Speltest av Hucc

Handling / story / vad man gör i spelet
Du har på order av kejsaren Uriel Septim precis blivit släppt från fängelset, och skeppats till provinsen Morrowind. Ditt äventyr börjar i den lilla hålan Seyda Neen där du får en spark-start i vad som ska bli den största legenden genom tiderna.
Du kan följa vägen som ligger framför dig och ta reda på ditt öde i Morrowind, om vem du är och varför du är där.
Eller så kan du välja att följa din egna väg, vägen som kan leda dig vart som helst. Allt från en ökänd mördare och plundrare till en hjälte som räddar alla som behöver din hjälp.

Det finns mycket frihet i Morrowind, men vilken väg man än tar så är man tvungen att möta på dom fienderna som lurar i Morrowind, vissa är mindre kraftfulla, vissa är kraftiga. Det är bl.a. genom detta som du utvecklas i spelet, du tränar upp dig och blir allt mer skillad.
Det är början på hur du utvecklas till vad du vill bli, antingen en mäktig magiker, en stark krigare eller en tjuv som kan ta vad han vill?

Det är svårt att säga vad man egentligen gör i spelet, då du är helt fri att bestämma det själv.

Vad jag tycker om spelet
Det tog mig ett tag innan jag lyckades falla för Morrowind, jag spelade först uppföljaren i serien, Oblivion hos en kompis, och föll bl.a. för den enorma världen och det kraftiga rollspelet. Det var enormt.
Jag visste då att jag hade Morrowind hemma på hyllan, samlandes på damm. Hade dock inte spelat spelet på evigheter, men kände att det var på tiden efter att blivit så tillfredställd utav Oblivion.
Morrowind var dock inte alls som Oblivion, istället för en varm och välkommande värld möts du utav en kall, dyster och främlingsfientlig värld där alla verkar hata dig.
Det var ett enormt mörker över Morrowind, en dysterhet som inte försvann vart man än gick. Jag försökte leta efter en vacker miljö, såsom den miljön jag hade sett i Oblivion, men det enda jag möttes av var dystra sandvägar med träsk vid sidan. Men det kan väl då inte räknas som en minus-grej?
Nej, Morrowind är ett mörkt spel och det höjer spelkänslan ibland, det är grafiken som är det stora problemet, fula figurer som misslyckats i deras försök att bli detaljerade. Man kan mötas av kantig miljö, även om det ser bättre ut när man vant sig. Vattnet, träsken, träden må se bra ut, men ta en titt på stenarna så förstår ni vad jag menar.

Och visst är friheten underbar, jag kan gå fritt i en värld där jag kan bli vad jag vill, i alla fall till en rimlig gräns. Men hur mycket spelar friheten roll när man inte förstår sig på spelet? För mig som inte är invigd i rollspel och liknande tog det mig enorm lång tid för att lära mig allt.
Allt från rasernas styrka och svagheter, alla konstiga ord, kulter, guilder till hur man använder magin.
Morrowind är ett spel för dom invigda, för dom som kan sånt, för oss nybörjare är Oblivion att föredra, eller något annat rpg-spel, såsom Fable.

MEN, inte går det klaga över hur länge man kan sitta och spela det där spelet, ibland blir jag förbannad över att jag förlorar skitmycket när jag dör för att jag inte gått och sparat men det är bara att kämpa på, jag gör det fortfarande.

Betyg till spelet
Grafiken är kass, riktig kass, men när man är "invigd" i rpg-spelandet och lärt sig att förstå Bethestas värld är inte grafiken något man tänker på. Något dom säkert gjorde med mening, med tanke på kapaciteten för X-box.

Spelkänslan då? gubben är jobbig att styra och det är allmänt svårt att få till greppet hur man ska slåss, i alla fall i början, sen blir det ren vanesak.
Men ibland känner man sig rent av inne i spelet, ibland önskar man att man var inne i spelet.
Och ibland känner man hjärtat dunka när man möter ett enormt monster.

Ljudet... det är inte så mycket att kommentera egentligen, rösterna låter detsamma från stad till stad, ingen skillnad. och bakgrundsmusiken är enormt avslappnande men lyckas ändå inte släcka min ilska mot det värsta ljudet som finns: gnisslade dörrar. Så fort man öppnar en dörr hör man det där irriterande gnissel-ljudet som får mig att bli galen.

Och hållbarheten då? Jag hade enorm svårighet i början av detta spelet kan jag medge, enormt svårt. Det tog ett tag innan jag kom in i spelet och jag gav upp flera gånger innan det, även när jag kommit långt blev jag ibland trött på spelet, men man går tillbaka till det. För Morrowind är beroendeframkallat, när man lärt sig spela det.
Är man "invigd" kan man spela detta spelet i evigheter, då blir detta en klassiker..
Tills man börjar spelar Oblivion.