Välkommen Gäst! Logga in eller registrera ett konto.

Logga in











Ever 17: The Out of Infinity

PC
Ever 17: The Out of Infinity
  • Genre
    Simulator
  • Releasedatum
    16 maj 2003
  • Utvecklare
    KID
  • Antal ägare
    2
  • Utvald recension
    -
  • Köp spelet!

Spelbetyg

Snittbetyg
Recensioner
- 8.5

Speltest av Ornitolog

Inskickad av Ornitolog den 14/05 -09 17:13

Handling / story / vad man gör i spelet
Ever17 är en visuell roman, helt enkelt en bok som du läser på datorn, fast med en del visuella effekter.
Ever17 hamnar under kategorierna Science Fiction (Delvis eftersom det utspelar sig år 2017), Bishõjo och Romans.
Det utspelar sig, som sagt, år 2017, vilket inte märks helt och hållet från början eftersom teknologin först förefaller vara lik dagens.
En grupp personer fastnar 153 fot under vatten i LeMU, en undervattenspark.
Det hela sker på grund av en okänd olycka, och de fem som fastnar där kan helt enkelt inte komma ut på egen hand konstaterar de.
Som man själv kan räkna ut så lär de inte klara sig där nere i all evighet.
På grund utav vattentrycket, som de kommer förklara mycket närmare i spelet, så har de bara 119 timmar på sig att komma ut.
Man kan spela ur två olika personers synvinklar, en unge på cirka 15 år med amnesi, eller en ung man som har kommit bort från sina vänner.

Vad jag tycker om spelet
Det finns två huvudorsaker till att spelet är så bra som det är.
Den ena orsaken är storyn, och eftersom detta är en visuell roman så måste storyn vara bra, annars finns det ingen orsak att spela.
Den andra är de välskapade karaktärerna, det finns närmast oändligt mycket att få reda på om varje person.
Själv så upplevde jag det som väldigt svårt att sluta spela när jag väl börjat, och jag satt väldigt ofta och tänkte igenom spelets story.
Trots att det nästan bara är text, så hjälper bilderna av de vältecknade karaktärerna att förklara deras reaktion.
Men du kommer ha nytta av mer än bara ett sinne under detta spel, förutom synen så spelar även hörsel en stor roll, eftersom varje person i spelet, förutom den du råkar spela som, har en röst.
Förvisso talar de på japanska, men det hjälper bl.a på det viset att det är lättare att veta hur seriösa karaktärerna är.
Och om ni undrar så är den engelska versionen ganska bra översatt, kan du lite japanska så kanske du märker diverse missar.
Men det är för det mesta inte saker man tänker alltför mycket på.

Tack vare de väldetaljerade bilderna, (måste för övrigt säga att de faktiskt tänker på vissa detaljer i bilderna som jag sett många andra missa) ljudet och storyn så är det väldigt lätt att leva sig in i spelet.
Och just det att det är så lätt att leva sig in i spelet är något som många andra spel, oavsett genre, saknar.
Ever17 har även en tendens att förvåna en väldigt mycket.
Jag tex. tyckte att spelet verkade vara lite överskattat när jag spelade först, nu tycker jag att det är väldigt underskattat.
Ehm, att spelet är förvånansvärt bra var inte det enda jag menade när jag sa att det förvånar en väldigt mycket, men det märker ni om ni spelar.

Som ni säkert listat ut själva vid det här laget så försöker iallafall de personer som är fast i LeMU att ta sig ut till säkerheten.
Så vad är det som gör så att spelet klassas som romans? Tja, föreställ er, tre tjejer och två killar som fastnat 153 fot under vatten och har 119 timmar kvar av livet…
Fast eftersom de flesta karaktärer är rätt optimistiska av sig så hoppas de på räddning.
Eh, hursomhelst så kommer karaktärerna rätt nära varandra.
De två karaktärerna man spelar som har två alternativa romanser var, och du kan bara välja den ena.
Varje karaktär har ett dåligt och ett bra slut, för att få ett bra slut så väljer du helt enkelt de alternativ som verkar vara i störst favor till den karaktär vars bra slut du vill få.
Minns ni förresten det jag sade om att det är lätt att leva sig in i spelet?
De dåliga sluten kan vara rätt dramatiska, men de kan de bra sluten också vara, med särskilda undantag.
Har sett vuxna män försöka att inte gråta när de fått en bad ending.
Inte för att de ‘förlorade’, utan för att eh, ja, ni vet…

Sedan kanske man tänker sig att en visuell roman inte vara så kul att läsa om direkt efter, men det går att spela om spelet cirka fem gånger.
Med det menar jag alltså att få de två bra sluten man kan få som vardera av de två spelbara karaktärerna först, och sedan när du har de fyra bra sluten så öppnas en möjlighet att få ett annat sorts slut.
Det femte slutet, som även kallas för det sanna slutet, förklarar allting så att du nästan inte har några funderingar kvar över hur saker och ting ligger till.
Sedan kan man ju såklart få alla ‘dåliga’ slut också, och då kan man spela om spelet 8 gånger.
Nu är det inte jag som har räknat dåligt någonstans här, det är bara spelet som är väldigt invecklat.

För att summera det hela så är Ever17 ett känslofyllt spel som är väldigt lätt att leva sig in i, med välskapta karaktärer och mycket välskriven story som nästan garanterat kommer att förvåna dig flera gånger.

Betyg till spelet
Grafiken får 7, man får tänka på att detta är en visuell roman, och dessa får aldrig någon enormt bra grafik, men i mitt tyckte så var grafiken åtminstone 'bra'.

Spelkänslan får 10, varför har jag förklarat i detalj i föregående del.

Ljudet får 8, då menar jag att rösterna är väldigt bra, och att den musik som finns i spelet, tex. huvudmenyn är VÄLDIGT bra.

Hållbarheten får 9, du måste spela detta flera gånger för att få ut så mycket som möjligt ur det, men efter att du har spelat ut spelet helt och hållet så försvinner hållbarheten helt. Jämförbart med att ha läst ut en bok.
En väldigt lång bok, kan man väl säga.

Totalbetyg: 8.5 Ljud: 8 Grafik: 7 Hållbarhet: 9 Spelkänsla: 10