Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Mario Party 3 är ett spel i brädspelsformat som släpptes i januari 2002 i Europa. Detta spel är väldigt troget Mario Party-serien, då spelupplägget är mycket liknande det som fanns i de två tidigare spelen. Bakgrundshistorien är något annorlunda, då spelet inte handlar om vare sig en pjäs (som i Mario Party 2). Ej heller utspelar sig det i Svampbyn (som i Mario Party). Istället har våra hjältar, som nu består av de tidigare sex stycken plus Waluigi och Daisy, blivit instängda i en box där de nu måste kämpa sig igenom flera utmaningar innan de kan gå en sista rond mot Millennium Stjärnan.

Spelet introducerade även en ny spelform som går ut på att man spelar två stycken på ett mindre bräde, där målet inte är att samla stjärnor utan att helt enkelt attackera den andre spelaren tills den har förlorat all sin hälsa och ger upp. Till sin hjälp kan man ha olika medhjälpare, som är klassiska fiender i Mario-spelen, såsom Boo, Thwomp och Whomp.

Förutom allt detta så finns där många nya spelbräden och en massa nya minispel. Där finns även rum som man kan låsa upp om man spelar tillräckligt bra i kampen mot Millennium Stjärnan. En ny rolig sak är att när man har klarat av alla utmaningar, och även slutstriden, så blir ens karaktärs ansikte ingraverat i berget i bakgrunden, i äkta Mount Rushmore-stil. Frågan är bara om man kan spela tillräckligt bra för att klara alla utmaningar…

Vad jag tycker om spelet
Detta känns som en värdig uppföljare i Mario Party-serien. Jag tycker att Mario Party 2 var för likt Mario Party, men i detta spel känns allt mycket mer innovativt. Minispelen är inte likadana, nya karaktär finns att välja mellan, fler spelsätt och en helt ny känsla infinner sig när man spelar detta spel. Det är en trevlig känsla.

Jag gillar den utmanande karaktären som spelet har, om man jämför det med de två tidigare. Många av de nya spelbräden har fler fällor placerade på sig som gör att allt inte tenderar att vara lika harmlöst som det från en början ser ut att vara. Det som är lite synd är att spelet släpptes så pass sent till Nintendo 64, så det är inte lika känt som de två första. Vid lanseringsdagen för Mario Party 3 var de flesta bara intresserad av den nya konsolen GameCube. Detta hindrar dock inte spelet från att vara riktigt roligt och lagom svårt.

Jag köpte spelet kort efter att det släpptes och jag gillade det direkt. Särskilt då jag var van vid Mario Party så kändes detta spel som en rejäl förbättring i vissa fall. Överlag är spelet minst lika bra som det första Mario Party, fast det är svårt att jämföra de två…

Betyg till spelet
~ Grafik: Den är bättre än de två tidigare spelen. Detta är så bra grafik man kan få på N64, fast den kändes lite gammal redan när spelet var nysläppt, då det knappt var någon som brydde sig om sitt Nintendo 64 längre…
Grafikbetyg: 8

~ Spelkänsla: Den är minst lika bra som innan. Där är några minispel som är väldigt jobbigt uppbyggda som man känner att spelkänslan försvinner lite ifrån, men totalt sett så håller spelkänslan väldigt hög klass.
Spelkänslebetyg: 9

~ Ljud: Det är klassiska Mario-låtar numera, där rösterna känns rätt och ljudeffekterna är bra. Även här håller spelet en väldigt hög standard. Jag kommer faktiskt inte på något negativt om ljudet/musiken.
Ljudbetyg: 9

~ Hållbarhet: Spelet håller inte överdrivet länge, men det är kul att spela så länge det varar. Man kan plocka upp det flera år senare bara för att spela ett av de roliga minispelen eller för att duellera lite mot en vän.
Hållbarhetsbetyg: 8