Speltest av kirby_white9

Handling / story / vad man gör i spelet
Jak och hans vän Daxter drivs av upptäckarlusta till en förbjuden plats. Väl där sker en olycka och Daxter ramlar ner i en svart variant av en energisubstans som finns lite varstans i världen och som kallas för "eco" som förvandlar honom till en varelse som liknar en vessla. Även om de verkar ta ganska lätt på förändringen så är det i slutänden detta som driver de båda kamraterna på sin resa genom världen; att kunna få tillbaka Daxter till sin ursprungliga skepnad.


Spelet går i sort sett ut på att du ska samla ihop drygt 100 stycken power cells. Dessa ligger utspridda i spelvärlden och även om vissa helt enkelt ligger på lite svåråtkomliga platser så måste du utföra uppgifter för att få tag i de flesta. Det kan handla om att byta in ett stort antal "precursor orbs", att föra blinda jordekorrar tillbaka till sitt hål eller att rikta speglar för att leda kraft till en väderkvarn. Ibland blir det även nödvändigt att klara av minispel för att komma vidare. T ex att fånga fisk med en håv i en flod eller hoppa över rollande tunnor à la Donkey Kong.

Världen är uppdelad i olika områden och på vart och ett av dessa finns det sju stycken power cells att få tag på. Att röra sig mellan områdena märks knappt. Det kommer bara upp en text som förklarar vad området heter och så går miljöerna över till ett nytt tema. Inga laddningstider eller avbrott i spelet vilket är ett mycket bra grepp.

Jak har hur många liv som helst. Dör du får du, förutom att se en liten film om hur Daxter reagerar, börja om på vissa återupplivningsplatser som oftast inte ligger alltför långt bort från där du dog. Och eftersom Jak bara tål tre skador så kommer du dö många gånger under spelets gång. Som hjälp för att hela någon av skadorna kan du hitta grön eco i dödade monster eller kistor.

Vad jag tycker om spelet
Redan efter någon minut in i introt förstår jag att Jak And Daxter är ett mycket genomarbetat plattformsspel. Jag får höra dialoger som är väl utförda, se karaktäristiska figurer med utvecklat minspel, skymta en enorm spelvärld och en stor portion humor.Denna känsla sitter kvar när jag är många timmar in i spelet.

Precis som i GTA3 så är huvudpersonen stum. Jak låter istället hans kaxiga vapendragare sköta snacket och det fungerar mycket bra. Dialogerna är för en gångs skull lyssningsbara och för historien framåt. Daxter vräker också ur sig små ledtrådar under spelets gång som visserligen kan vara svåra att hinna uppfatta ibland, men som för det mesta underlättar lagom mycket.

Kontrollen i spelet är enkel. Hoppa på X och gör ett högre dubbelhopp genom att trycka snabbt två gånger. L1 eller R1 får Jak att krypa ihop, smyga och förbereda ett extra högt hopp som du utför genom ett tryck på X i hopkrupen ställning. När det gäller attacker kan du förutom en snurrattack (cirkel) och en knytnäve (fyrkant) också använda en kraftfull dykattack genom att i luften trycka på fyrkant. Med trekant får du tillfälle att titta dig fritt omkring vilket är väldigt användbart på höga platser eftersom du ser oerhört långt i spelet. En bit in i spelet kommer du komma i kontakt med A-grav Zoomer som är ett slags propellerplan som flyger nära marken. Det är också busenkelt att kontrollera och du kan dels använda det för att flyga mellan olika platser, men vissa banor är helt baserade på detta flygplan.

Förutom grön och svart eco som jag nämnt så finns det också gul eco som får Jak att skjuta eldbollar, röd eco som ger dig och dina attacker extra kraft och slutligen den blåa econ. Den sistnämnda är ett av de viktigaste elementen i spelet då den göra att Jak kan springa snabbare, öppna kistor genom att bara springa på dem, samt aktivera olika mekanismer som att öppna dörrar, starta svävarplattor och språngbrädor.

Jag har inte haft så roligt med ett plattformsspel sedan Mario 64, om ens då. Jak And Daxter är ett väldigt genomarbetat och stämningsfullt spel med roliga karaktärer, varierade miljöer och smart bandesign. Men framför allt så har spelet den där viktiga gripande känslan som får en att inte vilja eller ens kunna sluta spela. Jag vill se nästa bana, se bakom nästa hörn eller bara hitta en power cell till innan jag lägger mig. Och det är ett betyg så gott som något.
Jag har försökt komma på några nackdelar, men jag kan inte hitta något värt att ta upp. Kanske lite mer svåråtkomliga bonusbanor, skattgömmor och lite svårare banor, men nu är jag petig. Gillar du plattformsspel är det bara att slå till. Känner du dig skeptisk till genren så har du aldrig haft ett bättre läge att bli omvänd.

Betyg till spelet
Grafik/Ljud:Grafiken är klar, gullig och smidig med snygga animationer, ingen framploppande grafik och med ett imponerande långt synfält. I omgivningen finns fullt av små fjärilar, fåglar eller annat stämningshöjande. Ljudet är skönt nog väldigt befriat från musik. Det ligger lite melodislingor i bakgrunden, men de anas mer än de tar plats och det är väldigt behagligt. Istället används ljudeffekterna från platser i närheten på ett effektivt sätt. Du hör om du är i närheten av en spaningsfluga eller ett monster även om du kanske inte riktigt vet var det håller hus. Den får en 10:a.

Spelkänsla:Det är en fröjd att spela Jak. Han rör sig mjukt och följsamt, har en uppsjö av specialrörelser och tillsammans med (i sammanhanget) vettiga dialoger, roliga karaktärer och stämningsfulla omgivningar så håller detta väldigt hög klass. Den får en 9:a.

Hållbarhet:Räkna med 15 timmars speltid, men lyd mitt råd och ta god tid på dig för att utforska allt som spelet har att erbjuda. Tyvärr har spelet inget vidare återspelsvärde vilket är lite synd. Den får en 8:a.

Slutbetyg:Jag var som fastnålad i soffan från första stund och ville bara fortsätta spela längre och längre in i spelet. En utmanare till titeln "bästa plattformsspelet någonsin" och det överlägset bästa på konsolen. Den får en 9:a.