Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Donkey Kong 64 är ett plattformsspel till Nintendo 64, släppt i december 1999 i Europa. Handlingen till spelet är att den onde K. Rool ännu en gång vill göra livet surt för Donkey Kong och hans vänner. Han har därför skaffat sig ett domedagsvapen, en så kallad Blast-O-Matic, som har monterats på hans flytande fort. Med den ska han förstöra Donkey Kongs hemö. Oturligt nog för K. Rool så förstörs vapnet när hans fort krockar med Donkey Kongs ö, men det hindrar inte honom från att stjäla alla DK:s bananer och kidnappa hans vänner. Det är nu upp till Donkey Kong att samla ihop alla bananer och rädda sina vänner innan K. Rool spränger hans ö.

Spelet har fem spelbara apkaraktärer. Den första är Donkey Kong (även kallad DK), som är gängets huvudman... förlåt, huvudapa. Han är en normalbyggd gorilla som har gul som favoritfärg (i alla fall i detta spel). Efter honom kommer Diddy Kong som har varit med om flertalet äventyr redan, fast då mest på Super Nintendot. Han är mindre och snabbare än DK, men inte lika stark. Han ser ofta rött (när det gäller saker att samla, åtminstone). Lanky Kong kommer härnäst och han är en avslappnad orangutang vars armar når längre än ögat kan nå. Sen gillar han verkligen färgen blå. Efter honom kommer den kvinnliga apan Tiny Kong, som är (som namnet antyder) liten. Hon är dock väldigt bra på att flyga och sväva. Hon samlar gärna på lila saker. Sist, men inte minst (snarare tvärtom, störst faktiskt) är Chunky Kong. Han sväller av muskler och kan förstöra nästan allt med sina bara nävar. Det är då tur att han mest är ute efter gröna saker och inte dig…

Spelet följer en klassisk plattformsspelstil. Man går mellan olika banor och samlar ihop saker (i detta fall mestadels bananer) för att i slutändan möta en boss. Det som dock skiljer detta spel, mot andra plattformsspel, är att man mer eller mindre måste samla ihop saker för annars kommer man inte in till bossen i slutet. Ju fler saker du samlar desto bättre, helt enkelt. Man ska därför spela som alla de olika aporna på alla banor för att hjälpas åt. När man har klarat alla banor går man (precis som väntat) till mötet med slutbossen K. Rool. Besegrar man honom så klarar man spelet och allt är frid och fröjd. Till nästa gång…

Vad jag tycker om spelet
Jag hade inget större intresse av att spela detta spel från första början. Det kom mer eller mindre med på köpet när jag köpte Banjo-Kazooie och jag tänkte väl att jag får ge det en chans. Det var just därför att jag inte hade några förväntningar på spelet som gjorde att jag älskade det. Det är ett riktigt, riktigt bra spel. Jag är inte världens största Donkey Kong-fan, men jag har spelat Donkey Kong Country-trilogin till Super Nintendo och de var roliga spel, så detta spel hade en del att leva upp till. Som tur var så lyckades det.

Spelstilen är väldigt, väldigt lik Banjo-Kazooie, men också Super Mario 64. Om du blandar dessa två spel och slänger in Donkey Kong i det så får du Donkey Kong 64. Apornas rörelseschema är taget direkt ifrån Super Mario 64, medan det mesta annat är taget från Banjo-Kazooie. Just det att man måste samla en massa saker känns igen, men det är nedtonat jämfört med Banjo-Kazooie, vilket är en lättnad. Dock lyckas Rare(ware) återigen skapa ett spel som använder alla knappar på N64-kontrollen. Jag förstår mig inte på det, men men… Om man bortser från att det mesta är taget från andra spel så kan jag verkligen rekommendera Donkey Kong 64.

Det som är mindre bra med spelet är några få saker. En sak är det upprepande mönstret i spelet. Visst, det är samma sak på varje bana, men det bryr jag mig inte om. Det som jag dock bryr mig om är att fienderna nästan alltid är likadana på varje bana och samma sak gäller för minispelen. Det jag retar mig mest på är dock att de återanvänder två (!) av bossarna. Spelet har inte ens tio bossar, men man måste ändå slåss mot två av bossarna två gånger var. Det känns, enligt mig, som ren lathet bara för att hinna få ut spelet innan julruschen… Det andra jag retar mig på är tidsgränserna. Jag har aldrig gillat tidsgränser i spel. Jag vill ha tid att fundera och komma fram till den bästa taktiken innan jag ger mig in i något, men det går inte här. Många saker i spelet är tidsbegränsade. I början är det inte så farligt, men när man närmar sig slutet av spelet så märks tidsgränserna alldeles för tydligt. Hela sista banan har en lång tidsgräns på sig, vars längd beror på hur duktig samlare du har varit tidigare i spelet. Sedan att jag hatar Diddy Kongs eviga flygande genom ringar är en annan historia…

För att summera ihop spelet nu så får jag säga att jag blev väldigt positivt överraskad över hur bra spelet var. Det var faktiskt roligare än Banjo-Kazooie, vilket inte är illa av ett spel som egentligen hamnat i skymundan i mina ögon. Har du inte spelat det än så kan jag verkligen säga åt dig att åtminstone prova det. Är du en plattformsspelsfantast, som jag, så tror jag du kommer att hålla med mig. Det hoppas jag i alla fall.

Betyg till spelet
~ Grafik: Kan man få bättre grafik på Nintendo 64? Knappast. Mästerklass, helt enkelt. Sedan var det ju det första spelet på N64 som krävde Expansion Pak för att kunna hantera miljöerna, så man hade ju inte väntat sig något annat än perfektion.
Grafikbetyg: 10

~ Spelkänsla: Man rycks med och vill knappt släppa kontrollen. Banorna är uppbyggda på ett sådant sätt att man lätt kan hoppa ur dem och stänga av spelet utan att förlora något väsentligt som man samlat ihop. Underbart.
Spelkänslebetyg: 10

~ Ljud: Det enda i spelet som brister (och det är ingen stor bristfällighet). Röster finns inte, förutom vissa apljud som hörs lite då och då, men där är gott om ljudeffekter och passande musik. Till och med gamla klassiker från arkadversionen av Donkey Kong och från Donkey Kong Country. Ljuvligt.
Ljudbetyg: 9

~ Hållbarhet: Eftersom jag jämfört en del med Banjo-Kazooie innan så kan jag väl säga att detta spel höll mer än den dubbla speltiden för mig jämfört med Banjo-Kazooie, vilket är mer än acceptabelt. Jag vet inte hur återspelningsvärdet är (än!), men detta spel håller hög klass rakt igenom.
Hållbarhetsbetyg: 10