Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Torchlight är ett hack ’n slash-spel till PC, släppt i oktober 2009 (för nedladdning) och i april 2010 i Europa (i butik). Spelet handlar om staden Torchlight som är en stad med en stadig inkomstkälla; Ember. Staden har en stor gruva i vilken flertalet av invånarna jobbar i. Dessvärre har ondskan börjat härska i denna gruva, då Ember kan ha ett negativt inflytande på vissa. En av dem är Master Alric, som var god från början, men som nu har gått med de onda i kampen om Torchlight.

Du får valmöjligheten mellan tre olika klasser; Destroyer, Alchemist och Vanquisher. Destroyer är den typiske krigaren, som sväller av muskler och som gärna går in hårt i närkamper. Alchemist är magikern av de tre. Han använder olika sorters trollformler för att besegra sina motståndare. Vanquisher håller sig gärna på avstånd från sina fiender. Hon specialiserar sig nämligen på långdistansvapen, såsom pilbågar och liknande. Beroende på vilken klass du väljer så får du ett husdjur med dig (tja, något vidare husdjur är det inte, men det är ett djur i alla fall). Detta djur levlar i samma takt som dig och kan hjälpa dig att hålla en del av den loot som du hittar under spelets gång. Du kan smart nog skicka ditt djur till staden på egen hand för att sälja av en del av den loot du har hittat. Du kan även smycka ut ditt djur med diverse ringar och halsband för att skydda denna. Slutligen kan du lära ditt djur två trollformler i taget. Ditt djur kommer sedan att använda dessa när de är passande. Det är alltså inget du kontrollerar själv.

Handlingen är tämligen simpel; Torchlight håller på att attackeras av onda monster och du är den enda som kan rädda staden. I början har du en medhjälpare, förutom ditt djur såklart, som heter Brink. Han vill hjälpa dig att stoppa Alric, men det går inte som planerat. Brink blir förvandlad av Alric till ett monster och du själv blir smittad av den onda sortens Ember. Brink börjar attackera dig och du måste besegra honom för att rädda dig själv och staden. Det är nu Syl dyker upp. Hon är (eller var, rättare sagt) vän med Brink och Alric var hennes mentor en gång i tiden. Hon är förtvivlad och ger dig nu i uppdrag att ta fast Alric och besegra honom en gång för alla. Du måste dock vara snabb så att du inte själv förgås av den onda sortens Ember som du blivit smittad av.

Vad jag tycker om spelet
Innan jag börjar skriva vad jag tycker och tänker om detta spel så måste jag bara "varna" om att jag kommer att dra en hel del paralleller till Diablo-serien, då Torchlight är väldigt likt dessa spel. Det kan ju bero på att några från Blizzards produktionsteam nu arbetar på Runic Games, men men... Bara så att ni är förberedda på detta.

Jag gillar Torchlight. Jag hade aldrig hört talas om spelet för bara någon månad sen, men jag fick senare höra att spelet skulle vara likt Diablo och då blev jag intresserad, då jag älskar Diablo-spelen. När jag först såg en video från spelet så blev jag något upprörd över hur nästan allt var taget direkt ifrån Diablo och Diablo II, såsom stämningen, HUD:en, spelsättet, vapensystemet, sakerna man hittar och mycket, mycket mer. Det dröjde inte länge innan jag fick reda på att några av hjärnorna bakom just Diablo och Diablo II låg bakom detta spel och då förstod jag plötsligt allt. Som sagt, mitt intresse var väckt och jag bestämde mig för att ladda ner demot (eftersom spelet inte var släppt i butik än även om det fanns att ladda ner). Demot imponerade. Mer än vad jag trodde faktiskt. Allting kändes väldigt smidigt upplagt och där fanns vissa saker som inte existerade i varken Diablo eller Diablo II som jag verkligen gillade. Kort och gott så köpte jag spelet när det släpptes.

Så, hur likt är egentligen spelet Diablo och Diablo II? Jo, karaktärerna är nästan direkt tagna från Diablo, där det också fanns en krigare, en magiker och en långdistanskämpe, precis som i detta spel. Även det faktum att man håller sig i en stad hela tiden och att man enbart går nedåt i en grotta är taget från Diablo. Där finns röda Health Potions, blåa Mana Potions, en röd hälsomätare och en blå manamätare, precis som i Diablo och Diablo II. Där finns en vis man i staden som beter sig snarlikt Deckard Cain från Diablo-serien och sättet man kan lägga i vissa ädelstenar i sin rustning och sina vapen för att förbättra dem är taget ifrån Diablo II. Vissa fiender är väldigt lika de som finns i Diablo-serien och runtom i grottan hittar du kistor som egentligen är fällor och vissa Shrines som kan hjälpa dig på vägen, precis som i… ja, du gissade rätt, Diablo-serien. Men nu ska jag försöka att se på skillnaderna istället för likheterna och hitta vad det är som gör Torchlight till ett underhållande spel, annars tror jag att denna recension blir alldeles för lång och omständlig…

Där finns som sagt vissa saker jag gillar skarpt med spelet. Några av dessa är att manan fylls på automatiskt. Det gör att Mana Potions är nästan helt föråldrade. Jag gillar även att de saker man hittar i grottan aldrig tar upp större plats än en ruta i ens Inventory. Det underlättar även att man kan lasta av en hel del saker på sitt djur, som gladeligen bär alla ens tunga saker åt en. Där finns väldigt många fler saker som jag gillar med spelet, men jag måste även ta tillfället i akt att klaga lite på några saker. En av de saker jag retade mig på mest var hur lätt spelet var. Nu jämför jag igen med Diablo-spelen, men de är några riktigt utmanande spel. I Torchlight var jag aldrig riktigt nära att dö utan jag kunde slåss mot femton fiender samtidigt och ändå inte bli särskilt skadad. Det hade aldrig gått i Diablo-spelen. En annan sak som retar mig är de upprepande elementen i spelet. Där finns ett visst antal "grundkartor", som jag kallar dem, som återanvänds till bedrövelse. Ibland är vissa våningar i grottan identiska, förutom att man går hela våningen baklänges jämfört med hur man gick den förra gången och ibland inte ens det. Samma sak gäller för uppdragen. De är väldigt repetitiva och det finns egentligen bara tre sorters uppdrag i spelet; avancera i grottan, hitta en sak åt någon och döda ett monster åt någon. Avancera-i-grottan-uppdrag är precis vad det låter som. Syl kommer att ge dig dessa uppdrag och det enda du ska göra är att gå djupare nedåt tills du möter en alldeles för lätt boss och uppdraget klaras av. Dock dyker Syl upp bråkdelen av en sekund senare och ger dig ett precis likadant uppdrag till. Hitta-en-sak-åt-någon-uppdrag går ut på att leta efter en speciell tingest i grottan, som lyser och är gyllene, och ta med denna till den som vill ha den. Döda-ett-monster-åt-någon-uppdrag är också det precis vad det låter som. Du dödar ett speciellt monster åt någon och du får senare en belöning för detta.

Överlag tycker jag att detta är ett roligt och väldigt underhållande spel, men tyvärr så blir det oftast att du gör samma sak om och om igen. Man tröttnar på det efter ett tag. Det hjälper inte heller att efter att du har klarat huvuduppdraget så öppnas en oändlig grotta åt dig. Lycka till med den...

Betyg till spelet
~ Grafik: Underbar grafik. Den är inte lika mörk och gotisk som i Diablo-spelen utan grafiken påminner mer om ett Warcraft-spel. Miljöerna är väldigt snyggt utformade och fienderna är fantasifulla och vapnen/rustningarna likaså. Det enda negativa är att man ser miljöerna om och om igen, vilket blir tröttsamt ganska snabbt.
Grafikbetyg: 9

~ Spelkänsla: Jag gör ännu en referens till Diablo-spelen när jag säger att man inte ska förvänta sig samma spelkänsla som i de spelen. Torchlight känns lite som en nybörjarvariant, som är lite färggladare och lite lättare att klara än Diablo-spelen. Trots det är det ett väldigt bra spel.
Spelkänslebetyg: 8

~ Ljud: Av alla ljud så är det särskilt musiken som hamnar i skymundan. I staden hör man den bra, men eftersom man strider 80 procent av tiden man är grottan så överröstar alla ljudeffekter och röster bakgrundsmusiken. Det lilla man hör av musiken är dock helt klart godkänt.
Ljudbetyg: 7

~ Hållbarhet: Spelet innehåller en oändlig grotta. En oändlig grotta! Behöver jag säga mer?
Hållbarhetsbetyg: 10