Speltest av Kooshkai

Handling / story / vad man gör i spelet
År 1981 skapades Mario i "Donkey Kong" men under namnet Jumpman. År 1986 fick han sitt namn och hans bror Luigi, skurk-Koopan Bowser och Prinsessan Peach introducerades med mera. Flera spel fortsattes att produceras av Miyamoto men det mest anmärkningsvärda exemplet är Super Mario 64 som fanns till Nintendo 64, Marios 3D-debut och enligt mig bästa spel. Men det var några saker som fattades och Nintendo hoppas kunna fylla upp det i en remake av den härliga klassikern!

Denna gång är det i princip samma handling. Vår lille rörmockare får ett brev från Peach där hon bjuder in honom till sitt slott för att äta tårta(igen). Denna gång följer dock Wario och Luigi med och Yoshi förstås. Ganska snart visar det sig att Peach blivit fångad av Bowser (igen) och Mario, Luigi och Wario blir också fångade. Några timmar senare blir Yoshi väckt av en Lakitu som berättar vad som hänt. Du måste nu alltså samla ihop alla stjärnor som Bowser stulit (igen), rädda Peach (igen), rädda Mario och bröderna och besegra Bowser (igen). Senare i spelet blir också Mario, Luigi och Wario spelbara.

Vad jag tycker om spelet
Stämningen i remaken är exakt den samma som originalet! *puh* Fast med vissa undantag. Det har lite nya saker att komma med. Det första man tänker på är 3 nya karaktärer, sen finns det 150 stjärnor istället för 120, minispel och multiplayerläge och någon ny bana. Och jag gillar karaktärernas styrkor och svagheter. Mario är balanserad och därför halvbra på allt, Luigi kan hoppa mäktigt och Wario är stark som en Norrland guld sexpack! Yoshi är egentligen inte bra på något av det där, men han kan sväva i luften och sluka fiender eller göra dom till ägg! Multiplayer är också roligt, här går det ut på att samla flest stjärnor eller mynt vilket. Minispelen är så där halvdana, några känns mesiga medan annan är underhållande. Spelet har några brister, men det jag måste klaga på mest är kontrollen: I originalet till 64:an styrde man med en spak istället för ett kors! Men att försöka acca med ett styrkors är en ren pest, då man börjar med att springa långsamt. Dom nya små finesserna låter finfina men man tröttnar snart. Gamla Super Mario 64 är mitt favoritspel. Hade DS-remaken haft mer nytt att komma med hade dom KANSKE kommit på delad plats. Nu känns det här istället som en lam återupprepning!

Betyg till spelet
+ Olika karaktärer med styrkor och svagheter.
+ Multiplayer-läge, det fanns inte i originalet.
+ Styra med pekskärmen är häftigt.

- För lite nytt att komma med.
- Det blir jobbigt att gå omkring med styrkorset.

När Super Mario 64 kom ut hade det lysande bra grafik för sin tid. Men nu är det nya tider och högre krav ställs. Grafiken påminner mycket om gamla SM64 men aningen mer finslipad! Så det blir tyvärr bara en 7:a, men hallå, det kunde ju varit värre! Och jag är inte typen som tänker på grafik.

Spelkänslan får också en 7:a. Att spela som Luigi, Wario och Yoshi vilket man inte kunde i originalet låter lockande men man tröttnar efter ett tag. Men det är fortfarande samma hemtrevliga känsla i Peachs slott!

Ljudet är närpå det samma som i originalet och Charles Martinet gör ett strålande jobb med rörmockarnas röster. Yoshis ljud är söta och matchar hans stil! Musiken har också mycket gemensamt med originalet, några nya låtar här och var kanske. Därför blir det en 9:a.

Hållbarhet: 7, man gillar helt enkelt (som sagt) originalet bättre men det är svårt att tröttna på detta också. Och 30 nya stjärnor att samla ihop gör det svårare att klara ut.


Slutsats: Jämför man DS-remaken och gamla Super Mario 64 har det nya inte ens i närheten av den minsta CHANS! Och den som säger något annat får med mig att göra. Men det kan väl vara värt ett köp antar jag! Så tack Nintendo för en bra remake men jag tror jag håller mig till 64:an. Faktiskt.