Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
En vanlig och tråkig dag för Mario och Luigi byts snabbt ut emot ett stort äventyr. Toad kommer springandes med nyheten om att Peach har blivit kidnappad. Luigi och Mario misstänker då som vanligt att Bowser ligger bakom allt. Men när de träder in i Bowsers slott så får de reda på att det inte är han. Utan det är den onde Count Bleck. Count Bleck! Count Bleck tvingar Peach och Bowser att gifta sig för att spådomen om att skapa förödelsens hjärta, nämligen Chaos Heart, ska uppfyllas. Med Chaos Heart ska Count Bleck förstöra hela världen för själv skapa en ny.
Mario, Luigi och till och med Bowser försöker stoppa honom. Men det slutar med att alla förutom Mario sugs in i en annan dimension. Mario däremot vaknar upp i staden Flipside, där han utav pixel-féen Tippi hittas. Hon tar honom till den gamla tydaren Merlon. Merlon har läst i The Light Prognosticus att en röd klädd hjälte ska falla ur skyn och samla ihop alla de 8 Pure Hearts för att rädda världen ifrån förödelse. Det blir nu din, Marios och Tippis uppgift att samla ihop alla Pure Hearts, hitta Bowser, Peach och Luigi, och även hela världen...

Vad jag tycker om spelet
Spelet är väldigt annorlunda ifrån alla andra vanliga Mario-spel. Det är ett RPG-spel där du har en viss attack-och liv-nivå. Du kan gå upp i level och utöka din styrka och dina liv.
Det här är det tredje spelet i Paper Mario-serien. Själv har jag endast bara kört det här. Och vad ska man säga? Det är ju inte så mycket RPG som man hoppades på... Utan mest bara en massa snack emellan åt. Så därför är det här spelet inte alls anpassat för småbarn som inte behärskar engelska.
En nyhet är att man i detta spel kan byta dimension ifrån 2D till 3D, vilket är en bra idé! Många problem kan lösas med hjälp av 3D-funktionen, och Intelligent Systems har kommit på en hel del galna saker som används av den här uppfinningen. Vad som är riktigt negativt med 3D är att endast Mario kan använda den... Du kommer nämligen under spelets gång kunna spela som andra karaktärer. Men det är endast Mario som kan flippa till 3D, och man kan bara vara i den i en bestämd tid. Så det har både sina fördelar och nackdelar.
Under spelets gång hittar man även nya pixel-féer som liknar Tippi. De har olika sorters krafter som hjälper Mario igenom hans äventyr. Tex. en av pixlarna har en kast-funktion och en annan kan spränga upp saker. Det känns väldigt kul med alla pixlarna som man träffar på, men det är och ganska irriterande. För varje gång du ska byta pixel, även karaktär, måste du gå in på menyerna hela tiden. Det känns bara tråkigt att behöva stanna upp och gå in på en meny för att byta, vilket är riktigt synd.
Det finns 8 världar att leta efter alla Pure Hearts i och respktive 4 banor i varje värld. Men på något sätt känns banorna antingen för korta eller för utdragna. Och de flesta av sakerna är endast enformiga på banorna, som att åter om hela tiden svara på frågor... Hade det funnits mer idér och intresse för att variera miljöerna ännu mera så vore det roligt. När man har en annan karaktär än Mario på banan så händer det hela tiden att man måste byta tillbaks till Mario för att flippa till 3D, för att se om man inte har missat något i varje rum och hörn. Därför blir Mario den mest betydelsefulla karaktären i spelet.

Betyg till spelet
Grafik: 8
Det är själva grafiken som gör upp hela spelet. Allting liknar pappers-hanterade målningar och är riktigt bra gjort. Visst, det liknar i för sig ganska mycket av den grafik ifrån det 2:a spelet i serien till GameCube, men här är det mycket mer detaljerat. En 8:an blir det!

Spelkänsla: 6
Jag finner inte den spelkänslan som Mario-spel brukar ge. Och varför vet jag inte... Kanske beror det på att RPG-funktionerna skulle vara lite mera istället för att hela tiden snacka, eller så är det för att de flesta banorna är ganska enformiga och upprepande. Vad vet jag? Men en sak vet jag, och det är att spelkänslan får en 6:a...

Ljud: 7
Inget speciellt. Musiken passar in och Marios röst känns igen som vanligt. Vilket är bra. Ljudeffekterna är också bra gjorda.

Hållbarhet: 7
Även om det finns mycket att göra efter man har besegrat Count Bleck så finns det mycket att göra. Men man känner inte för det alls. Det går att levla upp sig, samla kort, hitta skatter, uppfylla recpet ochm lite till, men inget av det lockar en direkt. Att hitta alla de 8 Pure Heartsen är en utmaning som tar sin tid, några lite jobbiga klurigheter finns det, men inga större. Så därför blir det en 7:a.


============

Jag skulle rekommendera det här spelet till de som gillar mer pratproppade spel istället för action. Har du ägt de två förgående spelen så tycker jag att du kan köpa det här med. Nintendo och Intelligent Systems har haft idérna där, men har på något sätt inte kunnat utveckla dem mer på något sätt. Men det är småcharmigt spel emellanåt!