Speltest av Narrante

Handling / story / vad man gör i spelet
Skräcken är etsad i den yttre världens invånare då de, fast i en vriden, mörk mardröm, beskådar Neuro Tower och lyssnar till dess ylande melankoli. I denna värld är allting och ingenting sant. Allting och ingenting är verkligt. Vriden skräck och rädsla ligger i luften överallt och ingenstans finns logik, sans eller vett. Bara smärta - och minnen av att ha blivit dragen isär. Allt detta på grund av "The Blaze" som, som en gigantisk explosion, raderade ut allt förstånd.

I Baroque, vet du från början ingenting. Du är en ung pojke utan talförmåga och utan någon form av uttryck. Du har begått en grov synd som du måste betala för - men du minns inte vad. Omkring dig finns bara förvridna personer med skrämmande anleten och sällan några logiska saker att säga. Och i fjärran hör du ylanden... från tornet.

Detta är en form av Dungeonspel. För att få veta mer om The Blaze, världen, invånarna och dig själv måste du bege dig så långt ner i Neuro Tower som det är möjligt. Där finner du föremål, monster som kallas för Meta-Beings och andra invånare som tagit sig in. Efter varje gång du dör, och varje gång du tar dig till botten där du alltid får välja mellan två val, fortsätter handlingen. Allt du gör spelar roll - vem du pratar med, hur du behandlar dem, vad du ger dem osv.

Men kom ihåg, att efter varje gång du avslutat Neuro Tower, måste du tillbaka - denna gång är tornet förändrat och du finner nya människor och nya skapelser att bemöta, tills du når botten för ditt nästa val; om och om igen i en skräckförvriden mardröm.

Vad jag tycker om spelet
Det är ett annorlunda spel, och speciellt för att vara från denna tid. Det är INTE ett RPG, det är mer av ett överlevnadsspel med skräcktema. Till en början var jag frustrerad över att man inte förstod något av handlingen och att ingenting tycktes bli förklarat för en. Men det är det som är själva meningen. Man vet lika lite som huvudpersonen - man måste ta reda på saker själv, bit för bit, tills man till slut kan lägga alla pusselbitarna på plats.

Jag tycker om det mesta, de största punkterna är att det är annorlunda, givande, spännande och överraskande.

Helt underbart för att inte säga konstigt! Det kan ge dig många roliga och intensiva speltimmar.

Betyg till spelet
Grafiken, den är väl helt okej. Jag vet att detta är ett äldre spel, och de förbättrade grafiken från den äldsta versionen - men detta är ändå PS2ans grafik så den är inte den bästa. Omgivningarna är inte helt starka men det ska vara mörkt och dystert så det rör mig inte i ryggen. Underbar design på karaktärerna även som sprites, så det får ett plus.

Spelet ger en definitivt en chans att vara inne i det man gör. Vad kan jag säga, det är spännande och man vill bara fortsätta gå. Underbar känsla i utföranden och scener.

Precis som själva spelet, är musiken vriden och konstig. Generellt läbbig, stämningsfull, dramatisk, lugn och ibland hetsig. Musiken är så passande för spelet och vid många tillfällen en fröjd för örat. Jag uppskattar även något så litet som monstrens läten - de är passande, ibland höga, ibland låga, beroende på vilket monster det är och vad den får för skada.

Det är mycket samma sak i Baroque vilket betyder att man blir van vid att spela om saker och ting. Det är det hela spelet går ut på trots allt, så det är klart att det håller i sig, speciellt eftersom det finns så många saker utöver storyline att samla på sig.