Speltest av CoZo

Handling / story / vad man gör i spelet
Fartdårarna är tillbaka och trampar gasen i botten. Spelserien som är känd för sin höga hastighet gör nu sin debut på Gamecube. Är det dags för ett nytt F-Zero?
Spräng ljudvallen
F-Zero GX är ett fartfyllt racingspel med futuristiska svävare som kan köras i extrema hastigheter. Man tävlar på tvistade och långa banor som ligger ovanför städer. 30 svävare tävlar om slutpriset och många tar gärna till fula knep som att knuffa av andra svävare från banan. Det går mycket fort och det är kul. Känslan att färdas snabbare än ljudet är oöverkomlig. Det går så fort att jag knappt vet om jag åker uppåt eller nedåt. Man kan nästan känna farten när man sitter med sin kontroll i handen och gruffas med alla sina motståndare som kämpar febrilt för att komma etta. Jag gasar på och håller koncentration på max. Jag känner adrenalinet rusa inom mig när jag boostar förbi alla min motståndare och kommer etta. Min hjärna blir nästan utbränd!


Story Mode
F-Zero GX har några inslag som är nya för spelserien. Det som sticker ut mest är Story Mode. Här får man anta rollen som Captain Falcon och ratta hans trotjänare ”Blue Falcon”. Uppdragen går oftast ut på att man ska klara sig ur olika faror och tävla mot Falcons rivaler. Detta är ingen dans på rosor. Story Mode är faktiskt riktigt svårt. Story Mode inleds med en simpel träningsbana som jag knäcker på första försöket men det tar stopp när jag låser upp det andra kapitlet. Här ska man tävla mot Samurai Goroh och samtidigt se upp för stenbumlingar som rullar ner över vägen. Efter många frustrerande försök vinner jag det svåra loppet. På kapitel 3 får jag nästan lust att krama sönder dosan tills jag hittar på en bra taktik. Story Mode är ändå väldigt underhållande, trots den höga svårighetsgraden. Men det är inte lika roligt att skrika sig hes av ilska och förbanna sig över dem stundtals opedagogiska uppdragen. Spelet är värt att köpa, du blir inte besviken. Det är det svåraste F-Zero spelet någonsin.

Vad jag tycker om spelet
Nintendos forne rival SEGA har ironiskt nog producerat toksnabba F-Zero GX, vilket betyder att det här spelet är fruktansvärt svårt. Jag äger visserligen sönder alla mina motståndare på den lättaste svårighetsgraden, men det blir andra bullar på Expert. Oj, han knuffade ut mig från banan! Hoppsan, 20 svävare åkte förbi mig på mållinjen! Sedan kommer svårighetsgraden Master där motståndarna är övermänskligt skickliga och snabba. Det här är en utmaning för en äkta hardcore-gamer, dock för svårt för en vanlig människa. Men det går inte att ogilla F-Zero GX, trots att det är på gränsen till omedgörligt. Det enda som krävs är mycket tålamod och fingerfärdighet. Har du vad som krävs för att överleva på banan?

Betyg till spelet
Grafiken är bedårande vacker. Banorna och omgivningarna är bland det snyggaste jag har skådat på kuben. Man hinner tyvärr inte titta så mycket på dem fina vyerna när man färdas i 1500km/h men det är storslaget och snyggt.

Musiken är spelets svagaste punkt. Den är riktigt påfrestande och tråkig. De hysteriska gitarrsolona har ersatts av någon skum techno som är extremt intetsägande. Det finns ett fåtal låtar som svänger och det är Mute City -temat och låten på kapitel 4. Men vart är Big Blue låten?

Kontrollen fungerar mycket bra. Den lyder minsta vink och det fungerar perfekt. Vissa fordon kan vara extremt svårstyrda men det kan man åtgärda genom att ställa in accelerationen och topphastigheten. Ett stort plus för den funktionen. Sedan kan man bygga egna svävare och designa dem om man så vill.

Totalt
Jag har haft riktigt underhållande spelsessioner tillsammans med F-Zero GX, trots alla svordomar och damputbrott. Men oroa dig inte, det här spelet är inte omöjligt. Det är bara grymt svårt på vissa ställen. Utmaning bjuder upp till många timmar av spelglädje, eller hur? Jag har fortfarande mycket att låsa upp och många utmaningar att knäcka. Avslutningsvis säger jag att F-Zero GX är ett självklart köp om du känner för att rubba din hjärna och spränga alla gränser.