Speltest av Doku

Handling / story / vad man gör i spelet
Ninja Gaiden

I det här spelet spelar man som ninjan Ryu Hayabusa som ska hämnas efter det att han by har blivit nerbränd, alla hans släktingar och vänner dödade och det magiska svärdet Dark Dragon Blade stulet....
Ryu bestämmer sig för att leta reda på dem som bränt ner hans by och döda dem. Det är vad man tror att
Ninja Gaiden först handlar om men det händer också andra saker som handlar om The Fiends, en grupp dinpsaurie-liknade sorts monster som blivit förvandlade av Doku den som var en av dem som brände ner byn.
Fast storyn kvittar för spelet är så himla roligt att spela. Man kan hitta eller köpa nya vapen som man uppgradera (inte helt gratis), man kan springa på väggar och använda ninpo, en sorts magi som är indelad i tre element: Eld, is och el. Dessa går också att uppgradera med en slags sten som går att hitta lite varsomhelst.

Vad jag tycker om spelet
Det här är ett av dem roligaste spelen jag någonsin spelat, fast det är onaturligt svårt på en del ställen. Tänk dig t ex att du på kapitel 9 nyss tagit dig igenom ett stort lager med flygande små robotar som skjuter laserstrålar, för att bara en liten stund efter möta två stora stridsvangnar och efter det skjuta ner en stor helikopter. Men det gör inget eftersom man bara blir gladare när man klarat av en boss ;)

Betyg till spelet
Grafik: Det är den bästa grafik jag någonsin sett. De små videofrekvenserna är hur bra som helst och ibland ser det ut att vara inspelat i verkligheten. Det ända dåliga är bakgrunderna i grottorna som kan bli lite enformiga eftersomm dem ser likadana ut nästan överallt förutom i is och eldgrottan.

Spelkänsla: Den är hur bra som helst och det är lätt att göra de rörelserna man vill göra som t ex springa upp för en vägg eller använda ninpo. Det är lite synd att man inte kan styra kameran med höger styrspak utan måste trycka på R-knappen för att få kameran bakom Ryu. Om man
t ex spelat något annat och vant sig med att styra kameran med höger-spaken så blir det lite jobbigt när man får in första persons sikte. Det kunde vara tvärtom.

Ljud: Det kan vara lite störande med musiken på en del banor men annars passar den bra. T ex på kapitel 13 när man återvänder till Hayabusa-Village för en kort stund så är det passande, sorglig mudik.

Hållbarhet: Man kan spela i timtal och spelet håller länge eftersom det är så svårt. Man tröttnar nästan aldrig på att kolla på de små videoklippen, och glädjen när man klarat av en boss som man kämpat länge med är nästan ofattbar. Samtidigt som man kan bli irriterad när man får börja om en boss som man varit så nära att klara av!