Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Trane, spelets unga huvudperson, har växt upp i gettot. Han är en passionerad graffitimålare, besatt av tanken på att göra sig ett namn genom att få upp sin förbjudna konst varhelst den syns bäst.
Utöver polisen står ett rivaliserande gäng ivägen för Tranes drömmar. VaNR, Vandals of New Radius, graffitimålande hip-hop lyssnande basketfanatiker som mer än gärna bankar sans, vett och ambition ur en ”Toy” (nybörjare) som Trane.
Trane låter sig dock inte nedslås, utan är fast besluten att trotsa både CCK (polisstyrkan) och VaNR. Laddad med sprayfärg, pennor, klistermärken och annat användbart ger han sig iväg för att börja tagga New Radius och sprida sitt budskap.

Vad jag tycker om spelet
Vad jag däremot gillar med Getting Up är den skönt pirrande känslan i magen som uppstår när kameran parkerar på rätt ställe, och jag precis ska till att börja spraya upp en tagg. Dessa stunder av nervkittlande ovisshet när man med ryggen mot tidigare förbismugna fiender måste fokusera på att få jobbet gjort är tveklöst spelets starkaste. Dels för att man vet att bestraffningen är hård om tre-fyra vakter upptäcker vad man håller på med, men även för att motiven är riktigt välgjorda. Humoristiska, satiriska eller bara grymt snygga, variationen är i alla fall stor.
Det är dem bitarna man får försöka plocka ut och njuta av. I övrigt är Getting Up för mycket av ett hopkok för att det ska kännas riktigt bra. Fighting-bitarna känns, om inte överflödiga, så åtminstone bristfälligt genomförda. Smygarpartierna känns visserligen mer träffsäkra och passar bra ihop med spelets huvudtema, men fallerar i utförandet.
Förhoppningsvis kan Marc Ecko och hans The Collective besegra kontroll- och kamerasystemens brister och vidareutveckla graffitifokuset ytterligare inför en uppföljare. Lyckas dem med det lär Getting Up blomma ut och bli vad det redan nu borde vara.

Betyg till spelet
Grafik - Nedgångna och sunkiga New Radius porträtteras hyggligt snyggt, med skitiga texturer och skum belysning. De välgjorda motiven gör att långa klätterstrapatser belönas rikligt när konstverket väl är färdigställt.
Spelkänsla - Vibrerande nära en svag sexa på grund av de sunkiga kontrollerna. Detta till trots så är känslan av att måla upp ett nytt motiv på en tunnelbane-övergång tillräcklig för att rädda upplevelsen något.
Hållbarhet - En hel del upplåsbart material i form av hemliga MP3-låtar, konceptkonst och nya motiv, men i övrigt inget som lockar till omspel.
Ljud - Med lite jobb kan en eventuell uppföljare bli riktigt bra. Getting Up blandar och ger lite för mycket för min smak. Mer fokus på graffitin och mindre på slagsmålen hade tillsammans med bättre kontroll- och kamerasystem gjort Eckos speldebut bättre. Överväg ett reainköp om inte ämnet känns tokintressant.