Speltest av ww_klaeake

Handling / story / vad man gör i spelet
Du är en supersoldat, som har tillgång till råtunga och urhäftiga vapen. Du är tränad för att aldrig få panik - tränad för att möta världens alla demoner. Tja, inte du - du sitter ju där hemma i mörkret och håller nästan på att skita på dig av rädsla när du går i de där utomordentligt mörka korridorerna med en ficklampa, och du vet aldrig när någon dyker upp...

Men denna gång så kommer du inte att få skjuta på hjärndöda människor, som du annars skulle kunna fälla på en sekund tack vare din intelligens och dina vapen. Nej, nu pratar vi om en liten (skratta inte), läskig flicka som dyker upp då och då. Men denna flicka är ingen en sådan flicka som du skulle tro - nej, utan nu snackar vi om en främmande flicka med starka krafter nog att utplåna allting som kommer i hennes väg.

Tyvärr är inte denna flicka det enda problemet - du kommer att träffa på en annan man, en kannibal. En som äter soldater; en psykopat. Ditt uppdrag är att lokalisera honom för att sedan ta kål på honom. Men det kommer inte att bli så enkelt, nej. Han har oerhört många soldater som skyddar honom - och de lurar vid varje hörn. Ditt uppdrag är att, till varje pris, utplåna alla dessa soldater som står i din väg för att sedan utplåna den olycklige mannen...

Vad jag tycker om spelet
"F.E.A.R." - ja, rädsla. Rädsla, det som skrämmer oss; det som får oss att skita ned oss när vi sätter där i stolen en sen kväll med lamporna släckta. Är det verkligen så läskigt? Är det ens läskigt? Tja, jag måste säga att jag inte blev så rädd att jag var tvungen att sluta spela eller att jag var tvungen att sova med lampan tänd. Nej, så är inte fallet. Jag blev dock rädd ett flertal gånger, och det är jag glad över...

Jag gillar läskiga spel. Hur är "F.E.A.R.", då? Jo, det är ett bra spel - inget snack om saken. "F.E.A.R." är ett spel som får mig att vilja spela andra mörka skräckspel. Även om det är lite föråldrat så är det ändå bra. Jag måste påpeka att handlingen var lite svår att hänga med när jag spelade - den enda information som du får är ju av några telefonsamtal. I slutet så blev det dock oerhört spännande - och det var då som jag insåg att "F.E.A.R." är ett spel med en spännande handling som lockar. Det är oftast väldigt spännande och man undrar vad som kommer att hända längre fram och vad som egentligen ligger bakom diverse saker. Ett mystiskt spel, med andra ord...

Betyg till spelet
Grafik - grafiken är, enligt mig, en viktig del av ett spel, oavsett om det är på PC eller konsol. Jag gillar vackra spel, men ett bra spel behöver inte alltid ha bra grafik och bara för att ett spel har bra grafik så betyder det inte att spelet automatiskt blir bra. Nej, missförstå inte mig - jag säger inte att grafiken är allt i ett spel - bara en viktig del.

Hur är grafiken i "F.E.A.R.", då? Jo, första gången jag spelade det så tror jag att jag älskade grafiken, faktiskt. Spelet är, som sagt, ganska gammalt, men det är ändå väldigt realistiskt och snyggt om man spelar på de högsta inställningarna på PC. Det borde inte jämföras med dagens spel, som "Crysis" till exempel, för det spelet har nog ingen chans. Det är dock väldigt snyggt för att vara gammalt och effekterna känns realistiska och det njuter man av.

Spelkänsla - Ja, spelkänsla - "spelet", enligt många. Ja, det kan man väl säga. Jag tror att jag nästan håller med. Detta är nämligen den viktigaste delen i ett spel. Hur skall man förklara det? Det går nästan inte, utan du måste ta reda på hur du känner när du spelar ett spel. Ett spel kan ju ha oerhört bra grafik, men det lönar sig inte om spelet är tråkigt. Man måste ha roligt när man spelar spel. Man måste "gå in" i spelet och känna att man är karaktären...

Och det gör man ju nästan när man spelar "F.E.A.R." - en väldigt cool soldat med enorma vapen som inte låter någon stå i hans väg. Ett plus är ju också att man ibland blir skrämd av spelet - man vill att flera skräckspel av sådan sort skall släppas. Spelkänslan, när du spelar "F.E.A.R.", är på hög nivå; varje sekund så tvingas du att kämpa mot andra elitsoldater som inte skulle tveka att se dig ligga stendöd på marken. Tja, hur skall man annars beskriva det? Du går i oerhört mörka och främmande korridorer med ett supertungt vapen i dina skakiga händer och skjuter igenom hundratals arga soldater. Du känner som du gör - jag känner mig som en cool snubbe som inte är rädd för att ta risker.

Ljud - ljud, ja, det är en strålande känsla i ett spel. Det är en del av ett spel som får dig att känna saker - som får dig att känna dig som du gör; som ger dig självförtroende. Jag pratar om spel som "Halo 3", där musiken är väldigt rörande. Hur är det i "F.E.A.R."?

Jag blev inte så imponerad av spelets ljud - det måste jag säga. Visst, effekterna är coola och det njuter man av, men jag blev aldrig så imponerad av musiken - det är trots allt ett skräckspel. Det betyder dock inte att spelets ljud är dåligt. Nej, nej.

Hållbarhet - jag måste nog säga att detta är spelets sämsta punkt, faktiskt. Visst, spelet har en fängslande handling, men med multiplayer som inte är så välgjort/d så är det inte så mycket som kommer att få dig att komma tillbaka för att plöja igenom hundratals soldater.