Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Conker's Pocket Tales är ett äventyrsspel släppt till Game Boy Color år 1999. Conker och hans (flick)vän Berri har ett födelsedagskalas när antagonisten Evil Acorn dyker upp och kidnappar Berri. Conker tar sig nu an uppgiften att rädda Berri från Evil Acorn.

Ens huvuduppdrag är att hitta Berri och rädda henne, men för att göra detta måste man samla födelsedagspresenter. Man kan attackera, men ens enda vapen mot alla fiender som man stöter på är en slangbella. En slangbella som man kan skjuta kastanjer med. Samlar man tillräckligt många presenter så öppnar sig nya världar för en (bokstavligen) som man kan besöka, i hopp om att finna Berri. Världar man kommer att besöka har alla egna teman, såsom öken, träsk, slott och skog. Vid slutet av varje värld kommer man att springa på Evil Acorn, som enbart presenterar en boss för Conker, för att sedan avlägsna sig hastigt.

Där finns även andra saker att samla än bara vanliga födelsedagspresenter. Ovanligare presenter (rödfärgade) finns det några stycken av i varje värld och likaså inbjudningar till födelsedagskalaset. Det spelar ingen roll hur många av dessa du finner, då du kan klara spelet utan att hitta några av dem.

Vad jag tycker om spelet
Spelet var ganska kort och inte särskilt utmanande. Det har inget nyskapande element i sig utan det följer den klassiska "någon-har-blivit-kidnappad"-stilen. Fienderna är sådana som man hade förväntat sig och består av fladdermöss, ormar, fåglar, spindlar och fiskar. Visst, där finns andra svårare fiender, såsom eldbollsskjutande växter och målsökande handliknande monster, men i det stora hela är fienderna ganska lätta att besegra. Kontrollerna i spelet är standardkontroller, där man attackerar med den ena knappen och hoppar med den andra.

Hur hälsosystemet är uppbyggt gillar jag inte. Varenda gång man blir träffad av något förlorar man ett liv (symboliserat av ett ekollon). Det låter simpelt nog, men problemet ligger i att det enbart finns ett visst antal ekollon (liv) att samla i spelet. Har man en gång tagit ett ekollon kommer det aldrig mer tillbaka. Man kan därför bara bli träffad X antal gånger innan man är helt död.

Det jag gillar med spelet är miljöerna. De känns relativt realistiska och är fint utformade. Även att det finns möjligheten att antingen gå eller springa är väldigt trevligt. Sedan att man inte behöver simma i allt vatten utan att man kan gå på vattnet(!) gillar jag starkt. Det är inte i många spel man kan göra det. Det sista jag gillar med spelet är att det innehöll kluriga pussel att lösa. Dessa var oftast i formatet att antingen trycka på knappar i rätt ordning eller att flytta lådor till rätt plats. De var oftast lagom svåra och långa, vilket gjorde spelet ganska underhållande ibland.

Spelet är för mediokert för att få riktigt höga betyg, men det är inte ett dåligt spel. Jag kan avsluta med att säga att det känns som att Rare(ware) gjorde rätt när de valde att låta Conker bli något vuxnare i följande spel. Just i detta spel är han för barnslig och intetsägande.

Betyg till spelet
~ Grafik: Det är en av de bästa sakerna med detta spel. Man kan inte förvänta sig för mycket av ett Game Boy-spel vad det gäller grafik, men jag är faktiskt helnöjd med just den biten. Särskilt miljöerna, som jag nämnde innan, är jag imponerad av.
Grafikbetyg: 8

~ Spelkänsla: Sådär. Det är för repetitivt för att bli riktigt underhållande. Man samlar mest bara nötter och presenter genom hela spelet, men på vissa ställen gör man helt andra saker och det är då spelet lyser upp.
Spelkänslebetyg: 5

~ Ljud: Det är olika låtar i de olika världarna, men det är bara just den låten om och om igen. Det blir lite tjatigt efter ett tag, men musiken är oftast tillräckligt bra för att spelas om och om igen. Ljudeffekterna i spelet är passande.
Ljudbetyg: 6

~ Hållbarhet: Nä, här brister spelet. Med inte mer än en sisådär fem världar så går spelet alldeles för fort att klara. Rareware försökte ge spelet längre livslängd genom att införa specialpresenter och inbjudningar att samla, men man känner inte sig manad att göra det när det nästan är helt onödigt.
Hållbarhetsbetyg: 3