Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Coccon är ett fridfullt och harmoniskt ställe i universum där fred råder. Och så har det varit ända sedan The Maker skapade världen med hjälp av fal'Cie, planetens källor till allt liv. Tillsammans skapade dessa fal l'Cie en värld åt människorna att leva i.

Men allting är inte frid och fröjd i paradiset. Konflikter uppstod mellan Coccons grannplanet Pulse, som i sin ära kan stå bakom ett anfall när som helst, under Coccons enorma värld. ”The War of Transgressions” kom att bli bekant i denna konflikt. Ändå så har ingen levande varelse sett Pulse med sina egna ögon...

Lightning är en före detta marinsoldat i Guardian Corps som under vissa omständigheter sa upp sig. Spelet börjar med att hon tillsammans med andra evakuerade Coccon-invånare och Sazh åker på ett tåg som ska ta dem därifrån. Det är Sanctum, Coccons regering som står bakom denna evakuering med sin polisstyrka PSICOM. Människorna tycker att det regeringen gör är helt fel och gör uppror. Lightning lyckas sabotera tåget och knocka ut soldaterna innan de hinner fram till Coccon igen. Tillsammans med Sazh ger de sig av i ett desperat sökande efter Pulses fal'Cie, deras energikälla, som Sanctum ofattbart nog har fått tag på i deras händer och gömmer den någonstans i Coccon. Både två med deras olika anledningar till att kämpa emot PSICOM och Sanctums regerande...

Snow, en vanlig invånare i Coccon leder en rebellgrupp i allt detta kaos vid namn ”NORA”. Med sina kumpaner bekämpar de alla fiender som framkallas ifrån Pulse under det här momentet. Dessutom letar de efter evakuerande invånare att rädda. Vilket de gör. Det är då Snow kommer i kontakt med Hope och Vanille för första gången. Efter en konversation vill de evakuerande inte bara sitta och titta på, utan hjälpa till Snows rebellgrupp mot det onda. En mamma, med klarljust hår och drömmande ögon ställer upp att hjälpa dem också. Det här är Hopes mamma som han så drastiskt se ge sig av med rebellgruppen, medan han själv tags hand om den andra halvan av rebellgruppen. De tar sig fram bland tusentals monster och fiender tills en PSICOM-anflygning kommer till besvär. Precis i sista sekunden, innan Snow just skulle dö efter ett olyckligt fall, skjuter mamman sönder enheten som faller med marken.

Mitt i denna spektakulära vändningen bombas vägarna rebellgruppen befinner sig på som sedan går sönder. Snow som alla andra, drags med den oerhörda kraften som vägen tvingar dem att falla nerför. Då får han syn på mamman som han i sista sekunden lyckas få tag på med sina händer, innan hon var på väg att falla ner. Men hon bara ler och säger åt Snow att få hem ”honom”. Efter det förlorar Snow taget om hennes hand och hon blir ett byte till höjdens dödsvälde. Och mitt ibland allt det här har Hope skådat allting från ett avstånd...

Lightning och Sazh tar sig fram successivt och hittar det i alla fall Lightning sökte efter – Pulses fal'Cie.

Final Fantasy XIII är precis som alla andra Final Fantasy, ett RPG-spel. Det betyder att du får kontrollera ett antal karaktär som du tillsammans mot hänsynslösa fiender ska ta dig förbi. Under spelets gång blir de starkare genom att du uppgraderar dem i olika förmågor som HP, styrka och magi.

Spelet använder sig av det så kallade ”aktiva stridssytemet”. Det betyder att under en aktiverad strid, när du går på en fiende i övervärlden, så kommer du in i stridssystemet där tiden flöder förbi. En mätare vid namn ATB Gauge Attacker fylls på med tiden, och det är under den tiden som du får välja vilka kommandon, attacker eller förbannelser du ska göra mot närmsta fiende. När ATB:n är fullkomligt fylld är det din tur att göra ett anfall.

Något som Final Fantasy XIII dessutom bygger vidare på från föregående spel är så kallade ”Roleplays”. Det här är den tyngsta delen i strider. Det är här allting utgår ifrån. Man ger specifika roller till ens karaktärer under titeln ”Paradgims” på menyn. Rollerna är Commander, Ravager, Sabouter, Synergist, Sentinel och Medic. Dessa roller innehåller varsina olika attacker inom olika kategorier som man måste samspela med. Till exempel Commander, går ut på att ge så mycket skada som möjligt och hålla uppe Staggern medan Ravager, som är magiker, försöker dra upp Staggern så bra som möjligt. Stagger är också en nyhet i serien vilket är en mätare för alla fiender. När denna mätaren når dess gräns säger man att fiender blir vacklandes, eller svag med andra ord. Det är då ens attacker kan ta upp mot 999,9% mer skada om man lyckas komma upp i de siffrorna! Precis som rollerna spelar Staggern en stor roll i spelet. Men den kommer också att återgå till ursprungligt läge igen. De andra rollerna är tillämpade för att läka, ta emot stryk, förbättra ens karaktärers faktorer under en strid och för att sabotera för motståndarna. Samspelet mellan att balansera de olika rollerna i olika strider är minutiöst betydelsefullt och ett av seriens mest strategiska sätt någonsin.

Själva spelet är framtaget för att både vara anpassat till nykomlingar som hardcore gamers. Du tar dig vidare från korridor till korridor, miljö för miljö och värld för värld. En nyhet är dessutom att spelets gång är indelat i kapitels, som ska främja det hela för en nybörjare.

Men fal'Cie är inte de godhjärtade källorna man tror de kan vara. De ger inte bara liv – de tar också! För en fal'Cie kan ge människor ett ”Focus”. Det här är ett uppdrag som de ger till ordinärt folk i form av ett inbränt märke på någon kroppsdel. Det är då man blir kallad som en ”l'Cie”, något som människor tror är ondskefulla varelser som är framkallade för att döda dem. Men som sagt får en l'Cie ett uppdrag att slutföra. Och slutför man inte fokuset så blir man till en Cie'th, ett monster. Men enligt en legend så skulle man bli till en kristall och få evigt liv ifall man avslutade sitt uppdrag. Problemet är bara det att man inte vet om ens fokus överhuvudtaget.

Lightning och Sazh tar sig upp i fal'Cie:n ihop om att hitta det Lightning söker. Men hon är inte ensam. Snow, Vanille och Hope är också där. Snows fästmö Serah, även känd som Lightnings syster, blev indragen i fal'Cie:n här omdagen. Snow har gjort allt för att försöka rädda henne. Det är inte förens nu han verkligen kan det. Vanille och Hope åkte iväg på futuristiska vespor från den andra delen av rebellgruppen för att undersöka denna livskälla ännu närmre. Till slut hittar alla fem varandra framför en ”svag” Serah som ligger på golvet. Hon har blivit en l'Cie och fått ett fokus att uppfylla. När Snow och Lightning omfamnar henne, går en legend i uppfyllelse – hon blir till kristall! Serah uppfyllde alltså sitt fokus och fick evigt liv! I den desperata och sorgsna stunden springer de in mot fal'Cie:ns hjärta för att slå ut den en gång för alla, för vad den gjorde mot Serah. Vad våra hjältar då inte vet om är att ett nytt steg ska tas i deras liv från just det här momentet. För de får alla varsitt fokus att uppfylla och en vision om den dödsbringande demonen ”Ragnarok” som ska få allt liv i universum på fall.

Det är här världens öde läggs i våra hjältars händer att lösa!

Vad jag tycker om spelet
Final Fantasy har alltid handlat om att förmedla en effektiv och sorgsen story att berättas för spelare. I XIII är det ingen skillnad. Här har Square Enix lagt fram en otroligt välordnad och bearbetad story som kommer att krama gasten ur en. För ju längre in man kommer i spelet, desto mer insmetad blir man i händelserna. Och visst är det härligt när ett spel har något att förmedla istället för actionbaserade explosioner, slagsmål och blodssugna scener? Men Final Fantasy XIII innehåller faktiskt in hel del av det där.

RPG-delen har förminskats för att ge plats åt mer story och nybörjar-vänlighet. Jag kan förstå att Square Enix lägger upp sina handlingar strategiskt på det här sättet. För det har de gjort bra. Det känns som spelet är smula perfekt balanserat och välordnat för både nybörjare och harcore gamers. Ett band är förseglat mellan dessa olika ”inställningar” av spelare som går ihop hand i hand. Square Enix har gjort ett otroligt jobb!

På tal om otroliga jobb, något man har lagt ner sin själ i är den grafiska struktureringen. Och den är så vass att det börjar blöda! De detaljerade och magiska miljöerna i samband med de otroligt väldesignade karaktärerna lägger spelet på en helt ny nivå. Man kan stanna i mitten av ett chapter för att bara beskåda den vackra vyn som har tagits fram över de makalösa fälten av frihet och glädje. Lightning är en typisk look-a-like av Cloud från Final Fantasy VII. De andra karaktärernas design är mycket detaljrika och höjer tillsammans med spelets grafik ribban ännu högre. Att man fortfarande kan ta fram karaktärer efter 13 spel med dessa förutsättningar är helt makalöst! Deras storys bakom saker och ting är inte heller dåliga för den delen. Alla har en anknytning till någonting på något sätt. Något som Square Enix spännande lägger fram i spelet. De får en alltid att ställa sig själv nya frågor om vem, vad, varför och hur. Lightning är ansedd att vara spelets huvudkaraktär men sanningen är den att vem som helst skulle kunna passa som den huvudrollen!

Spelet är indelat i 3 diskar på grund av prestandan och storleken spelet kräver. För att vara ärlig är de första två diskarna inte sådär jätteimponerande till en början. Ens karaktärer är aldrig i en grupp, utan separerade på olika ställen hela tiden. Vid det ena tillfället får man ta sig an som Lightning och Hope i en del av spelet, nästa gång Sazh och Vanille, osv. Och så här strukturerar spelet på redan från början. Det känns kul med lite variation men det klassiska systemet hade jag personligen föredragit bättre. Det ändras dock till disk 3 då all spänning, drama och frihet äntligen släpps lös, efter att ha laddats upp så länge. Bland annat läggs en stor värld upp framför en och en nyhet är att utföra uppdrag. Men fram tills dess har man tankarna i spel om när spelet verkligen drar igång.

En klassiker som dock har medföljt och utvecklats ända sedan Final Fantasy X är det så kallade ”Crystarium” i Final Fantasy XIII. Det är ett shackliknande system där du har en hel överbild av vattenreflektioner där blommor omringade av mindre kristaller befinner sig. Det här systemet liknar de man både tog fram i X och sedan utvecklade i XII. Det är här du uppgraderar dina karaktärer till att bli starkare. För efter varje avklarade strid belönas spelaren med Crystarium Points som man kan spendera på att bygga upp sina karaktärer. På det ställe man är i Crystarium kan man ta och utveckla genom att slösa sina poäng för att t.ex. uppgradera styrka eller magi. Crystarium:et är indelat för att anpassa de olika rollerna dessutom. Här kommer roll-levlar in i bilden också. En ny level innebär större kostnad för uppgraderingar men mer förtjänt av det man får ut. Självklart har varje karaktär ett vapen och åtskilliga smycken att bära under spelets gång för att ge en betydligt mer uppsving av RPG-känsla. Nu kanske du kommer att tänka på monster som man oftast har kunnat framkalla i de föregående spelen. Kan man det i Final Fantasy XIII då? Svaret är ja. De går under namnet Eidolon och syftar tillbaks på gamla designer av monster. Bland annat gör Alexander, Bahamut och Shiva sisters. Genom att framkalla dem spenderar man 3 av sina TP, Technical Points. Eidolonsen kan endast stanna kvar under en viss tid då en mätare visar hur länge de kan vara kvar. Vid slutet av tiden kan man gå in i så kallad ”Gestalt Mode” där monsterna tar en annan skepnad. Square Enix har komiskt nog lagt att ge de flesta gestalt modesen för monsterna med futuristiska fordon. Shiva sister går t.ex. ihop till en motorcykel som Snow kan röja runt med, Sazhs blir till en racerbil och Fangs omvandlas till ett futuristiskt plan. När ens monster är inne i gestalt mode kan man ge den sista och ultimata attacken som var och en har, för att avsluta en strid.

Stridssystemet måste vara ett av mest varierande och anpassade genom RPG:ns tid över alla år. Det är lite synd att man endast får styra som en karaktär hela tiden, som ledaren. Men det är gjort för att systemet smart ska kunna analysera och fungera på det bästa möjliga sättet. De andra två karaktärerna styrs med hjälp av CPU:ns order. När man tänker efter så hade det varit riktigt rörigt ifall man hade tillåtit att styra alla karaktärer under en strid. Roll-systemet underlättar den delen och gör det mycket avkopplande samtidigt som strategin måste vara på topp för att lyckas. En perfektion kombination återigen av nybörjar-stil och hardcore-stil.

Det som driver fram spelet mest är den episka och tillspetsade storyn som gång på gång överraskar med nya inslag. Spelet är olidligt sorgset på sina ställen men samtidigt så vackert!

Square Enix har jobbat på spelet sedan 2004. Efter omskakande beslut från att flyttas från PS2 till PS3 och till slut till Xbox 360, har man lyckats åstadkomma en hel del av spelerfarenhet. Hela spelet är ett experimenterande på nya rötter. ”Förändring är bra!” Spelet är i är besynnerligt framtaget för nya spelare att sätta sig in i, likaväl som gamla fans. De gamla fansen lär bli en aning besvikna på det som har förändrats och utvecklats med seriens gång, men som en helhet är Final Fantasy XIII något mycket större än vad man hade kunnat tänka sig. Ett spel som är värdigt att spelas av alla spelnarkomaner där ute. Och då ska det klaras av utomordentligt. För allt drar ihop sig till spelets sista scen...!

Betyg till spelet
| Grafik: 10 |
Känn er blåste filmindustrin och ta en ordentlig titt på hur spelindustrin tar hand om monsteranimerade cutscenes och fantastiska miljöer i en blandning av otroliga HD-kvalitéer och effekter! Det är så här ett spel ska behandlas – med ögongodis!

| Spelkänsla: 8 |
Trots de underutvecklade förändringarna Square Enix har utvecklat är spelkänslan på topp. Final Fantasy XIII lever inte upp till de förbigåendes spelkänslor – den skapar nya! Vem bryr sig om en irriterad kamera när man själv får styra den i strider och runt miljöer?

| Ljud: 9 |
Röstskådespelarna är otroliga, ljudeffekterna är välanpassade och bakgrundens musiken med all annan musik ger liv i gamla Final Fantasy-minnen och väcker nya. En 9:a

| Hållbarhet: 9 |
En förbryllande sagovärld väntar i dina händer att få förmedla en sagolik story tillsammans med underbart spelande. 45 timmars ”main quest” följt av c:a 50 timmars utforskande efter spelets avklarade moment är väl inget att sucka för?

. . . . . . . .

Bered dig på att sprida ut dina vingar för Final Fantasys magiska värld!