Välkommen Gäst! Logga in eller registrera ett konto.

Logga in











Metal Gear Solid 3: Snake Eater

Playstation 2
Metal Gear Solid 3: Snake Eater
  • Genre
    Action
  • Releasedatum
    4 mars 2005
  • Utvecklare
    KCEJ
  • Antal ägare
    183
  • Utvald recension
    -
  • Köp spelet!

Spelbetyg

Snittbetyg
Recensioner
9.2 9.4

Speltest av UltraLink

Inskickad av UltraLink den 08/03 -05 22:03

Metal Gear Solid 3: Snake Eater

En recension av Hideo Kojimas farväl till sin serie.

Grafik

Det här är ett av de snyggaste spelen till PS2, helt klart. Det är ingen gigantisk förbättring från MGS2, rent tekniskt. Men något som skiljer markant är miljöerna och designen. MGS3 utspelar sig till stora delar utomhus, i skogar, djungler, träsk, floder, ängar och andra öppna ytor. Och det är verkligen genomarbetat. Detaljrikedomen är stor, med djurliv såsom ormar, spindlar, fåglar och grodor, men även större djur som någon enstaka bergsget (ja, du kan äta den), gräs och träd som vajar i vinden, porlande vatten, regn som strilar ner och dimma som gör det svårare att se. Det är underbart att smyga omkring i dessa vackra miljöer och undvika upptäckt från fienden.

Karaktärerna är även dem väldigt välgjorda, och PS2: ans Emotion Engine får äntligen göra skäl för sitt namn då karaktärerna i detta spel förmedlar känslor med sina ansiktsuttryck bättre än i något annat spel jag har spelat på maskinen.

Inomhusmiljöerna är inte sämre. Miljöerna är trovärdiga det de utger sig för att vara, allt ifrån laboratorier till lagerlokaler och det stora forskningskomplexet Groznyj Grad. Det sistnämnda är något utöver det vanliga, och jag kan bara säga att det blir väldigt spännande när man väl tar sig hit och ska infiltrera denna stora bas.

Som helhet är grafiken mycket bra och framförallt är den intressant. Alltför många spel stoltserar med tekniskt sett superb men totalt intetsägande grafik. Så är som tur är inte fallet här. Det börjar bra och blir sedan bara bättre och bättre. Och när man kommer till en urskog kallad Sokrovenno för en fight med en av spelets mycket karismatiska bossar, ja, då är det faktiskt svårt att tro sina ögon. Jag brukar inte använda det epitetet särskilt ofta, men när jag kom till denna plats så satt jag faktiskt bara och gapade. Det är bara så väldigt vackert.

Grafik: 10/10 Tekniskt sett kanske inte världens bästa, men designen är så bra och trovärdig att det väger upp med råge.

Ljud

Ganska tudelat, enligt mig. Inomhus är det inga märkvärdigheter, men det har att göra med att det inte finns så mycket ljud där. Dov bakgrundsmusik, maskinskrammel om du är på en sådan plats och några enstaka röster/stön/skrik är väl det man hör här. Det är inte på något sätt dåligt, men inte heller något spektakulärt.

Utomhus är det dock en helt annan sak. Fågelkvitter, porlande vatten, vinden viner, en liten kanin hoppar så gräset prasslar, det och en hel drös med andra mysiga naturljud. Allt är lugnt och stilla. Något som plötsligt förbyts i alarmvrål, statisk kommunikation över en radio begärandes förstärkning, vapensmatter och stön från dig och döende fiender, allt medan fåglarna flyr skriande upp i tråden undan de vinande kulorna. Detta är, mina vänner, faktiskt en av de bästa ljudbilderna i ett spel överhuvudtaget. Det är en stämningshöjare utan motstycke och inlevelsen blir tack vare detta total.

Röstskådespelet är lika bra som i de föregående spelen. David Hayter fortsätter sitt väsande i rollen som Snake. Inget att klaga på där, men om vi ska rangordna insatserna så ter han sig faktiskt som den svagaste länken.

Jim Piddock gör en strålande insats i rollen som Major Zero. Med sin brittiska accent låter han precis så där härligt officiell och småbyråkratisk som jag alltid önskade att Colonel Campbell skulle göra i Metal Gear Solid och MGS2. Klockrent genuin och med en väldig inlevelse. Mycket bra.

James Mathis gör likaså en fullt godkänd insats som den något högljudde men icke desto mindre väldig roande prylkillen Sigint. Med sitt humoristiska sätt och lättsamma inställning är han ett skönt avbräck mot den ibland något träiga Zero. Jag skrattade högt ett flertal gånger åt denna kille, speciellt när jag kontaktade honom på radion när jag gömde mig i en kartong.

Sen har vi Heather Halley i rollen som Para-Medic. Hon är den som kan ge dig information om det du äter, som fåglar, ormar och svampar, men även om andra prylar som rör ditt välbefinnande. Hon har en lugn framtoning och ett stillsamt sätt, och det är mycket behagligt att lyssna till hennes röst.

Det är även denna dam som sköter om sparningen åt dig, och varje gång man sparar så babblar hon entusiastiskt om någon film som hon nyligen har sett, som t.ex. Godzilla eller någon C-film om utomjordingar. Många skratt utlovas.

Alla de andra karaktärerna levererar starka insatser också, så här finns egentligen inget att klaga på.

Temat Snake Eater levererar Bondkänsla och temat från SoL gör sig påmint en eller två gånger. Dramatisk, pumpande musik när fiender får korn på dig, annars lugn och melodisk. Dramatiska arrangemang vid dramatiska händelser etc.etc. Det märks att det är Harry Gregson-Williams med rötter i Hollywoods filmindustri som spakar musiken även här, men han får jobbet gjort, helt klart.

Ljud: 10/10 Jag lever i skogen...

Kontroll

Kontrollen fungerar som den i Sons of Liberty, men den är förfinad och med fler funktioner. En av nyheterna är närstridssystemet kallat CQC. (Close Quarters Combat). Nu kan du, efter att ha tagit tag i en fiende, förhöra dem, använda dem som levande sköld, skjuta samtidigt som du håller i dem, slänga dem över axeln och hålla upp dem på marken, strypa dem, skära halsen av dem mm. Systemet med närstrid har helt enkelt blivit mer mångfacetterat, något som åtminstone jag tycker är trevligt. Då det kan ta ett tag att greppa hela systemet så är det, när det väl sitter, väldigt intuitivt och passar som handen i handsken.

I övrigt så är väl kontrollen mer eller mindre intakt från SoL, men knapparnas analoga egenskap används i betydligt större utsträckning än tidigare. Ett exempel är att knappen för att ta strupgrepp på en fiende är densamma som den för att skära halsen av honom när du väl har tagit tag i honom (Cirkel). Så vill du pumpa honom på information så gäller det att inte trycka för hårt på denna när du väl tar tag i honom, annars så ryker hans vindpipa innan du hinner fråga honom något alls. I övrigt använder sig ett flertal vapen av analoga knappar.

Kameran fungerar bra, tycker jag i alla fall. Det är samma snett-ovan-bakifrån-perspektiv som tidigare. Jag ser oftast det jag behöver och den går att manövrera, om än i liten utsträckning, med höger spak. Ibland är den dock något malplacerad och klumpig. Men de gånger jag har strulat till det så har det inte varit kamerans fel, i alla fall. Jag hade dock gärna sett anpassningsbara kontroller, så att man kan välja vilken knapp som ska göra vad, men då är jag petig.

Kontroll: 8/10 Avdrag på grund av avsaknad av anpassningsbara kontroller och bitvis strulig kamera. Fullt godkänd dock, och inget som på allvar stör spelandet.

Handling

Ja du, nog är det Metal Gear alltid. Kärnvapen, fred, krig, kärlek, hat, vänskap och förräderi. Hideo Kojima har sin vana trogen skapat ett Hollywood-manus. Men det är bra. Riktigt bra. Framförallt får man mycket bakgrundshistoria till händelser och karaktärer i de tidigare spelen och se vad som formade dem till det de blev. Hur allting började, helt enkelt. Det är stundtals väldigt gripande, särskilt Snakes möten med den kvinnliga karaktären The Boss, som han har ett förflutet med. Att skriva för mycket här är att förstöra nöjet för er som spelar/ska spela det, så jag stannar här. Det är hur som helst en mycket medryckande historia som engagerade mig i alla fall.

Handling: 10/10 Handlingen innehåller vissa stereotypa inslag såsom ”the damsel in distress” och den totalelaka ondingen utan något gott i sig, samtidigt som han ställer djupa existentiella frågor som vad vän och fiende egentligen betyder och vad som bestämmer vem som blir vad, varför vi har krig och hur dessa får näring. Ibland känns det som att han inte riktigt vet vilket ben han ska stå på, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är en bra historia. Och med tanke på att genomtänkta historier som faktisk har något att säga är en stor bristvara i TV-spel så känner jag mig obligerad att ge denna kategori 10/10. Den är faktiskt så bra. I alla fall.

Livslängd

Det är ju inget rollspel, så trettio minispel finns det inte. Tre finns däremot. Ett går ut på att skjuta Kerotaner, som är någon slags leksaksgroda. Dessa finns utplacerade på mer eller mindre gömda platser genom spelet, så man får vara beredd att leta ett tag om man vill hitta alla. Det andra är Boss Survival, som känns igen från MGS2. Där får man chansen att mäta sina krafter mot spelets bossar i tur och ordning. Det tredje är Snake Vs. Monkey, som är precis lika fånigt som det låter. Du ska rädda apor i djungeln. Just det. Apor.

Detta tillsammans med olika svårighetsgrader och en hel del att se och göra gör att spelet räcker ett bra tag. Att ge det 10/10 är nog att ta i, men en åtta kan det nog få.

Livslängd: 8/10 Helt okej för att vara Metal Gear.

En gripande berättelse och en historieskildring som inte ligger allt för långt ifrån den vi håller för sann.

Det var allt jag hade att säga om MGS 3

MHV//Ultria

Totalbetyg: 9 Ljud: 10 Grafik: 10 Hållbarhet: 8 Spelkänsla: 8