Speltest av AngelOfGames

Handling / story / vad man gör i spelet
En pojke har rest land och rike för att nå fram till ett avlägset palats långt bort ifrån sitt hem. Framför sig på hästen ligger en flickkropp dinglande. En flicka som pojken gör vad som helst för att kunna rädda henne ifrån döden och göra levande ännu en gång. För att lyckas med detta uppdrag så har han tagit med henne till detta palats och lägger henne på en pelare av sten. En röst från ovan talar till honom. Han talar om att det enda sätt att kunna återuppliva flickan är att ta död på 16 stycken jättesten kolosser. Med sitt svärd och båge ger han sig ut tillsammans med sin trogna springare Agro, ut för att ta död på alla 16 kolosser i kärlekens namn och ut på ett stort äventyr som inte är likt något annat du har spelat.

Vad jag tycker om spelet
Jag står i en lång korridor, solen lyser upp en bit av den medan längst bort faller mörkret över den vackra sten korridoren. Jag är i början av ett äventyr som jag aldrig sett på maken till innan. Jag ska snart ta död på min absolut första koloss för att kunna rädda denna flicka jag inte vet något om. Jag tar fram mitt svärd och en solstråle reflekteras mot svärdklingan. Jag vänder på mig tills solstrålen blir till en stråle likt en pil. Denna solstråle visar mig vägen till min första koloss, ett väldigt fiffigt sätt att visa detta på. Jag visslar på min häst och klättrar upp och början rida iväg emot solstrålens riktning. Det är nu man får se hur fantastiskt snyggt Shadow of the Colossus verkligen är. Jag rider ut emot ett stort öppet fält som är så vackert gjort att man bara vill kolla på omgivningarna. Även hästen Agro är fantastiskt gjord inte bara grafiskt utan även en fantastisk känsla när man rider. Jag som aldrig har ridit får verkligen känslan av hur det känns att rida en häst. Den är lite svår styrd visst men det ska den vara ibland och när den väl får upp farten så får man en härlig känsla. Det tar mig inte mer än 5 minuter innan jag är framme vid den första kolossen och då har jag samtidigt lärt mig hur man hoppar och andra grunder i spelet.

Det är just på dessa kolosser som Shadow of the Colossus verkligen visar hur sjukt bra detta spel är. Varje koloss är minst 15 gr större än vad man själv är och spelutvecklarna har verkligen fått till känslan att man är en liten myra som ska döda en jätte. Kan tyckas svårt och enkelt är det inte heller ibland. För varje koloss är helt olik den andre. Ingen är likadan och man måste hela tiden försöka hitta nya sätt att döda dom på. Det skapar en skön känsla av utmanande. För varje boss har en eller flera svaga punkter som man måste hitta för att kunna döda dom. Oftast så ska man upp och klättra på dessa jättekolosser och där visar spelutvecklarna hur smarta dom är. För när man håller på och klättra och kolossen gör en rörelse så hänger man sig fast och kan inte röra sig, utan få vänta tills den är stilla för att fortsätta. Det är en sån otrolig känsla när man dinglar och håller fast för kung och fosterland att man inte annat än kan älska det. En sak som spelutvecklarna gjort är den så kallad kraftmätare. När man ska klättra eller hålla fast sig så tar det krafter och denna mätare visar hur mycket kraft du har kvar. När den tar slut så släpper man taget och trillar ner. Det skapar en mycket bra verklighetskänsla så man måste få tänka till om man ska fortsätta klättra eller vila.

Men även om det mesta är perfekt i spelet finns självklart en del saker som är mindre bra. Det som jag stör mig mest på är när man ska hoppa. Jag tycker det är väldigt svårt och han kan hoppa väldigt högt men inte långt. Sen så när man har lite bråttom och ska stiga upp på hästen så står man och hoppar upp och ner istället. Det sista är att när man faller när ifrån en koloss och träffar marken så förlorar man inte alls mycket liv utan väldigt lite. Även om det inte gör något att man förlorar lite liv då det blir enklare, så skapar det en konstig känsla.

Men som jag sa så är detta ett absolut fantastiskt underbart spel, som alla med en PS2 bör och ska testa.

Betyg till spelet
Grafiken 10/10: Allting är så vackert detaljerat. Kolosserna är väldigt bra gjorda och väldigt detaljerade ifrån minsta stenbit till varje hårstrå är underbara att se på. Men det absolut vackraste i spelet är miljöerna. Det är så underbart att rida runt i spelet och kolla runt då allt är så vackert att se på. Varje träd, sten, flod och berg är vackra att se på. Spelet är ett grafiskt mästerverk utan sitt like. Det vackraste spel jag har sett och spelat till PS2.

Spelkänslan 10/10: Det är här spelet vinner ofantligt mycket. Spelkänslan är verkligen mästerlig i detta spel. Även om man ska rida på hästen eller klättra upp för en koloss så är spelkänslan så perfekt. Känslan när man kollar upp mot en jättelik koloss och man verkligen känner hur liten man är emot dessa jättar är helt klockren. Sen att varje koloss är en helt ny utmaning gör det ännu bättre och utmanande. Men härligast tycker jag är när man klättrar upp för en koloss och man hänger och dinglar när kolossen rör på sig. Man verkligen känner då hur man håller tag i håret får att inte trilla ner. Shadow of the Colossus har hittat en otrolig spelkänsla precis överallt, helt underbart att spela detta spel.

Ljudet 10/10: Även ljudet är fantastiskt. Allt man gör känns så naturligt. När man rider och man rider först på sten så hör man hur hästen galopperar på sten och sedan kommer man till en öken och man hör knappt ingenting. Varje rörelse har sitt naturliga ljud och man känner sig så inne i spelet. Sen har man underbar musik igenom hela spelet. När man möter en koloss trappas musiken upp och är man och rider är det härlig lugn musik. Dessutom extra plus för att rösterna är på japanska och gör det hela mycket mer stämningsfullt.

Hållbarheten 8/10: Tyvärr faller ett perfekt spel på denna front. Spelet är ändå väldigt kort och enformigt. Det enda man gör är att möta bossar och inte som i andra spel lite små fighter och annat. Men det är också det som är bra i Shadow of the Colossus för det är boss striderna som är roligast i spelen och här får man 16 utmanande och fantastiska bossar att dräpa. Men det blir lite enformigt och tråkigt ibland. Spelet tar inte så lång tid att klara av högst 10 timmar. Det räcker inte och att sedan klara av samma bossar igen på nytt känns inte motiverande.


Detta spel är och kommer att förbli ett av dom bästa spelen som finns till PS2 och för mig är det bara ett spel av dom jag har spelet som slår detta spel. Det är ett äventyr som inte är likt något annat, ett äventyr som tar fram det roligaste i spelen. Ett underbart spel som alla bör spela.