Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Rosa Pantern: Resa på egen risk är ett barn-/äventyrsspel som släpptes till PC år 1997 i Europa. I spelet tar du rollen som just Rosa Pantern och det första du får reda på är att du ska vara en sorts barnvakt åt flera olika barn som är på ett sommarläger. Barnen är från flera olika länder runtom i världen, bland annat Storbritannien, Kina och Australien, och de klassas som väldigt viktiga att underhålla då de kommer att växa upp och bli betydelsefulla, enligt din uppdragsgivare. Efter att du accepterar uppdraget (något motvilligt) bär det av till Chilly Wa-Wa-lägret. Där får du träffa föreståndaren (Storsnok) och Dr. Von Schmarty, som gärna hjälper dig med ledtrådar och uppfinningar. Du får även möta alla barnen och sist, men inte minst, de tre hundarna. Dessa hundar agerar antagonister i spelet och kommer att göra allt för att hindra dig på din resa över världen. Lyckligtvis är hundarna ganska klantiga av sig, så du borde klara dig helskinnad utan besvär.

Uppdragen i spelet består oftast av att barnen har något som gör dem upprörda och du måste därför resa till deras respektive land och lösa problemet. Du kommer att få besöka flera olika länder under spelets gång och alla länder har unika uppdrag som inte är sammankopplade på något sätt. Du reser mellan länderna med hjälp av flygplan (som har en tendens att bli kapat av hundarna), men flygplan är långtifrån det enda transportmedel du kommer att behöva ta dig fram på i detta spel. Efter att du har klarat av ett uppdrag i ett land tas du antingen direkt till ett nytt uppdrag eller så tar du dig en tur via Chilly Wa-Wa-lägret först och får ditt uppdrag där istället. Ett uppdrag kan bestå av allt från att lägga blommor på någons grav till att vinna en bågskyttetävling. Uppdragen är aldrig likadana och det finns stor variationsgrad dem emellan.

Spelet är ett "klickspel" (point-and-click) så det går inte att göra många fel. Eftersom det är ett barnspel går det inte heller att dö. Spelet fokuserar mer på att du ska lära dig än att du får en stor spelutmaning (den något finurliga varningstexten "Varning! Intensivt spelande av Resa på egen risk kan orsaka ökad allmänbildning" står skrivet i spelhäftet). Du har även en sorts PDA som du kan använda när som helst för att få mer information om ett specifikt land (även om du kan klara spelet utan att använda den en enda gång). I slutet av spelet ställs du mot hundarna och bara du kan hindra dem från att genomföra sin ondskefulla plan.

Vad jag tycker om spelet
Resa på egen risk är ett underhållande spel. Visst, det är främst riktat till den yngre publiken vilket märks på både handlingen, humorn och spelstilen, men det är inget som säger att inte en något äldre person också kan uppskatta spelet. Själv spelade jag först spelet för många år sedan och jag gillade det då. Jag antar att utvecklarnas lyckade blandning av en intressant handling och lärorikedom var det som låg bakom spelets dragningskraft. Spelet lyckas även med att blanda humor med en del kulturella referenser.

Spelet är, enligt mitt tycke, lagom långt. Du får inte ut några fyrtio timmar ur det, men det håller i alla fall i några timmar och då det är ett väldigt varierande spel hinner du aldrig tröttna på de olika platserna du åker till. Det finns dock några negativa sidor också. För det första så existerar det ingen riktig utmaning i spelet. Du kan ju inte dö eller bli skadad, vilket innebär att om du bara klickar runt tillräckligt länge på en skärm så klarar du ditt uppdrag till slut. Dubbningen i vissa fall är inte helt hundraprocentig, men till stor del fungerar den bra. Som sagt, de positiva aspekterna väger upp för de få negativa.

Betyg till spelet
Ljud: Spelet är dubbat till svenska och ofta är rösterna passande. Dialogen är komisk och i vissa fall barnslig, men alltid charmig. Det finns en del låtar som sjungs under spelets gång, vilket bara är ett trevligt avbrott. Ljudeffekterna är generiska, men inget som förstör. Överlag är ljudet riktigt bra.
Ljudbetyg: 8

Grafik: Grafiken håller förvånansvärt bra. Spelet har en sorts tecknad ton över sig och det skapar en lättsam och behaglig stämning. Visst, grafiken ser ut att vara från den magiska tiden då DOS-spelen precis hade blivit obsoleta, men 3D-spelen inte hade slagit igenom fullt ut (det vill säga mitten/slutet av 1990-talet), men det gör inte det minsta. Tvärtom faktiskt.
Grafikbetyg: 7

Hållbarhet: Som jag nämnde innan så är detta inget fytiotimmarsspel. Jag skulle anta att man kan få ut några timmars underhållning ur Resa på egen risk, men någon längre hållbarhet har spelet inte. Det finns inga sidouppdrag utan du håller dig alltid på samma väg, vilket i och för sig kan vara trevligt ibland.
Hållbarhetsbetyg: 6

Spelkänsla: Spelkänslan är, förutom ljudet, det bästa med spelet. Det är mycket klickande här och där, men vad gör det? Man lär sig en del saker om de olika länderna, man får en inblick i andra kulturer och man har roligt under tiden. Spelet är mycket underhållande, rakt igenom.
Spelkänslebetyg: 8