Speltest av Shoryuken

Handling / story / vad man gör i spelet
Även om jag aldrig varit ett stort fan av rollspel så har det alltid funnits en serie i mitt liv som visat att alla rollspel inte är som Aftonbladet; och det är Pokémon-serien. Denna serie när du bygger upp din lilla här av små monster för att sedan slåss mot andra tränare med samma inriktning som dig själv för att sedan visa vart skåpet ska stå. Av alla de Pokémon-spelen jag spelade i min ungdom så är Pokémon Crystal min absoluta favorit av de oberäkneliga spelen som finns i serien idag. Detta spel tillhör den andra generationen av Pokémon-spel, och därför så har det stora arsenal av Pokémon utökats för att göra ditt äventyr ännu mer spännande.

För dig som inte vet vad Pokémon går ut på så följer här en kort summering av målet i spelet: var bäst. Målet i spelet är att du ska fånga så många Pokémon du kan i regionerna Jotho och Kanto, från den förra generationens spel (Pokémon Gul, Blå och Röd). För att göra detta behöver du din egen här av Pokémon som du ständigt tränar för att du ska besegra andra tränare med dem. När du är duktig nog, så kan du ställa dig öga mot öga med Elite Four, som verkligen kommer att sätta dina Pokémon på prov.

Vad jag tycker om spelet
Som jag sa, så är Pokémon Crystal min favorit i Pokémon-serien, eftersom det skiljde sig så mycket från resten av versionerna. All fokus var inte längre på de två legendariska fåglarna som fanns i spelet, utan på en typ av hund vid namn Suicune. Dessutom hade du möjligheten att spela som en tjej för allra första gången, en möjlighet jag genast tog och döpte mig själv till Zelda.

Något som gör Crystal bra (eller Pokémon spel rent generellt sett) är den stora friheten som finns i spelet. Dock är uppdraget ganska linjärt och utmaningarna tar ju slut efter ett tag, men den frihet jag pratar om är just att få ha vilka Pokémon man vill. I Crystal, som är ett av de tidigare spelen, så ligger det mesta i att träna upp sin Pokémons level/skills, mer än att ge den föremål och satsa på skönhetstävlingar. Det finns bara ett tillfälle i spelet där du tvingas på en Pokémon, men resten är helt upp till dig för vilken typ av tränare du vill vara. Så det spelar ingen roll hur linjär storyn är, när friheten som tränare är helt underbar.

Det största problemet jag har med Pokémon Crystal (och rollspel, rent generellt sett) är att de alldeles för långsamma. Visst, vissa scener kan vara rörande, även om din karaktär är två centimeter hög, men när jag spelar ett spel så vill jag ha tempo. Ibland kan Crystal kännas trögt på sina ställen, och man måste ibland koppla upp sig till Internet innan man fattar vad man ska göra. Det var ett tillfälle då jag letade efter ett visst föremål som jag behövde för att kunna fortsätta mitt uppdrag. Det visade sig att föremålet jag sökte låg i en grotta, lätt förbisedd och samtidigt aldrig nämnd av någon utav de folk jag mött. Det försämrar spelkänslan en del, men det kompenseras av friheten som jag skrev om ovan.

Betyg till spelet
Grafik – 7
Det är ett av de snyggaste Game Boy Color-spelen därute. Väldetaljerade Pokémon och attacker under striderna samt väl varierade miljöer. Dock framträder färgen brandgul väldigt mycket på båda nämnda ställen, vilket kan få spelet att se en aning repetitivt ut. Men det duger för mig, och jag förväntade mig inte heller något bättre från en bärbar konsol.

Ljud – 9
Väldigt beroendeframkallande låtar, och de ligger alla nära mitt hjärta. Även här är det bra varierat, och det märks att Game Freak vet vart man ska slänga in musik någonstans. Gym-leader musiken är fortfarande lika bra nu som den var för 7 år sen.

Spelkänsla – 7
Som sagt var, det utdragna element som de flesta rollspel brukar ha med sig försämrar spelkänslan lite. Men detta är ju en av de rollspel som jag klarar av, med tanke på den enorma frihet jag har som spelare – och det är ju verkligen något som borde uppskattas.

Hållbarhet – 10
Jag tror att jag spelade detta spel fram tills då mitt Game Boy drog sin sista suck. Jag har till och med varvat det en gång på min emulator. Säger inte det tillräckligt om hållbarheten? Tack vare friheten och det underbara upplägget av spelet så kan man jämföra detta spel med dagens Pokémonspel!

~ Shoryuken