Speltest av J03L

Handling / story / vad man gör i spelet
Detta är den första och enligt måga bästa delen av Prince of Persia trilogin.

Prinsen, son till kung Shrahman, lever ett helt normalt liv i Babylon, men en dag hittar prinsen en magisk dolk, som "The Vizier" snor och stoppar in den i ett gigantiskt tidsglas, och alla människor blir sandmonster, under The Viziers vilja. Men några klarar sig. Nu startar prinsens uppdrag att skaffa tillbaka fred i landet, för i denna värld finns det bara en regel; kontrollera tidssanden...eller förlora allt.
Han träffar senare en av dom som klarat sig, och hon heter Farah. Dom två måste nu slå sig ihop och leta rätt på The Vizier och döda honom, för då kommer alla människor bli sig själva igen.

Vad jag tycker om spelet
Det här var det första spelet i Prince of Persia trilogin, och jag tycker att det är riktigt bra för att vara ganska gammalt. Det är hyfsat långt och grafiken densamma. MEn det bästa mde det här spelet är de sköna tricken han gör i Matrix-stil. T.ex. springa på väggar etc. Dessutom härlig känsla och story. Dessutom bra och kluriga pussel. Bra fighter, men ganska enformiga.

Betyg till spelet
Grafik:

Jag vet, ni tycker säkert att jag är dum i huvudet som sätter en nia som grafik, men tänk också på att spelet är gammalt och när det släpptes (typ 2001,2002) var det mycket bra grafik i jämförelse mde andra PS2-spel.

Spelkänsla:

Detta är det som är bra i alla Prince of Persia-spelen, det är en grym känsla, att spola i tiden, alla dessa Matrixmoves, och såklart all den hämndkänsla man får.

Ljud:

Jag tycker det är hyfsat bra, och musiken passar perfekt till spelet. Bra harmoni mellan spelet och musiken.

Hållbarhet:

Hyfsat, det är ganska kort, men ändå ett spel man vill köra om, p.g.a. den härliga spelkänslan.