Remilia

Ridderskapets och adelns privilegier (1723:1016 1)

1 §. Wi lofwe och tilsäije, at willia älska och uti wördning hålla Riksens Ridderskap och Adell, hwar och en efter sitt Embete, skickelighet och wärde, och låta dem samtelige och hwar och en i synnerhet, utan något qwal och intrång niuta på ähra, lif, hion och gods, deras wälfångne friheter, privilegier, förmåner och rättigheter, af hwad namn de wara må, samt dem derwid i alla måtto handhafwa.


3 §. Uti Riksens Cancellie skola ock Adelige Personer brukade blifwa, så at Wi när omtränger måge hafwa dem, som sig på Riksens saker förstå kunna, och skickelige äro allmänna in- och utrikes ährender at förrätta, på det at hwar och en må derigenom blifwa upwäckt, at låta sinabarn til lärdom och skickelighet upfostra, och Adelen således upmuntras, om dygd, snille och wettenskaper sig särdeles at Winläggia, hwar igenom de til sådane förmåner måge skattas wärdige, men intet räkna sig Adeliga härkomsten til enda förtiensten: Hwarwid äfwen den (40 § uti Regerings-Formen) efterlefwes. (Hänvisningen till 40 § regeringsformen avser 1720 års regeringsform och har upphört att gälla).


4 §. På det Ridderskapet och Adelen måge winna mera och bättre förfarenhet til Wår och Fäderneslandets desto nyttigare tienst, så skal hwar och en fritt och efterlåtit wara, at wandra uti främmande land, både til bokliga och fria konsters idkande, som ock at låta bruka sig hos främmande herrar i krig eller annan tienst, hwarwid den sig utrikes skickelig och wälförtient giordt, sådana förmåner wid dess hemkomst til godo niuta skall.


5 §. Som Wi icke wele låta den ostraffad blifwa, som något talar och säijer uppå en Adelsman, detsom hans heder, ähra, adeliga namn och goda ryckte angår, och honom elliest spåtteligit och til nesa wara kan, så förordne Wi också, at icke någon Adelsman skall blifwa wåldförd, icke heller, innan han til någon grof missgierning öfwertygad är, eller domaren efter lag och process för skiäligt pröfwat, at giöra sig, för hans brått skull, om dess person försäkrad, fängslader och inmanter, mycket mindre förderfwader å lif eller lem, ei heller honom hans hus och gårdar, bref och egendom, löst eller fast ifrån tagas, ransakas, skiöflas, bortgifwas eller i någon måtto afhändas, förr än han til någon sådan missgierning, der med han lif, ähra och gods efter lagen förwärckat hafwer, öfwertygad, lagwunnen och dömder är: Warder någon af Ridderskapet och Adelen uti uppenbar grof missgierning och lifssak, bahr och å färska gierning eller å flyende fote tagen; Då bör en sådan antastas, och uti et anständigt och säkert rum, til saksens utförande inmanas, och sedan med honom efter lag förfaras; Men är gierningen icke så grof eller någon lifssak, och likwäl af swårt utseende, må then skyldige personel eller reel borgen för sig ställa, dock utom de mål, som Duels placatet röra.


8 §. Såsom af ålder Ridderskapet och Adelen i Swerige och Finland varit nådigst undt och efterlåtit, at niuta och behålla deras Sätesgårdar samt Rå- och Rörs hemman med de innom deras enskylta Bohlbys egor, antingen nu upbygde Torp och Krogar samt Qwarnar, med mera, eller som hädanefter upbyggas kunna, fria för alla utlagor och beswär, af hwad namn de wara kunna; Så skola ock här med Ridderskapet och Adelen wid samma deras wälfångne förmåner och rättigheter nådigst bibehållas, således at deras Sätesgårdar med deras Torp gamla eller nybygda skola wara fria för Rusttiensten, Konungstijonden, utskrifningar och Roteringr, Cronokiörslor, Skiutzningar, Durchtågs- och andre giärder, Inquarteringar, Prästegårds- samt Tings- och Gästgifware gårds byggnad, Contributioner, och alla andra Cronobeswär, af hwad namn de wara måge, undantagne wägrödning, Kyrkio- och Kyrkiogårds samt Brobyggnad. Derjemte skola och alla de Rå-och Rörs hemman, hvilka inom samma bys rätta ägor med Rå och Rör eller annan laga byskillnad begrepna äro, och nu för tiden Ridderskapet äro tilhöriga, eller ock såsom med orätta ifrångångne lagligen kunna återwinnas; Men icke de, som nu hädanefter ifrån Cronan eller andra Frälsemän blifwa acquirerade, niuta förberörde förmåner och rättigheter lika med sielfwa Sätegården, derunder de äro hörige och belägne. Men Landtboerne på de bebodde och til hemmantal lagde Rå- och Rörs hemman, betala efter wanligheten Lagmans- Häradshöfdings- och Tingsgiästnings penningarne, och swara til Kyrckio- och Kyrckiogårds- jemwäl Prestegårds byggnad, samt wägrödning och brobyggnad efter Lag och Förordningar; Jemwäl wid Fiendens infall och högstträngande nöd, då Krigsmackten kommer på en ort at sammandragas, då at emottaga en proportionerad Inquartering. Ridderskapets Laudgårdar niuta samma förmån, som sielfwa Säterien, undantagandes Rå-och Rörsfriheten. Skulle någon Adelsman äga twenne wid hwar andra belägna Sätesgårdar, och han för sin beqwämlighet, skulle willia dem sammanlägga, stånde det honom fritt, allenast de uti en sockn belägne äre, och at Cronones Jordebok derigenom ei rubbas. Will och någon sammandraga sina til hemmantal Skattlagde Rå- och Rörs hemman, så står honom fritt at afhysa dem under sielfwa Sätesgården, eller dem til Ladugård bruka och nyttia, emedan Oss och Cronan intet derigenom något afgår. Wi tillåte jemwäl Wårt Ridderskap, at, för sin beqwämlighet, flyttia Säteries friheten af någon dess Sätes- eller Ladugård til ett annat Frälsehemman af lika hemmantal och godhet, som då ikläder sig den förras förmån och rättighet, dock så, at sådan sätesgård är belägen innom Compagniet, hwarest Frälsehemmanet warit tilförende indelt, och at ingen derigenom praejudiceras. Uti Skåne, Halland, Blekingen och Bohuslähn, skal Ridderskapet och Adelen, såsom dem af ålder förundt och efterlåtit warit, niuta och behålla deras Sätesgårdar de äga, med sina Torp, Gatehus, Krogar och Qwarnar med mera, som ligger på Sätesgårdens ägor, antingen de nu äro upbygde eller hädanefter upbyggas kunna, fria och lediga för all tunga, utlagor och beswär, af hwad namn de wara måga, såsom för Tijonde afgift, utskrifningar, enroulleringar och roteringar, Cronokiörslor, skjutzningar, durchtågs- och andre giärder, inquarteringar, Kyrckio- Prästegårds- samt Tings- och Giästgifwarehus byggnad, Contributioner och alla andra Crono-utlagor och beswär, undantagandes den wanliga Adels-Rusttiensten, som i den 21. puncten infördt finnes. Sammaledes äro insockne eller wekudags godsen, som de nu ega, eller af samma rättighet återwinna kunna, aldeles befriade och frikallade för alla för uprepade Crono-utlagor och beswär, undantagandes Adels- Rusttiensten, som redan sagdt är, Crono- Kyrckio- och Präste Tijonden med andra gamla bewisliga Prästerättigheter, samt wägrödning och brobyggnad af skattlagde hemman, jemwäl Kyrckio och Kyrckiogårds samt Prästegårds byggnad i de orter, som så af ålder wanligit warit. Item, den i Skåne, så kallade matlags skatten, som är Lagmans- Häradshöfdings- och Tingsgiästnings penningar, hwilka allenast utgiöras böra af de weckudagsbönder, som för hemmantal stå och lagde äro. Dock at Crono- och Kyrckiotijonden, hvilken någon af ålder eller annan besynnerlig rättighet äger och til Säteriet innehafwer, aldeles förblifwer hwarjom och enom framgent oförryckt efter dess tilständiga rätt, så at Kyrckian tilbörligen hålles wid mackt och i lika stånd. Wid Fiendens infall och högstträngande nöd, förhålles med Inquartering på Insockne hemmanen lika, som förut om Rå- och Rörs hemman förmält är. Ridderskapets och Adelens Ladugårdar niuta och behålla sin wanliga frihet som förr, och för sin beqwämlighets skull, efterlåtas äfwenwäl Ridderskapet och Adelen at afhysa eller til Ladugård at bruka sina insockne eler weckudags hemman under Sätesgården, dock Tijonden deraf, Cronan, Kyrckian och Prästen samt flera gamla bewisliga Prästerättigheter förbehåldne, såsom ock at flytta Säteries friheten från Sätesgården på et annat frälsehemman af lika hemmantal, som då ikläder sig den förras förmån och rättighet, och den förra det senares natur och egenskap. Wi tillåte jemwäl Ridderskapet och Adelen deras gamla insockne eller weckudags frihet på de hemman och lägenheter, som de nu innehafwa i samma sockn, der Säteriet är belägit, men icke uti annexan. Der och några af deras nu warande utsockne hemman skulle med orätta hafwa mist insockne rättigheten, som samma hemman af ålder, nemligen den tiden då landet kom ifrån Dannemarck under Sweriges lydno och devotion, ägt, och befinnas wara dert lberättigade. Så tillåtes Ridderskapet och Adelen en sådan dem ifrångången insockne rättighet behörigen återwinna; Men de, som hädanefter igenom kiöp och byten af Cronan och privatis förwärfvas, kunna ei under insockne rätt och förmån dragas, hwarom Kongl. brefwen af den 4 Martii 1690. Widare förmäla.


9 §. Så skola och Adelens Landtbönder och utsockne Frälsehammen fria wara för alla Crono dagswärcken, kiörslor, skiuts, resor och giästning, som de förr warit betungade med, så at ingen Befallningshafware eller Fogde skall härefter hafwa mackt något sådant Adelens Landtbönder och utsockne Frälsehemman at poläggia, undantagandes de tilfällen, då tåg och större marcher skie igenom landet, eller proviant, Ammunition och beklädningar til Armeen, Fästningar och Magazinerne skola framföras: Tå böra så wäl Frälse med utsockne Frälse, som Crono- och Skattebönder, både med skiutsresor, giärder och andre pålagor för betalning dertil hielpa. Dock skola uti alla inquarteringar, giärder samt Cronoskiutsningar och hielper blifwa räknade, twenne Frälsehemman emot et Cronoskatte, Frelseskatte och Cronohemman; twå halfwa emot et halft, och twå fierdings hemman emot et fierdedels, med mindre i krigstider högsta nöden en jemlikhet erfordrar, elliest skola icke Adelens Landtbönder och utsockne hemman med några andra giärder och hielper, skiutsresor, eller och i andra fall, blifwa betungade än som förbemält är; Dock böra de, som under hållskiuts lagde warda, wara behielpelige, at understödia de resande emot betalning, der det så omtränger och ordningen dem tillkommer.


10 §. Och när Riksens tarf och lägenheter förefalla, som uti Lagen förmälte äro, at någon Contribution och hielp måste utgiöras, tå skal icke något påläggas Adelens Landtbönder och utsockne Frälsehemman utan menige Ridderskapets och Adelens, som sielfwa några Landtgods äga, goda ja och samtycke; Och skola altid i sådana hielper blifwa räknade twå hela besuttne Frälsehemman emot et helt besuttit Cronoskatte, Frelseskatte och Cronohemman; Item twå halfwa emot et halft och twå fierdeles hemman emot et fierdedels. Således skal och hållas om någon utskrifning hos Allmogen til Riksens wärn och förswar samtyckt och bewilliat blifwer; Elliest skal Adelen uti ofredeliga tider icke förswara mera manshielp, än som hwart hemman til dess nödtorftiga bruk kan erfordra och Legohions stadgan tillåter; Men om höga nödtorften så trängia kunde, att Man utur huse utgå måste, tå skola alle dertil wederredo finnas.


11 §. Så skola och de Skattehemman, af hwilka Ridderskapet och Adelen äga frälse rätten och räntan, anses för fullkomligit Frälse, när Frälsemannen förwärfwar sig skatterättigheten deraf och när någon Skattejord, hvaraf Räntan någon Frälseman tilhörer, sällies utan börd, tå äger samma Frälseman lösen fram för alla andra, som utom börden äro.


12 §. Desslikest skola och alle af Ridderskapet och Adelen, doch hwart och et Stånds och Stads wälfångne Privilegier och rättigheter oförkränckte, niuta och behålla deras hus, gårdar och frälsejord, som de hafwa, eller sig förwärfwa kunna i Städerne, fria och lediga för allan Cronones och Stadsens tunga, tomptören undantagandes för de, som äro på ofri grund belägne, samt brandwackt och gatläggning. Förordning (1857:63 s. 4).


13 §. Efter ock wäl kunna finnas och upspanas Silf- Koppar- Jern och andra metalliske eller mineraliske grufwor, så wäl på Adelens egna enskylda arf och egendoms egor, som annorstädes i Riket, af hwilka mycken nytta och fördel, Riket til bästa, uprättas kunde, om de uti bruk komma måtte: Så wele Wi icke allenast samtyckia, at den Adelsman, som på egna egor will uptaga och drifwa sådane bruk, skal hafwa mackt och tilstånd dertil, utan försäkre och den samma, at han alla de förmåner och friheter oqwald skal få niuta, hwilka Bergsordningarne, och Wårt nu wid Riksdagen utgångne privilegium, så wäl jordäganden som upfinnaren, tillägga.


14 §. Ehuruwäl Adelen hafwer frihet, at til egit husbehof byggia Miöl-, och Sågeqwarnar på egne egor, hwarest lägenhet dertil finnes; Så måste likwäl intet Cronans eller Adelens gamla odalqwarnar och sågar til deras rätta häfd och inomst med Tulltäckts tagande derigenom skadas, utan när någon ny Tullqwarn skal byggas, bör sådant å Tinge kundgiöras, af Häradshöfdingen och Nämden beses, samt andre der omkring belägne qwarnägande och grannar höras, och öfwer sådane skiäl resolveras, huru wida, utan andras förfång och skada, sådan frihet tillåtas får, aldeles, som 1638 åhrs Riksdags Besluts 9 § förmår och innehåller. I sina strömmar måge de ock byggia hamrar eller annor sådane verck, dock med Bergs Collegii tilstånd, så wida sådant de anlagde och priviligerade bruken intet til men och skada länder. Kungörelse (1834:26).


15 §. Der ock någon af Adelen är egande i Siöar, Strömmar och Åar, eger han bruk Lahner, Åhlekista, och annat fiske, både wid Stranden och mitt uti, dock så, at icke Båts- eller allmän fahrled och kongsådren stänges, der hon af ålder warit, och androm på åker, äng och fiske, åfwan eller nedan någon skada skier, som förbemäldt är. Dessutan tillåtes Ridderskapet och Adelen, at bruka hwarjehanda fiske i Saltsjön och på fria diupet, på det sättet, at om någon har lust och willia, at anwända möda och omkåstnad på Silfiske, eller annat, som drifwes på diupet, hwarigenom ingen annan på dess stränder och wanliga fiske förolämpas, så må han det fritt och utan någon afgift giöra, och må ei heller någon, ware sig Wåra betienter, eller de, som wid siökanten bo, hindra och förmena den, som på sådant fiske far: Doch at en sådan förlikar sig med wederbörande, hwarest han söker landning och hamn för sitt fahrtyg och fiskeredskap. (Och der strandwrak komma på deras egen frälsejord och grundar at stanna, der intet folck föllia med, eller efter kommer i tilbörlig tid: Så förhålles dermed efter den lag, som för detta giord är, eller och hädanefter kan stadgadt blifwa.)


16 §. Ingen skal hafwa frihet, at låta hugga något wercke, anten Ek, Bok, Apel eller annat bärande trä, icke heller hwad det hälst wara kan, uppå någon Adelsmans skog och marck, der han allena är ägande uti, utan jorde- och skogsegandens goda willia och samtycke; Doch skal Ridderskapet och Adelen öfwer hela Riket fritt och obehindrat wara, at efter lag nyttia de skogar, uti hwilka de hafwa lått, samt allmänningarne til deras nödtorft och behof efter 1664 åhrs skogsordning.


17 §. Så må ock Ridderskapet och Adelen fritt wara, til at skiuta foglar och diur uppå sina egne gods och egor, utom den i lag förbudne tiden, såsom och der de hafwa lått uti, eller uppå Lands eller Härads allmänningar, Cronones enskylte parkar och Jägeri platser undantagne, och skal ingen wara tillåtit, at jaga och skiuta uppå Adelens enskylte ägor, eller i deras fiskewatn fiska och fara, det ware sig Wåre befallningshafwande och betiente, eller andre, utom jordägandens goda willia, ja och samtycke.
18 §. (Wi tillåte ock i Nåder, at Ridderskapet och Adelen måge sielfwe få utpanta Räntor och utskylder, som hos deras frälsebönder kunna innestå, samt tilhålla dem at betala hwad de efter hållen laga husesyn för husröta och elliest ostridigt kunna wara skyldige; Doch at sådant förrättas igenom twänne owälduge Nämdemän, samt lämnas wederbörande Landboe fritt, om han förmenar igenom sådan utmätning sig wara förorättad, sådant lagligen at sökia återwinna, bäst han kan och gitter;) blifwa Adelens bönder och betiente dem något skyldige på Ränta (upbörd,) eller för husröta, så äger husbonden hos de samma bättre rätt och företräde fram för andra Creditorer, som icke hafwa någon priviligerad rättighet. Förordning (1878:28) och Förordning (1861:59).