Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Föreställ dig ett Rpg där du i princip kan göra vad som helst.
Där man kan göra allt från att arbeta som simpel tjuv till en som räddar världen. Det är Oblivion.
Jag börjar i en cell, då man väljer vad man ska vara. Kanske jag ska vara en Redguard och bli en skicklig krigare, eller en Breton och bli magiker?
Nej, jag väljer att vara skogsalv. De är små, skickliga på alkemi och pilbåge och annat som krävs för att bli en skicklig lönnmördare. Och det är precis vad jag ska bli.
När jag väljer utseende kan jag bestämma allt ifrån pannans storlek till färg på huden. Det är bra, för i föregångaren kunde man bara bestämma olika ansikten och frisyrer.
Efteråt så går jag fram till dörren, då en mörkeralv börjar prata med mig. Han hånar mig för att jag sitter i fängelse och jag slår förargat med mina bara händer på gallret. Plötsligt hör jag röster. Det visar sig vara självaste kejsaren och hans livvakter, "The Blades". Han berättar för mig att det är just mig han sett i sina drömmar och att jag ska följa med honom. Efter ett evigt traskande i kloaker och grottor så hittar jag kejsaren och hans livvakter som hade gått en annan väg än jag. Från alla håll kommer plötsligt lönnmördare och lyckas till slut döda kejsaren. Innan han dog, bad han mig att föra "The Amulet of Kings" till en kille som heter Jauffre. Men det struntar jag i.
Efter ca två timmars spelande så mördar jag någon utan anledning, och det kommer upp en text som det stod någonting i stil med "Ditt dödande har övervakats av okända styrkor." När jag hyr ett rum på ett värdshus, så vaknar jag av att en lönnmördare lutar sig över mig i min säng. Han erbjuder sig att låta en gå med i lönnmördarnas sekt, "The Dark Brotherhood". För att göra det måste jag gå till et värdshus som ligger i ödemarken och döda en man vid namn Rufio. Rufio är gammal och lätt att döda. Mycket riktigt, jag smyger mig på Rufio när han sover i sin säng, och skjuter honom med en pil. Mannen dör direkt och jag är plötsligt med i Dark Brotherhood. Jag ska berätta om mina favorituppdrag:

Dödlig medicin:
Jag ska resa till ett fort, där jag ska döda en gammal krigsherre som är svårt sjuk. Jag ska byta ut hans medicin mot ett gift som kommer att döda honom. Varje uppdragsgivare lovar en bonus om offren dör på ett speciellt sätt. För att förtjäna min bonus så får jag inte bli upptäckt av krigsherrens tjänare. När jag ridit fram till fortet på min stulna häst så visar sig fortet vara ett riktigt ruckel. Jag som väntat mig ett stort slott eller liknande, blir förvånad men smyger in. Jag hittar krigsherrens medicinskåp utan att bli upptäckt och byter snabbt ut medicinen. Då hör jag fotsteg och röster. Krigsherrens tjänare är på väg till skåpet för att ge honom medicinen. Jag får inte bli upptäckt, så nu är det dags för en av mina favoriter: Månskugga.
På en sekund har jag blivit osynlig och springer snabbt ut därifrån. Jag har lyckats.

Den dödsdömde fången:
Jag ska döda en fånge som är fängslad i stadsfängelset. Vill jag ha min bonus, som jag självklart vill ha, så får jag inte döda någon fängelsevakt. Jag smyger mig igenom hela fängelset, och till min stora förvåning så märker jag att jag har hamnat i den cell som man var fängslad inuti i början av spelet, och att fången jag ska döda är den mörkeralv som retade mig i början av spelet. Jag doppar en pil i ett gift jag kokat ihop och avfyrar pilen. Han faller död ner till golvet i samma sekund som han blir träffad. Jag springer snabbt ut ur fängelset och tillbaka till basen för The Dark Brotherhood för att hämta belöningen och nästa uppdrag.

Festen:
Jag har blivit bjuden till en fest, där jag och fem andra personer ska leta efter en kista guld som ligger gömd någonstans i huset. Det finns så klart, ingen kista med guld och jag är bara där för att döda gästerna. Men ingen av gästerna ska veta att det är jag som är mördaren. En av gästerna lägger sig i en säng, och plötsligt drar jag fram mitt svärd och avslutar hennes liv med ett hugg. De andra gästerna blir förskräckta och undrar: Vem är mördaren?
Jag dödar nästa gäst på samma sätt som den förra och de övriga gästerna är rädda för att nästa gång kanske det är deras tur. Jag mutar en gäst, som är soldat, tillräckligt mycket så att han gillar mig och han säger "Vi måste stanna ihop. Jag ska gå upp på övervåningen och hämta min rustning och mitt vapen. Var nära mig!"
Han går upp på övervåningen och jag följer efter. När han lutar sig överkistan så slår jag till. Han faller död ner. Jag fortsätter så här, tills alla är döda. Det är ren ondska.

Vad jag tycker om spelet
Oblivion är ett otroligt bra spel, och man kan spela i flera månader och det finns fortfarande hundratals uppdrag att göra. Det finns dåliga saker, som t.ex att det blir så hackigt ganska ofta. Men det här spelet är det bästa som någonsin gjorts till pc, och jag rekommenderar starkt att alla Rpg-fans ska köpa det här.

Betyg till spelet
Grafik: 10
Kommentar: Otroligt fina miljöer, detaljerade ansikten, jag hittar inget fel i Oblivion.

Spelkänsla:10
Kommentar: Man känner sig verkligen som en lönnmördare när man smyger sig på ovetande personer bakifrån.

Ljud: 9
Kommentar: Bakgrundsmusiken är lugn och harmonisk. Bra ljud när man slåss, musiken ändras till hotfull när en fiende närmar sig, ljudet är perfekt.

Hållbarhet: 10
Kommentar: Man har ett andra liv med Oblivion.


//Light