Speltest av Fuska-nu

SONIC ADVANCE 3
Jag köpte mitt gameboy advance för en enda orsak. Det fanns Sonic Advance till det. Jag hade längtat efter ett nytt sonicspel i 2D. Det var helt okej. Det första sonic advance alltså. Sen kom 2an. Mycket snabbare spelmotor och det märktes. Ibland han spelkameran inte med, precis som i Sonic the hedgehog 2 till sega mega drive. Men spelet hade inte det där riktiga sonicstinget i sig. Visst gick det fort som det ska göra men något fattades. Jag vet inte riktigt vad det var, men i sonic advance 3 kanske det fanns.
    Jag slår på min GBA och ser sonic springa med tails flygande bakom sig. Karraktärerna presenteras och startmenyn är nu framme. Det finns mycket att välja på men jag ska klara spelet så varför inte köra main game. Jag väljer single player och får börja med sonic och tails. Dr. eggman har splittrat den del av mobius som våra hjältar beffiner sig på genom att använda caos smaragderna och an såkallad kaos-kontroll. Nu är det dags att hitta dom övriga karraktärerna knuckles cream och amy innan dr. eggman och hans robbotkumpan får tag i chaossmaragderna och mästarsmaragden.. Det kallar jag en riktig story. De två företrädarna till detta spel hade ingen riktig story. Eller 2:an hade en liten story: sonics vänner var fångade och det var det.
  Spelet inleds i nån typ av warproom. Det finns 3 levlar och en boss samt en smaragd-chelenge och två bonusar, där man kan plocka p sig extra liv, i varje värld/warproom. den första världen är någon sorts stad. mycket vacker sådan med massor av loopar hinder och ringar,
Det speciella med det här spelet är att det lider av lite nostalgi. Man kan nämligen ha med sog någon av dom andra karraktärerna när man spelar. Den andra karraktären kan styras av en annan med ett annat gba när man kör multiplayer på storyn. I början är man sonic och man har med sig tails. man kan använda honom mycket klokt. likt medagrive spelen kan tails nu flyga medan sonic håller i honom och följer med. Dert känns som äkta sonickänsla.
Trotts all snabbhet och nostalgi så fattades det fortfarande något. En perfekt startbana. Första banan i sonicspelen är i majoriteten av spelen någon sorts strand, djungel, skog eller liknande. Men inte i det här. Men vipps så kommer jag till andra världen. Andra världen förvånar mig. En solnedgång i bakgrunden av warprummet. Stora blommor. Det såg ut som green hill zone i sonic the hedgehog 1. Det VAR green hill zone. Samma låt. Låten hade ökat i tempo och blivit bättre. Typ en trance låt. Detta var den mest fantastiska sonicbanan jag någonsin sett och hört. Green hill zone i trancestil och en solnedgång som var fantastisk. Den ÄR fantastisk. Äkta sommarkänsla. Det var sommar när spelet kom ut. Jag köpte det på semestern till västkusten. I alla fall, Detta var det snyggaste och bästa plattformsspel som någonsin gjorts. Det tyckte jag då. detsamma just nu.
          Kontrollen är fantastisk. Banorna långa och vägarna många. Sonickänslan finns där. Jag hittade den. I en gul liten box .
  För att återgå till spelet så finns det faktiskt mycket att göra. Det finns 10 bortrövade chaos på varje värld. Samla alla 10 i en värld och en nyckel delas ut. Nyckeln ligger gömd på en av banorna i världen. Hitta den, klara banan och leta sedan efter en studdsmatta med nyckehål på så du kan bege dig till en bonubana där du ska samla ringar för att få tag i en chaosemerald.
När man har låst upp alla karraktärer kan man uppnå enormt många kombinationer mellan dem. Sonic kan ge kaninan Cream exrta snabbfart, Cream kan låna bort sin chao ”Cheese” till den man har valt som första hand val och man kan på såsätt använda den till nyttigheter.
Möjligheterna är enorma, banorna är enorma. Nej. Snart är det ett år sen jag köpte spelet och jag längtar till sommaren. Nu ska jag bege mig till mitt nya sommarsmultronställe. Sunset Hill.     

Skrivet av Carl-Johan L.