Speltest av ReservoirDog

Handling / story / vad man gör i spelet
Postal 2 är det ultimata actionspelet med fruktansvärt mycket våld där handlingen baserar på dagarna under veckan som Postal Dude spenderar sin tid. Postal Dude bor i en husvagn tillsammans med den skrikiga och tjuriga frun Postal Bitch, utanför den amerikanska staden Paradise.

Spelet är Open World-baserat och ger dig friheten att stötta på alla olika typer av individen i staden. Du kan gå till biblioteket som har sin porrfilmavdelning, livsmedelbutiken som hemligt har en arabisk terroristorganisation gömd i bakdörren och varför inte, den galna tjejen i tvättstugan som skjuter mot dig så fort du skall lämna in din tvätt.

Varje dag går Postal Dude till staden för att utföra de uppdrag som han får sin fru. Ena dagen är att köpa mjölk och gå till banken, den andra är att gå till banken och betala räkningen. Varje gång man klarar av sin uppgift, så händer det alltid saker och ting kring Postal Dude. Oftast sker det attacker från kriminella personer som kräver saker av dig eller helt enkelt vill döda dig.

Vapenarsenalen i spelet är i ett stort antal. Du kan ha från en svingande spade till stinkande kohuvud. Man kan även kalla Postal Dude's könsorgan för "vapen" då man kan urinera på objekt och även människor. Om man är skadad, så är urinet rött.

Vad jag tycker om spelet
Detta spel är det mest overkliga och bisarrt underhållande spelet som någonsin har gjorts efter Big Rigs: Over The Road Racing.

För det första, är vapen väldigt orealistiska. Du kan plocka upp en katt och använda den som ljuddämpare till hagelgeväret (den överlever om du skjuter ett skott). En bil sprängs i bitar om du skjuter på den två gånger (inte i tanken utan på karossen) med exempelvis en pistol. Det går att hugga av huvudet av en människa med en spade och "spela golf" med den. Inom denna del är det bisarrt sjukt och orealistiskt, men på ett sätt underhållande.

Karaktärismen i spelet är ganska livlöst och galet om man jämför med befolkningen i staden med Postal Dude. Det finns homofobiska, sexistiska, miljöförstörliga, mutbara, kriminella och ovettiga människor i spelet som man kan stöta på. Oavsett hur man möter en invånare, så är AI:n lågt. Antingen skjuter/slår den mot huvudpersonem eller skriker politiskt inkorrekta, sexistiska, ovettiga och sjuka ord mot Postal Dude. Gör man något fel i staden, så går alla emot dig (om du nu inte har tur) och använder verbal/fysisk våld. Är man i ett bibliotek, kommer det träddemonstranter och då är man körd. Är man på jobbet, kommer det "Förbjud dator-/tv-spel"-demonstranter och då blir du störd. Hur du än påverkar situationen i staden, så är du ett irriterande objekt som vill dem ont utifrån den generella invånarens uppfattning. Även polisen låter dig inte få göra vad du vill, vilken fortsättning på ett slutet privatliv!

Angående huvudkaraktären, så är han den enda personen i spelet som är intressant. En kille utan utbildning som har haft en annorlunda barndom, umgåtts med fel människor men är ändå den killen som är "hjälten" i den stora och horribla staden Paradise. Han får aldrig vara i fred och möter alltid otrevliga människor som förstör för en. Postal Dude använder sina metoder på så bisarrt men givet det kan bli i ett ultimat blodigt spel som Postal 2. Det som jag gillar med Postal Dude, är hans coola image. Klädd i svartrock, korthårig, lång och häftiga brillor. Han ger även häftiga kommentarer i spelet när han dödat någon eller konverserar med en invånare i staden.

Grafiken är medelmåttigt, men passar in i karaktärismens sammanhang. Alla karaktärer är lagom snyggt designade till en stor och farlig stadsmiljö som Paradise. Staden har egentligen allt som en huvudkaraktär som Postal Dude kan gå till.

Sammanfattningsvis är Postal 2 ett spel som garanterar spelaren extrem våld, sadistiska/sexistiska inslag och en viss lärdom om hur farlig och knäpp en människa kan vara. Postal 2 visar prov på hur korrupt och farlig en stad kan vara (specifikt inriktat i en amerikansk stor ort utan särskilda lagar, där vapen är tillåtet i vissa fall), men trots det ultimata våldet är det bisarrt underhållande på ett sätt, som ibland kan påminnas om en Quentin Tarantino-film.

Betyg till spelet
Grafikmässigt är det relativt snyggt designat, med en stor stadsmiljö. Däremot är det buggigt ibland. Kroppar som sprängs i bitar så fort den hamnar på marken. 8/10.

Spelkänslan är stor i längden, men inte i början. Det stora antalet av sortens fiender gör att känslan blir större och att man har fiender att eliminera. Ju längre in i spelet, desto tyngre och groteskare vapen hittar/får du. Open World-delen gör att du kan strosa omkring och möta alla typer av invånare i staden. Arsenalet av vapen gör att du kan hitta på egna metoder för att göra illa av människor som beter sig dåligt mot dig. Spelrealismen gör att betyget blir svagare. 8/10.

Ljudkänslan är härlig när man väl talar om kommentarer från Postal Dude och andra karaktärer. Man hör rimliga/passande ljudeffekter till spelet och musik kan uppstå. Inget som man klagar på direkt. 10/10.

Hållbarheten kan vara svårt att avgöra då det går fort att klara ut den, beroende på hur man sköter sig under spelets gång. Hållbarheten är hög om man gör precis allt, som att gå in i alla befintliga byggnader och bemöta alla olika typer av människor. På så sätt är hållbarheten bra, men om man är allt för snäll och gör som man ska utan att massmörda ett antal personer, så har det gått för fort och hållbarheten är då låg. I mitt fall är hållbarheten 8/10, då jag är en utforskare och tar reda på saker och ting i spelet.