Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
The Polyphonic Spree: The Quest for the Rest är ett flashspel som släpptes under 2004. Spelet baseras på bandet The Polyphonic Spree och några av deras låtar. Man tar rollen som tre av medlemmarna i bandet, sökandes efter resten av bandmedlemmarna (därav namnet på spelet). Spelet är ett peka-och-klicka-spel, som fokuserar på bra grafik och passande musik.

Man måste ta sig igenom tre olika skärmar/banor för att hitta de andra bandmedlemmarna och klara spelet. Man börjar i en öken, där ens mål är att flyga vidare till nästa skärm. Man landar då i en skog, där man måste ta sig förbi djur och insekter för att avancera i spelet. Man hamnar till sist i vattnet, där man måste ta sig ner till en ubåt som finns på havsbotten. Med den kan man ta sig till land där spelet tar slut.

Vad jag tycker om spelet
Spelet är väldigt kort. Det var min första tanke efter att jag spelat igenom det första gången. Efter att jag spelade igenom det en andra gång så märkte jag att det var lätt också. Det betyder inte att det är dåligt, men något vidare roligt eller intressant spel är det inte. Jag vet inget om The Polyphonic Spree eller deras musik, men jag valde att stänga av deras musik som finns i spelet (ja, det går), för att lyssna på något annat. Man kanske förlorar lite av syftet med spelet då, men det var inget jag oroade mig för.

Spelet var underhållande så länge det varade, vilket var alldeles för kort tid. Den enda bana som tar lite tid, och med tid menar jag här över en minut, är skogsbanan. De andra två banorna kan klaras av på under minuten. Jag får väl ta spelet för vad det är; ett reklamprojekt för ett band som jag aldrig hört om tidigare och förmodligen aldrig kommer att höra om igen. Om man bortser från detta faktum så är spelet trevligt, men inte mer.

Betyg till spelet
~ Grafik: Helt okej för att vara ett flashspel, men jag saknar det där lilla extra som andra spel inom samma genre har. Grafiken är en av de bättre sakerna, men det räddar tyvärr inte spelet.
Grafikbetyg: 7

~ Spelkänsla: Man hinner aldrig få någon spelkänsla. Man startar spelet, tänker efter ett tag, klickar lite och sen är det klart. De få banor som finns i spelet är välgjorda, men de innehåller ingen utmaning i sig.
Spelkänslebetyg: 3

~ Ljud: Förmodligen bra. Som jag nämnde innan så stängde jag av musik i spelet, men ljudeffekterna är i alla fall passande, så det är ett plus. The Polyphonic Spree är inget band jag kan rekommendera baserat på detta spel.
Ljudbetyg: 4

~ Hållbarhet: Obefintlig. Man kan klara spelet på under fem minuter och detta är första gången man kör det. Andra gången kan man nog klara det på halva tiden. Nej, hållbarheten var verkligen urusel för detta spel.
Hållbarhetsbetyg: 1