Parkour där man håller till uppe på hustak och använder sig av sin omgivning för att ta sig framåt på ett snabbt och effektivt sätt. Runners använder just denna stil för att ta sig fram och tränar upp ett sinne för att se miljöer på ett nytt vis, ett sätt att snabbt kunna göra en färdväg, både i lugn och under psykisk stress. Fördelen med stilen är att de blir svårare byte för poliser men även att de snabbt kan använda omgivningen till att försvinna. Den är även användbar just för att man kan ta sig fram på tak utan att behöva använda fordon eller liknande.

Som namnet antyder på så springer Runners. De håller mesta dels till ovanför marknivå och utför olika uppdrag. Uppdragen kan variera från att sabotera till att döda. Runners är kapabla till alla olika sorters uppgifter och offrar sina liv för att rädda energi, nära och kära.

När du spelar som Faith får du springa runt i City Eye och utföra uppdrag som driver handlingen framåt. Du får slåss, skjuta och övermanna fiender men också ta dig fram genom den udda staden. Hoppa mellan tak, klättra på väggar och springa för ditt liv.

I spelet får vi följa med Faith under ett alldeles speciellt uppdrag där Faiths enda släkting, systern Kate, är involverad. Kate är, till skillnad från Faith, på lagens sida och arbetar som polis. Detta gör att det kan uppstå konflikter mellan Faith och Kate. Även om de kan ha likadana åsikter så måste Kate följa lagen eftersom hon arbetar under den. Kate tycker även att det var det dåliga skyddet i Kina som gjorde att deras föräldrar blev bortrövade, därför sökte hon jobbet som polis. Faith tror tvärtom, att det var lagens fel, att man var tvungen att gå efter den. Hon ville att man skulle styra efter behov och det är just det som hon gör med sitt liv som Runner. Detta är ytterligare en anledning till konflikterna mellan dem och gör även att de träffas allt mer sällan.

Uppdraget handlar om en man vid Rober Pope som blir mördad. Han var vän med Faiths föräldrar men Faith träffar honom aldrig. Han var ägare av ett stort företag och Faith får reda på att Kate var där precis innan mordet. Hon blir livrädd och kastar sig iväg för att undersöka om hennes syster fortfarande har livet i behåll. Väl där upptäcker hon Kate precis bredvid honom. Kate berättar för Faith att någon slog ner henne och att när hon vaknade var Robert mördad. Hon ber Faith att undersöka det via Runner-världen pga. att Robert hade en personlig koppling till dem båda och att hon ville veta vem det var, hon var ju trots allt polis. Faith tvekar, men kärleken för sin syster övervinner osäkerheten och när hon sedan hittar en lapp på Roberts skrivbord med ordet "Icarus" på, börjar kampen om kärleken, energin och mördaren.

Vad jag tycker om spelet
Det här spelet fastnade hos mig av två enkla, men ovanliga anledningar. För det första så har utvecklarna lyckats kombinera actionfyllda strider med en känslofylld och filosofisk story. Den blandningen ger spelet en mening, en anledning till att slå ner alla dessa fiender på brutala sätt. Det känns skönt att veta vad man gör och varför, något som faktiskt bidrar till spelkänslan.

För det andra så är själva spelmotoriken och kameran helt nya och mycket bra utformade. När du springer runt som Faith så ser du världen omkring dig som om du såg den ur hennes ögon, något väldigt effektfullt som inger en känsla av att det verkligen är du som springer runt där och hoppar mellan hustaken. Det är vacker grafik och en sorts miljö som är ny, en miljö som bidrar till en framtidskänsla även om du inte spelar i framtid. City Eye är vit. De flesta byggnaderna och gatorna är vita och det är en väldigt bekväm miljö att spela i.

I spelet finner jag det bekvämt att spelandet varierar mellan strider och transport. Det är inte kul när det hoppar fram fiender bakom varje hörn och eftersom det här spelet är väldigt verklighetstroget gör det inte det. Det finns fiender där det skulle ha funnits fiender på riktigt, och tvärt om. Om någon ringer polisen kommer de inte på två sekunder, och det gör de inte i Mirror´s Edge heller.

Striderna är väldigt intressanta just pga. att man får tänka lite. Det är inte bara att springa fram som i alla James Bond-spel och slå ner alla på tre sekunder. Här måste du tänka strategiskt, som man skulle göra i verkligheten. Står det tre beväpnade poliser som du ska slå ner är det inte bara och springa fram, man måste planera, smyga och attackera kontrollerat. Ta ner varje fiende separat, en åt gången. För springer du fram till poliserna så skjuter de två andra på dig, när du angriper den tredje, precis som i verkligheten.

Betyg till spelet
Grafik: Grafiken är väldigt fin för sin tid och innehåller mycket detaljer. Eftersom man befinner sig i en stad har utvecklarna kunnat lägga ner otroligt mycket tid och energi på att göra perfekta byggnader där minsta drag finns med. 9/10

Spelkänsla: Med den underbara kameran, den genomtänkta storyn och den verklighetstrogna spelmotoriken finns det inget annat alternativ än att ge spelkänslan toppbetyg. 10/10

Ljud: Ljudet är en väldigt viktig detalj för att skapa den rätta känsla och det har utvecklarna verkligen lyckats med. 8/10

Hållbarhet: Eftersom spelet är väldigt kort och det inte finns några andra utmaningar än själva storyn och dess tre svårighetsgrader tröttnar man snabbt på själva spelandet. Det är inte så att man kan springa fritt utan det finns alltid en väg man måste följa. Så det är det som saknas och som jag skulle rekommendera i fall det blir en uppföljare. Mer frihet i springandet, det skulle alla vinna på! 5/10