Speltest av Deadeye90

Efter succén Baldur's Gate var Black Isle ganska snabba med att nämna att en uppföljare skulle dyka upp. Mängder av otåliga Baldur's Gate entusiaster väntade på uppföljaren, som inte skulle komma att dröja alltför länge. Redan drygt ett år efter Baldur's Gate-releasen, d.v.s. år 2000, kom dess uppföljare, Baldur's Gate 2.


Spelet
Man inleder spelet precis som Baldur's Gate, d.v.s. genom att välja kön, ras, klass o.s.v. I denna uppföljare tillkommer dock några klasser. När man i Baldur's Gate bara kunde vara paladin så kan man i Baldur's Gate 2 välja att vara en speciell sorts paladin med egenskaper som denna är specialiserad på. På det här viset har varenda klass man kunnat välja tidigare utvecklats vilket i värsta fall kan leda till ångest då det plötsligt finns en hel del att välja på. Mitt råd till den oerfarne Baldur's Gate-spelaren är att ta någon allmän klass, exempelvis en renodlad fighter.
Baldur's Gate 2 tar inte riktigt sin början där Baldur's Gate slutar. Baldur's Gate slutade ju som bekant för många med ett sista slag mot den onde Sarevok. Baldur's Gate 2 börjar däremot med att man sitter i fångenskap hos den onde magikern Irenicus. Precis i början utsätts man för en del experiment men väldigt snart visar det sig att Irenicus blir anfallen av det berömda tjuvgillet ”Shadow Thieves”, på svenska ”Skuggtjuvarna”. ”Shadow Thieves” visar sig lite senare ta väldigt stor plats i handlingen. Under anfallet så lyckas man med Imoen (sin närmaste vän från Candlekeep i Baldur's Gate) och den lite dumme, men modige, slagskämpen Minsc fly. Flykten leder till staden Athkatla. Här konfronterar man dock Irenicus direkt. Imoen startar en oundviklig magisk duell med Irenicus som slutar i att en magikerorden vid namn ”cowled wizards”, vilka fungerar som magipoliser i Athkatla, dyker upp och fängslar såväl Irenicus som Imoen för otillåtet bruk av magi inom stadens gränser. Nu sätter handlingen igång på allvar. Målet man under största delen av spelets handling strävar mot är att rädda sin kära vän Imoen.
Spelet är byggt på samma grafikmotor som Baldur's Gate. Man har dock lagt dit några funktioner som gör spelet mer lättspelat och bekvämt. Exempelvis kan man i tvåan använda sig av tab-tangenten. När man håller in tab så blir alla föremål som kan påverkas, d.v.s öppnas eller plockas upp, ljusblåa. Detta är bekvämt eftersom man slipper dammsuga hela skärmen med musen som man gjorde i Baldur's Gate för att vara säker på att man inte glömde något.
Alla de härliga grafiska detaljerna finns självklart även med i Baldur's Gate 2. En sak som jag uppskattade och så småningom dyrkade var den storstad som i alla fall jag hade stora förväntningar på emedan den underbart gjorda staden Baldur's Gate i ettan varit en stor succé.
Black Isle har med staden Athkatla till Baldur's Gate 2 enligt mig lyckats överglänsa Baldur's Gate där staden hette just Baldur's Gate. Den är proppfull med uppdrag, intriger, slaskiga pubar, finare pubar, tempel, människor och en massa annat. Man fastnar i Athkatla åtskilliga speltimmar. Det är mycket rollspelande i staden med många diskussioner, historier och liknande i ren och klassisk Baldur's Gate-stil.
Handlingen i Baldur's Gate 2 är välriktad men man har givetvis fortfarande möjligheten och gå vid sidan av handlingen och ge sig ut på andra äventyr. En sak som jag blev förtjust i var att respektive klass man väljer efter några timmars spelande får sin egen lilla bostad. Vad man lyckas komma över varierar. Några exempel är att fightern får ett slott samt en stor bit mark. Detta innebär att man måste sköta sin egendom och lösa eventuella tvister mellan bönderna som bebor ens mark.
Är man tjuv så får man sig ett eget litet tjuvgille som dock styrs med lös hand av "Shadow Thieves". Man får som tjuv välja vad ens tjuvkolleger ska syssla med och hur pass stora risker de får ta. Väljer man att ta stora risker så tjänar man mer pengar men man löper samtidigt större risk att finna sin tjuv i någon fängelsehåla efter ett misslyckat inbrott. Då måste herr konstapel mutas för att man ska kunna få tillbaka sin tjuv i tjänst och detta kostar givetvis dyrbara guldmynt.

Ljud och grafik
De små grafiska detaljerna som gjorde Baldur's Gate till en succé finns även med här, som sagt. Ljudet har blivit något berikat om man jämför med Baldur's Gate. Det finns lite fler melodier men i övrigt är ljudet likt det som finns i Baldur's Gate.
Musiken i Baldur's Gate 2 är anpassad till vad som sker i spelet precis som i sin föregångare.

Sammanfattning
Baldur's Gate 2 är enligt mig ett snäpp vassare än sin föregångare Baldur's Gate. Spelet är klockrent hela vägen och det framgångsrika konceptet från Baldur's Gate har behållits samt utvecklats precis lagom mycket. Jag ger det så mycket beröm så jag säger med ganska stor bestämdhet att det är det bästa RPG-spelet som gjorts till PC, och det kommer sannerligen
bli svårt att överglänsa. De sista två åren har ingen lyckats eller ens varit i närheten.