Speltest av Vaati_Neko

Handling / story / vad man gör i spelet
Spelarna guidar sin grupp av äventyrare genom staden Zey Meruze, som även agerar som en "central hub" (dvs en stad man alltid återvänder till, ungefär som en bas), och fem olika områden som kallas för Afterworlds, som agerar som Dungeons. För att kunna ta sig genom spelet, måste spelarna undergå Quests som accepteras i "Raiders Guild". Detta system är ett steg ifrån de tidigare spelen, och tillåter spelarna att hantera flera olika uppgifter på samma gång, och att välja deras egen gång genom spelet till en viss grad. Då uppgifterna är avklarade, kommer gruppen tjäna Guild Points. När väl tillräckligt med poäng är samlade för nästa rank, kommer nästa del av handlingen att dras igång. Då handlingen fortsätter via detta, kommer mer Quests att finnas tillhands.

Som i alla Atelier Iris-spel, är alkemi en väldigt viktig aspekt i spelets gameplay och handling. Föremål kombineras i gruppens ateljé av karaktären Iris, vilket formar nya föremål och Equipment. Detta system används för att skapa föremål för anfall, helning, statusändringar, vapen och skydd för karaktärer att rusta sig med. Detta spel innehåller även, förutom de Quests du kan hitta i Raiders Guild, alternativa Side-Quests.

Handlingen är som så att två ungdomar vid namn Edge och Iris arbetar för denna Raiders Guild och drömmer om rikedomar bortom deras önskningar. De gör sitt jobb som vanligt, då legenden om något som kan uppfylla önskningar når deras öron. Detta sätter igång inbilska drömmar och de beger sig givetvis av mot alla ledtrådar de kan finna om detta fenomen. Tyvärr anar de inte det minsta att det ligger mer bakom detta än bara en typisk saga.

Vad jag tycker om spelet
Har man spelat de tidigare titlarna upptäcker man givetvis Iris' efterlängtade inblandning som spelbar karaktär. Men jag blev riktigt besviken över att ingenting verkade kopplat till spelen innan, så som ettan och tvåan var kopplade. Det kändes som en helt annan Iris, vilket det inte är, och hela upplägget kändes som en helt annan värld. Vissa saker förklarades inte vilket gjorde mig än mer besviken.

En del karaktärer är typiska animekaraktärer och det ligger mycket onödig klyscha i handlingen och dylikt som man avgudade för 10 år sedan men som japanerna karaktäristiskt nog inte begripit. Däremot har de en originell huvudperson som jag har mycket respekt för.

Quest-systemet älskar jag, det är bland det roligaste i hela spelet. Det finns otroligt många att göra och det känns bra att kunna göra flera på en gång så att man inte blir stressad. Att det finns en Timer i varje Afterworld gör det däremot lite tråkigt då man bara har en viss tid på sig att vara i varje värld innan man åker tillbaka. Har man då en återstående Quest som man inte hann med, kan det visa sig vara problematiskt, men det lägger jag inte någon större vikt vid.

Jag tycker om karaktärsdesignen, men stör mig på att det precis som i tvåan är cellshading som använts för deras färgläggning. Vissa saker har förbättrats vad gäller rörelser men de mesta omgivningar är sig lika. Det är inget problem för mig, då de är relativt originella, lätta att röra sig i och fina.

Stridssystemet är splitternytt och bra uttänkt. Burst Gauge-funktionen är nu tillgänglig, som man kan bygga upp med vanliga attacker för att sedan bomba på med skada när den är full. Det går inte lika snabbt som i tvåan, men det fungerar.

Betyg till spelet
• Grafik: Fina sprites, ganska bra rörelser och fina karaktärsporträtt som varierar mycket beroende på humör och känsla. Omgivningarna är grymt fina på vissa ställen och ganska söta på andra.

• Spelkänsla: Jag var ganska inne i spelet under den första genomspelningen, och ville snabbt få reda på mer av handlingen även fast den inte var av det mest intressanta slaget. Det beror nästan helt på gameplay och min kärlek till några av de mer intressanta karaktärerna.

• Ljud: Riktigt fin komposition, i detta spel bättre än i föregångarna. Röstskådespelarna har relativt bra känsla, men det skulle behövas mer variation i stridsutropen, som i ettan och tvåan, då det kan bli en aning tjatigt.

• Hållbarhet: Jag försökte spela om det, då jag mindes hur roligt det var att göra så många Quests och arbeta sig igenom handlingen. Men plötsligt var det inte lika roligt längre, även om det bara hade att göra med Quests. Det kändes för mycket som en upprepning.