Speltest av Danne_00

Handling / story / vad man gör i spelet
Det är det (vad jag vet) femte spelet i serien, och precis som sina föregångare så är spelet uppbyggt av massor (MASSOR) av minispel som man måste klara för att ta sig vidare. Varje minispel är omkring tre sekunder långt (ja, du läste rätt) och vanligtvis brukar en bana vara omkring 10 st. minigames. För att spelen i serien ska skilja sig ifrån varandra så har Nintendo denna gång satt ihop alla minigames så att de ska passa till Wii's nya spelkontroller. Samtliga spel är gjorda så att man ska göra saker med Wii-remoten (dvs. inget knapptryckande). Du ska t.ex. balansera wii remoten i din hand, använda den som en kvast, eller som ett basebollträ för att whack'a en man i huvudet.

Storyn är egentligen inte en enda story, utan det är en story för varje bana (T.ex. att du ska göra minigames för att ta dig fram i en kö). Men varje story har sin egen typ av spel, t.ex. en bana som bara är uppbyggd av "Nintendoklassiker". Det finns ganska så många banor, och även några extrabanor (Som inte har med själva "Spelet" att göra. t ex. bygga med klossar). Det finns även ett multiplayer-läge för dem som har kompisar eller syskon, eller både och. I spelet finns det även "boss-banor". Dessa är lite längre och det sista minigamet på varje bana.

I Multiplayerläget finns det massor av olika spel, jag vill helst inte avslöja något. När man spelar multiplayer måste alla spelare turas om att använda samma Wii-Remote, vilket blir väldigt jobbigt i och med att man måste ha på sig säkerhetsbandet. Att man bara använder en dosa gör multiplayer-läget i princip värdelöst...

Vad jag tycker om spelet
Jag tyckte att spelet var roligt de första 20 minuterna, sen insåg man att hela spelet var likadant. Det var ganska tråkiga minigames, och jag hade hoppats på att det skulle vara fler minigames baserade på andra Nintendospel och inte så mycket näspetande och vad man nu gjorde annars. Animal-Crossing- eller Wind-Waker-minispelet var trevligast om man frågar mig.

Multiplayerläget tyckte jag var sämst med spelet. Jag köpte spelet för att kunna spela med kompisar och så måste man turas om att använda dosan... Jag hade för mig att Wario Ware till GameCube hade mycket roligare multiplayer, men det kanske var jag som var yngre.

Jag tycker dock att idén med att blanda in den rörelsekänsliga Wii-Remoten var riktigt bra, vilket gjorde att spelet blev speciellt även för folk som hade spelat de flesta tidigare spelen. Detta gjorde även att man inte spelade minigames som varit med i tidigare spel.

Betyg till spelet
Grafik: Grafiken har jag inte några klagomål på, eftersom spelet är gjort i tecknad stil. Det kändes som att spelet var en aning ihopslängt i sista sekunden och därför så kanske de inte prioriterade grafiken först...

Spelkänsla: Spelkänslan var mycket bra i det här spelet. Alla minigames var perfekta för att utnyttja rörelsekänsligheten till max. Den enda invändningen jag har är att spelet där man ska balansera en kvast knappt funkar...

Ljud: Alla ljud i det här spelet är för hemska. När man har klarat spelet hatar man Warios röst, för att inte tala om ljudet när man förlorar. Men trots allt är det det man älskar med ljudet.

Hållbarhet: Jag spelade inte spelet så länge eftersom jag spelade igenom det snabbt för att låsa upp multiplayerläget. En ganska dålig idé med tanke på hur bra multiplayer var... Men även om jag inte hade gjort det så skulle spelet ha varit kul i några veckor, max. Man spelade samma minigames gång på gång, och alla var lika lätta. För lite utmaning helt enkelt...