Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Indiana Jones and the Fate of Atlantis är ett DOS-spel som släpptes i början av 1990-talet. Spelet utspelar sig 1939 och du tar rollen som äventyraren Indiana Jones. Du får i uppdrag att skaffa tillbaka en guldstaty som stulits av en tysk agent, vid namn Klaus Kerner. Vid din sida har du den trogne medhjälparen Sophia Hapgood, som säger sig ha övernaturliga (psykiska) krafter. Även hon har blivit bestulen av Nazisterna, då de är ute efter materialet orichalcum, som är mer kraftfullt än uran, som tydligen ska finnas på den förlorade ön Atlantis.

Det blir nu ert uppdrag att inte bara stoppa Nazisterna utan också hitta Atlantis före dem. För att kunna klara detta måste Indiana och Sophia ge sig ut i världen för att söka efter tre speciella stenskivor, som kallas Sunstone, Moonstone och Worldstone. Med hjälp av dessa kan man få tillgång till Atlantis. På vägen dit tvingas Indiana och Sophia resa till Island, Guatemala, Azorerna, Monte Carlo och Algeriet, för att nämna några platser.

Vad jag tycker om spelet
Spelet är ett ”pek-och-klick”-spel och är utvecklat med hjälp av SCUMM-tekniken. Du kan välja att använda saker, tala med personer, tryck/dra objekt, öppna/stänga dörrar och skåp samt titta på och plocka upp tingest. Det kanske låter som ett enkelt spel när man får alla dessa alternativ från början, men skenet bedrar. Spelet kräver en hel del hjärnverksamhet och tålamod. På vissa ställen kan det vara så att du misslyckas med en sak och då får du inte fler försök utan måste starta om spelet. Även om det är ett äventyrsspel kommer det att vara en massa pratande, så var beredd på att läsa mycket text under spelets gång. Särskilt jobbig är din medhjälpare, Sophia, som ska kommentera allt du gör och som oftast har en negativ inställning till det mesta.

Indiana Jones and the Fate of Atlantis är, som sagt, till DOS och det märks. För att ens komma in i spelet måste du trycka rätt en viss stenskivskombination som kräver att du har manualen. Klarar du inte det så får du inte spela spelet. Detta var en säkerhetsåtgärd som lades in på vissa DOS-spel, för att spelen inte skulle delas ut olagligt på disketter. Man märker även att spelet är något gammalt när man ser grafiken. SCUMM-tekniken är en annorlunda teknik som gör att grafiken inte liknar något annat som släpptes vid den tidpunkten.

Spelet är inte dåligt, långt ifrån. Det är lagom klurigt, ibland jobbigt, men oftast ett väldigt underhållande spel. Indiana Jones är lagom sarkastisk genom hela spelet och han ser precis ut som han borde göra, med sin hatt och sin piska. Nazisterna är precis lagom galna och onda och Sophia är mestadels bara jobbig.

Betyg till spelet
~ Grafiken: Annorlunda, men inte illa. En sorts Commodore 64-grafik, med 3-D inslag. Idag kanske grafiken inte är så imponerande, men i början av 1990-talet var den.
Grafikbetyg: 9

~ Spelkänsla: Ibland blir spelet lite trögt, då man inte får styra Indiana som man själv vill utan enbart får välja mellan de förvalda alternativen. Annars så flyter det på bra, med få undantag.
Spelkänslebetyg: 8

~ Ljud: Ljudet är inte något man lägger märke till så mycket i detta spel, men det finns där. Där ljudet väl finns är det passande, men förvänta er inte några klassiska melodistycken, förutom Indiana Jones-låten som dyker upp ibland.
Ljudbetyg: 8

~ Hållbarhet: Spelet håller än idag. Det säger en hel del. Sen att det finns flera alternativa slut gör spelet ännu bättre. Hållbarheten är absolut det som imponerar mest.
Hållbarhetsbetyg: 10