Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Super Smash Bros. (ofta förkortat SSB) är ett fightingspel gjort av HAL Laboratory och Nintendo. Spelet släpptes i slutet av 1999 i Europa och har sedan dess fått två uppföljare (Super Smash Bros. Melee till GameCube och Super Smash Bros. Brawl till Wii).

Spelet har ingen djupgående handling mer än att man ska slåss, slåss, slåss. Där finns ett spelsätt som heter Classic Mode som går ut på att man väljer en karaktär och med denne ska man klara vissa uppdrag. Det kan till exempel vara att man ska slåss mot olika Pokémon, Metal Mario eller sistabossen Master Hand. Vissa uppdrag kräver mer erfarenhet och precision, såsom Break the Targets (du har ett antal måltavlor du måste förstöra inom en viss tid), Board the Platforms (du måste landa på ett antal svävande plattformar inom en viss tid) eller Race to the Finish (du måste springa till utgången inom en viss tid).

Karaktärerna som finns med i spelet är, mer eller mindre, klassiska Nintendo-karaktärer. De som är spelbara från början är Mario (från Mario-serien), Donkey Kong [DK] (från Donkey Kong-serien), Link (från Zelda-serien), Samus (från Metroid-serien), Yoshi (från Mario-/Yoshi-serien), Kirby (från Kirby-serien), Fox (från Star Fox-serien) och Pikachu (från Pokémon-serien). Utöver dessa kan du även få tillgång till fyra gömda karaktärer. Dessa är Luigi (från Mario-serien), Captain Falcon [C. Falcon] (från F-Zero-serien), Ness (från EarthBound-serien) och Jigglypuff (från Pokémon-serien). De flesta av karaktärerna har sedermera varsin egen bana som man kan slåss på. Där finns även en bana som går att låsa upp, vid namn Mushroom Kingdom.

Som jag nämnde innan så är handlingen inte särskilt djup utan det handlar mest om att välja en karaktär, och sedan sina motståndare, för att slåss om äran. När man slåss så har man en % -mätare under sin karaktär som indikerar hur pass skadad man är. Alla karaktärer börjar på 0 %, men ju mer skada de tar desto högre blir procenten och desto lättare blir man besegrad (max är 999 %). Till sin hjälp får man ibland saker som dyker upp under spelets gång. Det kan vara allt från en laserpistol, till en Pokéboll eller kanske en Bob-omb. Man vinner genom att slå ut sina motståndare från banan. Detta kan baseras antingen på liv eller tid, beroende på vilket av dessa man valde innan man började spela matchen.

Vad jag tycker om spelet
Detta är för mig ett klassiskt spel. När jag började spela SSB så var det många av karaktärerna som jag kände igen sedan tidigare, men en del var nya för mig. Samus hade jag inte sett i något spel innan (då detta är det enda framträdande hon gör till Nintendo 64). Ej heller hade jag sett Captain Falcon, Kirby eller Ness innan. Ness hade i och för sig inget spel som släppts i Europa vid tillfället (EarthBound släpptes enbart i USA och Japan), men det gjorde inget. Många av dessa karaktärer var väldigt roliga att spela som, medan andra var ganska jobbiga. Mina personliga favoriter är Link, Samus och Kirby.

Upplägget var vid tillfället något nytt och det fungerade solklart. Jag hade gärna sett lite djupare handling i spelet, men när man väl slåss mot någon annan karaktär så tenderar man att glömma bort handlingen ändå. Därmed har spelet inga större brister utan allt hänger samman på ett eller annat sätt. Det man dock kan klaga på är att spelet är ganska kort. När du väl har låst upp alla karaktärer och banor, vilket inte tar särskilt lång tid, så har du klarat hela spelet. Där finns inget mer att samla eller klara. Detta problem löste skaparna i Super Smash Bros. Melee, där man får en massa fler karaktärer och en hel del troféer att samla. I alla fall, spelet går snabbt att klara, men man kan spela VS-mode i flera år efter att man har samlat allting. Så pass bra är spelet.

Betyg till spelet
~ Grafiken: Klassisk N64-grafik. Man kan inte förvänta sig mer än det man får, men det är inte heller för grafiken man köper spelet.
Grafikbetyg: 8

~ Spelkänslan: Denna håller i sig länge. Känslan man får när man spelar SSB är makalös och den känslan finns kvar än idag. Det tyder på att det är ett överlag bra spel.
Spelkänslebetyg: 10

~ Ljudet: Rätt låtar till rätt miljö. Personligen gillar jag Donkey Kongs musik bäst, men alla de klassiska låtarna finns med. Även rösterna är passande, även om där inte är några långa dialoger i spelet.
Ljudbetyg: 10

~ Hållbarheten: Det är här spelet brister lite. Det går för snabbt att klara det, men tack vare VS-mode så kan spelet hålla i flera år. Alla dessa hållbarhetsproblem löste det till uppföljaren, som tur var.
Hållbarhetsbetyg: 7