Speltest av J03L

Handling / story / vad man gör i spelet
Det här är en remake på ett av de första Super Mario spelen, från 1981. Storyn är den klassiska; Alla lever i frid i landet där folket har svampar på sina huvuden, men en dag kommer den ondskefulle (och ovanligt store) sköldpaddan Bowser och kidnappar prinsessan Peach. Det är nu upp till de mustaschprydda Mario bröderna; den knubbige rödklädde rörmokaren Mario och hans följeslagare Luigi, att frigöra prinsessan. Men till Bowsers försvar har han små svampar med ögon och fötter, sköldpaddor (eller s.k. Koopas), och många fler knäppa monster (ni vet vad jag menar).
Det som jag nyss berättat om är alltså originalet från 1981, med 32 banor på 8 nivåer, där varje sista bana på varje nivå är i ett slott, där man i slutet ska ta sig förbi Bowser och vanligtvis hugga av bron han står på.
Men det är inte allt, när man klarat det äventyret, låser man upp ett nytt äventyr med samma banor, men med en svårare svårighetsgrad (man har mindre tid på sig, svårare fiender osv.), och när man klarat det låser man upp 32 nya (!) banor, som är mycket svårare än de andra. Och, ja, när man klarat det finns det fortfarande s.k. "challenges"; att man ska hitta alla yoshiägg (yoshi=en grön ödla som Mario skaffat sig bekantskap med), eller att man ska slå ett highscore, eller att man ska hitta 5 röda mynt på varje bana. När man klarat allla challenges, låser man upp nya bilder i fotoalbumet som jag ska berätta om senare. Men först, tänkte jag berätta om ännu en utmaning. Det är nämligen så att Boo (spöket som finns med i de flesta Super Mario spelen) har utmanat dig till ett flertal race på åtta banor totalt. Nu är det inte de gamla banorna, utan detta är nya banor, som är anpassade till just race. När man vinner över honom blir han bara svårare och svårare.
Och, ja, nu tänkte jag berätta om alla andra små features i spelet, som fotoalbumet etc.
Jag tänkte börja med fotoalbumet, där man låser upp bilder när man klarat vissa saker. Det är ju som sagt bara en liten feature, men en kul grej om man vill bevisa vad man klarat. Även bilder på fiender får man när man mötit en fiende för första gången.
En annan bra feature är "Yoshi Finder", som jag kallar den. Eftersom det är VÄLDIGT svårt att hitta yoshiäggen i challenges, så kan man få hjälp med den s.k. "Yoshi Finder". Den slumpar upp en bana och visar med en bild var den är. Men det blir ändå inte lätt, eftersom Yoshi äggen är osynliga, och man måste hoppa på ett visst ställe för att hitta en osynlig låda med ett yoshiägg i.
Sen finns det en almanacka, och en slags spådomsgrej, där den slumpar upp ett textmeddelande. Ganska onödigt.
Sen vart det inte så mycket mer, förutom en highscore lista.

Vad jag tycker om spelet
Riktigt bra underhållning, sätter man sig med en bana, ger man sig inte förrän man klarat den. Det roliga är ju också att det innehåller det allra första Super Mario spelet, ett kul samlarobjekt för inbitna Mario-fans.
Men även fast jag inte är ett Mario-fan, är det ändå jäkligt kul, och det räcker väldigt länge. Mycket bra plattformshoppande och mycket innehåll.
Dessutom musiken, som är de gamla hederliga Mario-låtarna, som fastnar i huvudet, och som alltid kommer vara en klassiker.
Ljudet är dock lite tveksamt, men eftersom det ska vara det första mariospelet, så måste det ju kännas lite retro.
Jag skulle rekommendera det till alla Mario-fans, och även alla som inte är det.

Betyg till spelet
Grafik:

Går inte riktigt att bedöma, då det ska föreställa det första Mario-spelet. Men jag ger det en sjua, eftersom det är kul att man får känna på sig den gamla klassikern från 1981.

Spelkänsla:

Mycket bra plattformshoppande. Eftersom det innehåller den gamla klassikern från 1981 (jag börjar bli trött på att säga det nu :S) så är spelkänslan ett plus. En 10:a för den.

Ljud:

Den gamla hederliga Marioklassikern som aldrig försvinner ur huvudet, och som alltid kommer att dyka upp i huvudet när man tänker på "tv-spels musik" gör att jag ger ljudet ett ganska högt betyg. En 8:a.

Hållbarhet:

Mycket innehåll, mycket challenges och en perfekt svårighetsgrad som utmanar väldigt hårt, men även om man dör 20 gånger ger man ändå inte upp! Det gör att hållbarheten blir hög. En gång fick jag hålla på i en halvtimme med en bana som jag sen klarade på 3 minuter. Ändå gav jag inte upp. Det tyder på ett riktigt bra spel, och därför ger jag hållbarheten en 10:a.

Totalt: 9
Mycket kul med en gammal klassiker, och en grymt bra hållbarhet och härlig spelkänsla.

Tack för att ni läste! Denna recension innehöll 4635 tecken./J03L