Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Kirby 64: The Crystal Shards är Kirbys första 3D-spel. Spelet släpptes i juni 2001 i Europa, till Nintendo 64. Spelet handlar om att en fridfull planet, vars fridfullhet uppehålls av en kraftfull kristall, blir attackerad av en ond karaktär vid namn Dark Matter. Planeten (Ripple Star) innebos av féer som desperat försöker skydda kristallen mot Dark Matter. Drottningen över Ripple Star bestämmer sig för att skicka ut fen Ribbon med kristallen, i hopp om att hon kan föra den i säkerhet. Dark Matter hinner dock ifatt henne och Ribbon tappar kristallen, vilken går i sönder och delas upp i 74 bitar. Dessa bitar landar sedan på de olika planeterna i solsystemet och Ribbon själv faller medvetslös mot Pop Star, den planet som Kirby är på.

Kirby träffar på (och träffas av) Ribbon och bestämmer sig för att hjälpa henne i hennes uppdrag att samla ihop alla kristallbitar igen. För att göra detta måste de tillsammans åka runt till alla planeter i solsystemet och hitta alla 74 kristallbitar, annars växer sig Dark Matter för stark för att besegras. Till sin hjälp under resans gång har Kirby sina vänner Waddle Dee, Adeleine och King Dedede, som alla dyker upp lite då och då i spelet. Det som utmärker Kirby är hans förmåga att suga upp fiender och ta över deras egenskaper. Han kan även mixa dessa egenskaper för att få fram olika blandningar och därmed växa sig väldigt stark under sitt uppdrag. Förhoppningsvis tillräckligt stark för att rå på Dark Matter…

Vad jag tycker om spelet
Detta spel är helt okej. Jag fick först upp ögonen för Kirby när jag spelade Super Smash Bros. och jag bestämde mig då för att köpa ett spel med honom i. Kirby 64: The Crystal Shards blev det självklara valet, då det var det nyaste Kirby-spelet på marknaden just då. Även om spelet sägs vara i 3D så anser jag att det mestadels är i 2½D (precis som Yoshi’s Story). Detta menar jag då man kan oftast bara röra sig antingen upp/ner eller höger/vänster. Man kan alltså inte utforska banorna i den mån man brukar kunna i ett riktigt 3D-spel.

Själva upplägget är roligt däremot. Att suga upp fiender och kombinera deras förmågor är riktigt innovativt och intressant. Man lär sig snabbt vilka förmågor som är bra och vilka som är mindre bra. Själv gillar jag eldsvärdet och de exploderande kaststjärnorna. Där finns även ett antal bossar i spelet som är ganska underhållande att möta, fast den enda bossen som är en riktig utmaning är den sista. Förutom allt detta finns där även ett scenario i slutet av varje bana där man ska kontrollera Kirbys hopp för att samla olika saker, utlagda på en picknickfilt. Utöver detta finns där även tre minispel som är ganska roliga. Att samla fallande frukter i korgar är ganska skoj, fast min favorit är ändå att slå i sönder block så att motståndarna ramlar ner. Överlag säger jag att spelet är bra, men inte jättebra.

Betyg till spelet
~ Grafiken: Inte riktigt 3D, men nästan. Ibland är kameravinkel dåligt placerad, fast det är inte ofta. För att vara på Nintendo 64 har spelet ganska bra grafik, även om jag gärna hade velat kunna röra Kirby fram mot/bort från skärmen också.
Grafikbetyg: 7

~ Spelkänslan: Kirby är lite väl långsam ibland, så det drar ner på betyget. Annars känner jag inte att spelkänslan har några större fel i sig. Hela grejen med att suga upp fiender och ta deras förmågor är riktigt, riktigt roligt.
Spelkänslebetyg: 9

~ Ljudet: Passande rakt igenom. Alla banor har väldigt bra TV-spelsmusik och ljudeffekterna stämmer även in väl. Jag hittar inget som jag kan klaga på inom detta område.
Ljudbetyg: 10

~ Hållbarheten: Hållbarheten är sisådär. Att samla alla kristallbitar tar i och för sig lite tid, men är ganska lätt ändå. Det som dock tar längst tid är att samla alla monsterkort (finns på picknickfilten), då man lätt kan få en dubblett när man börjar närma sig slutet på sin samling.
Hållbarhetsbetyg: 8