Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Det är en stormig och kaotisk natt ute på det stora vida havet. På ett skepp befinner sig vår hjälte – Link. Men inte så länge till. Hur hårt han än håller sig i repen för att undvika att ramla över så är det inte oundvikligt…

När han väl vaknar upp befinner han sig inte i havets kalla djup, utan i en varm och skön säng. När han ser sig omkring upptäcker han att det finns flera än honom i rummet, nämligen Marin och Tarin. Först tror vår hjälte att det är självaste Zelda som hans ögon skådar, men när han tar en närmre titt ser han vem det är. Marin, som är den unga flickan Link tog fel på, säger att hon hittade honom på stranden och att hon inte kunde lämna honom bara så där. Tarin, en man som liknar Mario och älskar svampar ger Link hans sköld tillbaks som han hittade. Men vart är svärdet nu då? Link beger sig ner till stranden ivrigt sökandes efter svärdet. Där ligger det! Precis när han drar upp svärdet ur vattnets kommer en bekant fågel från skyn. Ugglan, som dyker upp i vissa Zelda-spel står nu framför Link.

Men hans ord till Link talar inte väl. Han berättar att Link inte kan lämna ön, Koholint förrens han har väckt The Wind Fish. Vindfisken befinner sig i djup sömn i ett stort ägg och kan endast väckas med hjälp av 8 instrument – varav ett från varje tempel. Link måste nu bege sig till alla de 8 templen, besegra alla så kallade Nightmares som lymlar i varsitt tempel och samla på sig instrumenten. Men snart kommer det klart för Link: Är detta verkligen en riktig ö, eller är det hela en dröm?

Vad jag tycker om spelet
Link’s Awakening är som dem gamla The Legend of Zelda-spelen. Detta är i alla fall det fjärde spelet i serien. Du styr Link uppifrån och med hjälp av A- och B-knappen på Game Boy:et är det möjligt att byta ut olika föremål och redskap. Du får som Link utforska Koholint och lösa mysterier ibland annat de 8 olika templen.

Självklart innehåller spelet klassiska vapen och föremål. Men vad som bland annat är nytt är att man nu med hjälp av en fjäder kan hoppa vilket inte var tillgängligt förr.

Spelet fokuserar sig mest på att ta sig vidare från tempel till tempel, men bortifrån det finns det massor av annat att göra. Det finns ett fiskespel, ”bytespel” av olika föremål och massor av hemligheter att finna. Själv tycker jag att spelet både roligt, ganska svårt och beroendeframkallande. Allting kändes som taget ur en saga och Links animationer i mellansekvensscenerna i vissa delar av spelet är helt underbara. Bossarna är roliga och själva världen (ön) är rejält stor för att vara ett så gammalt spel. Här finns skogar, öknar, sjöar, stränder och mycket mer.

Något som jag inte kunde undvika att lägga märke till var att Nintendo hade lagt in en hel del Mario-saker i spelet. Här och var känner man igen sig från Mario-spelen, bland annat med Goombas, svampar, isblock och till och med Yoshi. Men Nintendo brukar faktiskt lägga till lite småsaker i spel som dessa.

Spelet hade med andra ord en bra story, roliga bossar, miljöer och lagom svårighetsgrad. Och när man fick se slutet vad som hände med våran hjälte längtar men efter en uppföljare…! På något underligt sätt var varken Zelda eller Ganon med i spelet. Vilket jag också tyckte var bra.

Betyg till spelet
Grafik: 8
Riktigt fint gjort och en vass pixelgrafiken måste man ju säga. Sekvensfilmerna fick en nästan att häpna vilken grafik det var på den tiden.

Spelkänsla: 8
Jodå, visst är det Zelda i sin högsta grad. Men ganska många nyheter och ett system som passar mycket bra för att vara till Game Boy.

Ljud: 9
Här har Nintendo inte snålat med musiken. Spelet innehåller 3 riktigt bra Ocarina-melodier och en massa annat smått och gott som gör att du kanske visslar med.

Hållbarhet: 8
Spelet är lagom svårt och bjuder på mycket att upptäcka och utforska. Det blir en 8:a.

Ett spel som inget Zelda-fan får undvika.