Speltest av Spartan

Handling / story / vad man gör i spelet
Story:
F.E.A.R. (First Encounter Assault and Recon) är ett topp
hemligt special elite styrka som bekämpar terrorism. När
en man vid namn Paxton Fettel löper amok och tar
kontrollen över en byggnad skickas du (som i spelet
kallas för The Point Man) dit för att rädda gisslan och ta
död på honom. Du märker snabbt att byggnaden är fullt
av klonade elite soldater som med hjälp av telepati
(förmågan att kommunicera med tanke läsning) lyder sin
befälhavares minsta order. Men det är inte allt, hemska
saker och ting pågår i byggnaden som Paxton själv inte
kan ta kontroll över, och du märker snabbt att du själv
inte är ensam när det är som mest tyst...

Singelplayer:
Du är en nybörjare i spelet och åker dit på ditt första
uppdrag. Skillnaden från andra i teamet är att du har en
förmåga eller snabba reflexer vilket gör att du kan se till
att tiden går sakta i något som kallas för slow-motion.
Detta hjälper dig att lättare ta död på fiender då dom rör
sig sakta, deras kulor flyger sakta medan du själv rör dig
en aning snabbare (i stil med Matrix) Spelet är ett skjuta
spel (FPS) med mycket explosioner men även är ett
skräck spel som leker med tanken och torterar en
psykiskt. Du kommer få syn på många konstiga saker
som du inte kan förklara, höra ljud du inte förstår och bli
jagad av spök-liknade varelser som vill ta död på dig,
men går att död genom ett enda träff.

Du har lagom vapen till din fördel, men kan bara bära tre
i taget: en pistol som du kan bära två stycken i varsin
hand. En shotgun, smg, två olika kulsprutor, en beam rifle
som liknar som ett sniper. Du har även tuffare vapen så
som granat kastaren, rocket launcher och ett udda vapen
som skjuter ut spikar. Du kan även ha extra tillbehör med
dig så som granater, mina, medic eller en liten bomb med en avtryckare.

Fiender varierar, från en lätt elite grupp med lite tuffare
eliter och osynliga klättrande fiender, till en robot som
skjuter dig med dess granater. Du kommer helt enkelt att
slåss själv med dessa fiender vilket gör det tuffare för dig.

Multiplayer:
Är inget extra, det enda som bjuds på är slow-motion.
Annars liknar det vilket FPS muliplayer som helst.

Vad jag tycker om spelet
Tänk dig att du går i en korridor med en dörr vid slut
ändan som egentligen inte finns där och allt plötsligt bli
upp och ner - marken är blodig och finns ovanför ditt huvud
nu och du känner dig snurrig samtidigt som instängd. Eller
varför inte se den mystiska lilla tjejen som slaktar en hel
elite enhet, utan att ens röra vid dom. Du hör konstiga
ljud och skratt, du ser i syne och du får syn på spöken.
Lamporna tänds och släkts och när det är som mest tyst,
blir det ett rent helvete. FEAR är ett skräck spel som
bjuder på psykologiskt tortyr, det är inte ett spel med
massa monster springande mot dig som du måste ta kål
på. Utan är ett spel som försöker göra spelaren helt
enkelt galen med hjälp av att se till att omgivningen blir
läskig med obegripliga femonem.

Jag är även imponerad av hur bra slow-motion funkar här.
Nu kan du äntligen känna dig så som Neo kände sig i
Matrix. Se till att tiden går sakta samtidigt som du skjuter
och får se på dom sekulära detaljerna så som damm,
blod eller ett krossat glas sväva sakta i luften.
Den smarta AI:n gör det även svårare för dig. Ingen FPS
spel har bättre AI än FEAR. Fienderna slänger sig undan,
kommunicerar med varandra och tar skydd, samtidigt som
dom slänger undan exempelvis ett bord som står i vägen
eller för att ta helt enkelt skydd.

Det enda tråkiga är att du är mycket ensam i spelet och
att den är väldigt kort. Plus så känns det enformigt hela
tiden eftersom du spelar nästan i samma miljö hela tiden.

Jag rekommenderar inte det här spelet för barn under 14 år!

Betyg till spelet
Grafik:
Allt är så snyggt och detaljerat i FEAR. Även när du använder slow-motion så kan du se detaljerna i spelet!

Spelkänsla:
FEAR ska spelas med släckt ljus och mörkt i rummet, med
ljudet på tills grannarna börjar klaga. Sitt där ensam och
spela genom hela spelet. Jag garanterar dig att du
kommer bli rädd och hoppa till i vissa situationer.
Aldrig förr har jag blivit rädd när jag spelar ett spel (eller
även kollar på film) men FEAR är ett annorlunda skräck
spel som ser till att aderalinet pumpar hela tiden. Och när
det är som mest tyst, vara då uppmärksam!

Ljud:
Dessa konstiga ljud som gör dig galen, du hör dom men
du vet inte vart dom kommer ifrån. När du försöker ta
reda på det, pumpas ditt hjärta med ett läskig bakgrunds
musik, sen plötsligt hör du hur en lampa slocknar och får
syn på en liten flicka som snabbt försvinner. Utan ljudet är FEAR inte lika läskigt.

Hållbarhet:
FEAR går väldigt snabbt att klara ut eftersom singelplayer
är kort. Efter inte mer än 7 timmar kommer du klara ut
det och multiplayern är inte så kul. Trots att slow-motion
finns så blir det inget extra. Men FEAR är absolut den mest
psykiskt skrämmande och "good looking" spel! AI:n
imponerar mycket samtidigt som slow-motion har tagit ett
stort kliv framåt för spel utvecklingen.