Speltest av ROCKSTARTER

Handling / story / vad man gör i spelet
Sean Devlin sitter på en bar full av fulla nazister. Han håller ett foto i handen. En man som heter Luc kommer fram till honom och de förstår att de har något gemensamt: Båda hatar nazister...

En kort stund efter så får vi börja spela som Sean då Luc och han bestämmer sig för att göra slag i saken och ge sig ut för att spränga upp ett av nazisternas oljebruk. Allting går som det ska och efteråt så bestämmer sig Sean för att sig tillbaka till baren och ta en tupplur.

Helt plötsligt så kastas vi tillbaka tre månader tidigare då man får se Sean umgås med sin bästa kompis Jules och han visar sig också vara mannen på fotot i början. Man förstår snabbt att Sean är en skicklig raceförare och ska nämligen delta i ett stort race tre dagar senare. Han och resten av hans "familj" förbereder bilen och har det trevligt.

Den tredje dagen så är det dags att vinna. I racet deltar också Kurt Dierker: en nazist som alltid får sin vilja igenom. Du får självklart styra Sean i racet också. Efter att han och Kurt ligger jämsides på sista varvet och Sean börjar klämma sig förbi men Kurt stoppar honom genom att skjuta sönder Seans däck. Självklart så vinner Kurt och Sean är rejält förbannad. Bara några minuter senare så bestämmer sig Sean och Jules för att hämnas och göra samma sak mot Kurt. Familjen försöker hindra dem ifrån att åka iväg bara för att de vet att Kurt är en farlig man.

Sean och Jules lyckas att förstöra Kurts bil men blir direkt fasttagna och skickade till en av Kurts källare där både Sean och Jules är sönderslagna. Sean kan se och höra Jules men inte tvärtom. Jules är riktigt torterad. Kurt tar miste på dem två och får för sig att de är britter och försöker ta dö på Kurt. Kurt håller pistolen emot Sean och tvingar honom att avslöja deras uppdrag men Sean säger bara iskallt tillbaka: "Go fuck yourself!"... Men det skulle han snart få ångra. Kurt skjuter skallen av Jules istället och Sean lyckas komma loss och flyr i jakt på Kurt.

Nu när vi är tillbaka tre månader senare då vi vet mer om Sean så vill vi bbara ta dö på alla nazister och hämnas, hämnas och åter hämnas igenom att spränga, skjuta, klättra, springa och SABOTERA!

Vad jag tycker om spelet
Jag tycker detta spelet levererar full inlevelse till spelare, åtminstone till mig. Jag har tittat på detta spelet under en väldigt lång tid men det var först denna veckan som jag verkligen satt mig ner och tog spelet på allvar.

I början var spelet väldigt linjärt och det gjorde bara saken bättre och gav mer liv till storyn. Men senare så började det bli mer som GTA, just att man ser 10 olika namn på kartan som man kan göra uppdrag åt och där tappade spelet lite men det var fortfarande kickass.

Spelvärlden i The Saboteur är ungefär lika stor som San Andreas om inte större och utspelar sig i Paris. Det jag också tycker är coolt är att när man är i ett område som nazisterna har ockuperat så blir färgen svartvit förutom alla lampor och självklart rött så att man kan se dom röda banden på nazisterna. The Saboteur är som en blanding mellan GTA, Assassins Creed och Splinter Cell! KÖP!

Betyg till spelet
Grafiken får en ÅTTA. Grafiken i sig är väldigt, väldigt bra men det jag inte gillar är att de har gjort vissa färger för skarpa. Men annars så är grafiken väldigt bra.

Spelkänslan får en TIA. Även om spelet tappar lite när det tappar det linjära så får man leta länge efter ett annat spel med större känsla. Man sätter garanterar hjärtat i halsgropen.

Ljudet får en NIA. Musiken blir ej för påträngande och resten av ljudet känns väldigt realistiskt.

Hållbarheten får en NIA. Spelet blir aldrig tråkigt förutom när det börjar bli FÖR linjärt och också när det slutar och man inte kan upptäcka mer saker. Spelet är väldigt långt men det skulle funnits nåt litet till...